Hoppa till huvudinnehåll

”Birccu” Grotell låg död på handbollsplanen i tolv minuter: ”Nu skämtar ingen längre om det"

Birger Grotell.
Birger Grotell poserar i Sjundeå. Birger Grotell. Bild: Yle/Janne Karinkanta handboll,birger grotell

Kompisskämtet om att den 59-årige målvaktsprofilen en dag skulle dö på handbollsplanen höll på att gå i uppfyllelse. Men tack vare lagkamraternas snabba agerande lever Birger ”Birccu” Grotell fortfarande – och i Sjundeå var det äntligen dags för comeback.

Det var en helt vanlig division 1-match mellan Grotells Esbo IF och HIFK Giants i november 2017.

Grotell stod mellan stolparna för sin fostrarförening då han parerade ett skott och satte igång spelet igen. Blickarna fördes till den andra planhalvan – men plötsligt hördes det ett duns. Grotell hade kollapsat.

– Först trodde vi att han bara hade svimmat, men vi upptäckte snabbt att han inte hade någon puls, berättar lagkamraten Mikko Rintala för Yle Sporten.

Nödcentralen larmades och lagkamraterna började återuppliva den livlösa målvakten. Efter fyra minuter anlände ambulansen – och efter tolv minuter kom hjärtat igång.

Grotells liv var räddat.

Minns inte något

Handbollsförbundet belönade Rintala och Stig Thilman med ett specialpris under årets gala för sitt snabba agerande.

– Utan dem skulle jag inte stå här i dag, säger Grotell nu till Yle Sporten.

Själv minns inte målvakten någonting från händelsen.

– Till och med veckan före har raderats från hårdskivan, berättar Grotell.

Grotell låg medvetslös i två veckor efter vad som visade sig vara en hjärtattack. Men rehabiliteringen gick på ”rekordtid” och förrän familjen visste ordet av det hade 59-åringen fått flytta hem igen.

– Rehabiliteringen har gått över alla förväntningar. Jag har varit på jobb redan i några månader, blev friskförklarad i slutet av februari. Mot alla odds så har jag inga synliga spår i hjärtat. Stödet från familjen och spelkompisarna har varit fantastiskt, berättar Grotell.

"En berg- och dalbana"

Sonen Max Grotell stod också på plan då olyckan var framme. Efter att ha rusat fram till pappan förde lagkamraterna snabbt bort honom från situationen.

En ögonöppnare, beskriver Max Grotell.

– Det senaste halvåret har varit en berg- och dalbana med både det här och tillägg i familjen. Efter det som hände har vi alla prioriterat familjen mera. Man vet aldrig när något händer, säger han.

Äntligen tillbaka

Nu, ett halvår senare, står Grotell på en handbollsplan igen. Hans ”släktlag” Birccu Boys deltar nämligen i Sjundeå cup – och Grotell står förstås mellan stolparna.

Hur kändes det att stå på plan igen?

– Oj jisses, hjärtat slog nog. Pulsen stiger ju inte så högt på grund av medicineringen, men det var nog rätt pirrigt. Efter den första räddningen kändes det skönt igen. Då glömde jag bort allt och var bara helt inne i matchen igen.

Sonen Max stämmer in.

– Det är jävla fint att få spela med honom igen.

"Många säger att jag borde sluta spela"

Birccu Boys har en trupp som verkligen inte går av för hackor.

Från fruns sida av släkten har Grotell lyckats värva med landslagslirare som Andreas Rönnberg och Robin Sjöman.

– Det är nästan halva landslaget som spelar, säger Grotell med ett litet skratt.

– Det var för fyra-fem år sedan som jag fick tanken att vi skulle plocka ihop ett släktlag. Dessutom har jag adopterat några killar som har inverkat på handbollen där jag också varit med. Så nu har vi en rätt så namnstark trupp – förutom målvakten, förklarar Grotell.

Om karriären fortsätter återstår ännu att se.

– Vi får se hur det ser ut. Jag tränar dessutom Grankulladamernas division ett-lag. Många säger att jag borde sluta spela när jag blivit så gammal. Tidigare skämtade de om att jag en dag kommer att dö på handbollsplanen. Det skämtar de inte om längre, säger Grotell.