Hoppa till huvudinnehåll

”Sorgen är ett helvetes fängelse” – Naja Marie Aidt skriver om sorgen efter sonen som dog i en våldsam olycka

Den danska författaren Naja Marie Aidt.
Naja Marie Aidt skriver om förlusten av sin son Carl. Den danska författaren Naja Marie Aidt. Bild: Mikkel Tjellesen/Gyldendal Naja Marie Aidt

Carl var 25 år gammal när han dog en plötslig och våldsam död. I boken Har döden tagit något ifrån dig så ge det tillbaka skriver författaren Naja Marie Aidt om smärtan, sorgen och saknaden efter sin son.

Det är mitten av mars år 2015 och Naja Marie Aidt har flugit till Köpenhamn från New York där hon bor sedan ett antal år tillbaka. Hon ska stanna en vecka för att hälsa på släkt och vänner.

Lördagskvällen tillbringar hon hos sina föräldrar tillsammans med sin äldsta son och hans familj. Dagen därpå ska hon träffa sin näst äldsta son, Carl.

De sitter runt middagsbordet och skålar för livet när telefonen ringer sent i den kyliga natten. Vem kan det vara som ringer så här sent?

Först svarar ingen eftersom man antar att det är någon som ringt fel, men snart börjar det ringa i allas mobiltelefoner.

Det har hänt något fruktansvärt. Något så fruktansvärt att det knappt går att berätta. Det går bara att skrika eller att vara tyst.

Carl experimenterat med hallucinogena svampar tillsammans med en kompis och drabbats av någon form av akut psykos. Han har hoppat ut genom sitt fönster på femte våningen mitt i centrala Köpenhamn och förts till Rigshospitalet. Enligt läkarna finns det inget hopp.

Det enda jag kunde göra för Carl var att skriva en bok

Jag kan inte ens tänka mig hur man hanterar en sådan situation. Jag vågar inte ens tänka mig hur jag skulle reagera i en sådan situation.

Två dagar efter att Carl togs in på sjukhuset förklarades han hjärndöd. Samma dag beslutade sig Naja Marie Aidt för att skriva en bok.

- Jag är författare, det är så jag hanterar världen. Jag visste också att det var det enda jag kunde göra för honom. Det fanns inget annat jag kunde göra för honom längre.

Den danska författaren Naja Marie Aidt.
Naja Marie Aidt tilldelades Nordiska rådets litteraturpris 2008 för novellsamlingen "Babian". Den danska författaren Naja Marie Aidt. Bild: Magnus Fröderberg/norden.org Naja Marie Aidt

Men det tog lång tid för Naja Marie att få fatt i orden. Allt kändes meningslöst, orden ekade tomma och det språk hon dittills kunnat ty sig till och förlita sig på gled undan.

- Tiden efter begravningen var en fruktansvärt svår och tung tid. Jag befann mig i ett slags dimma. Det gick nio månader innan jag kunde börja skriva ner korta fraser och fragment.

Under tiden sökte Naja Marie stöd och tröst i andra författares texter om död, sorg och saknad.

En av de författare som återgav Naja Marie tron på språkets bärkraft var den danska poeten Inger Christensen:

- En dag kom jag att tänka på en dikt i Inger Christensens diktsamling Alfabet som börjar med orden ”aprikosträden finns, aprikosträden finns”. Då hade vi nyligen beslutat oss för att plantera ett magnoliaträd på Carls grav. Och plötsligt kunde jag höra Inger säga ”magnoliaträden finns, magnoliaträden finns” … Det var den första litterära upplevelsen jag hade efter Carls död. Första gången språket gav gensvar.

Ett blommande magnoliaträd.
Ett blommande magnoliaträd. Bild: Wikimedia commons/Jean Tosti magnoliasläktet,magnoliablom

Under månaderna efter Carls död läste Naja Marie Aidt bland annat Stephane Mallarmés diktsvit ”En gravsten för Anatole” som handlar om poetens döda 8-åriga son, hon läste Joan Didions bok Blå skymning som handlar om dottern Quintana Roos sjukdom och död, och Tom Malmquists bok I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv där författaren skildrar sin sambos plötsliga och oväntade död när hon var gravid i 33:e veckan.

För Tom Malmquist blev skrivandet ett sätt att hålla kvar Karin – att vårda hennes minne genom att skriva om deras gemensamma liv.

Jag undrar om det kändes på samma sätt för Naja Marie att skriva boken om Carl:

- För mig var texten snarast ett rum jag kunde gå in i. Det var ett rum där min sorg blev konstruktiv istället för destruktiv. Ett rum där jag kunde vara tillsammans med Carl.

Tillsammans i poesin

Har döden tagit något ifrån dig så ge det tillbaka. Carls bok är en fragmentarisk bok som består av hågkomster från de där marsdagarna när allting rämnade och tillbakablickar på det liv mor och son hade tillsammans.

Med hjälp av dagboksanteckningar, drömmar och minnesspillror tecknar Naja Marie Aidt ett porträtt av en son som var händig och kreativ, hjälpsam och omtänksam.

Carl var en sökare som intresserade sig för religion och schamanism, han var en renlevnadsmänniska som åt vegetariskt och tackade nej till alkohol.

Puu Jurmossa
Puu Jurmossa Bild: Sanna Sutela/Yle träd,öar,Jurmo

Carl var duktig på att laga mat och jobbade som kock. Han var musikalisk och oerhört intresserad av film, och han närde en dröm om att bli filmklippare.

I fickan på Carls gröna jacka hittade Naja Marie Aidt en liten tummad bok med dikter av Walt Whitman. Och i Carls efterlämnade papper hittade hon dikter som Carl skrivit, något som förvånade och gladde henne:

- Jag hade ingen aning om att han skrev dikter! Jag blev så glad och plötsligt kände jag mig förbunden med honom via dessa poetiska texter. I poesin kunde vi vara tillsammans. Mitt i all denna oerhörda smärta fanns det också en intensitet som jag minns som trösterik.

Föranelser om döden

När Carl var ett år gammal skrev Naja Marie Aidt en dikt om en dröm hon haft om ett barn som drunknar utan att modern kan hjälpa honom. Dikten ingick i hennes debutsamling.

På något förunderligt sätt hade hon en känsla av att hennes näst äldsta son skulle komma att dö ung.

Den nu aktuella bokens titel - Har döden tagit något ifrån dig så ge det tillbaka - är ett citat ur en dikt som Naja Marie Aidt skrev när Carl var 16 år gammal, en dikt som handlar om döden och som hon skrev med Carl i åtanke. Som om orden skulle ha kommit direkt från honom:

(artikeln fortsätter efter dikten)

Har døden taget noget fra dig
så giv det tilbage
giv dét tilbage
som du fik af den døde
da den døde var levende
da den døde var dit hjerte
giv det tilbage til en rose,
et kontinent, en vinterdag,
en dreng der ser dig an
fra hættens mørke

Har døden taget noget fra dig
så giv det tilbage
giv dét tilbage
som du fik af den døde
da I stod i regnen i sneen
i solen og den døde var levende
og vendte sit ansigt mod dig
som ville han spørge om noget
du ikke mere husker og han
havde også glemt det og det er
en evighed
en evighed siden nu

Jag har valt att inte översätta dikten till svenska i detta sammanhang eftersom Naja Marie Aidts bok utkommer i översättning till svenska i augusti. Boken finns redan översatt till finska av Katriina Huttunen.

Pärmen till Naja Marie Aidts bok "Har döden tagit något ifrån dig så ge det tillbaka".
Pärmen till Naja Marie Aidts bok "Har döden tagit något ifrån dig så ge det tillbaka". Bild: Gyldendal forlag Naja Marie Aidt

I Carls egna texter fanns också ett flertal dikter där han skriver om döden, konstaterar Naja Marie:

- Jag minns att jag själv skrev en hel del om döden när jag var drygt tjugo år gammal. Det är ett tema som många unga funderar på, liksom frågor om existensen och identiteten överlag. I min bok har jag plockat ut just de textavsnitt där Carl skrivit om döden. Han skrev givetvis också dikter som handlade om helt andra saker. Men han var en sökare och en grubblare. Och om man vill försöka förstå sig på livet måste man också försöka bilda sig en uppfattning om döden.

Hur väl kände jag mitt barn?

Frågan som inställer sig är hur väl vi känner våra barn, och framför allt våra vuxna barn som byggt upp sina egna liv med vänner, intressen och hobbyer bortom den närmaste familjegemenskapen:

- Smärtan i att mista ett vuxet barn reser frågor om huruvida jag överhuvudtaget kände honom. Jag kände en pytteliten bit av honom. Jag kände till det som han valde att visa mig, sin mor. Men hurudan han var tillsammans med sina vänner, vad han tänkte på, vad han drömde om, vad han var rädd för, vad han var ledsen över … Det vet jag inte särdeles mycket om.

ros i snö
ros i snö grav,Ros

- Till en början var jag väldigt olycklig över detta. Om jag hade vetat att han skulle komma att dö så pass ung hade jag ägnat mer tid tillsammans med honom och frågat honom om än det ena, än det andra. Men så länge allt flyter på stannar man sällan upp och tänker efter, man lever bara sitt liv som om ingenting kommer att hända.

- Men när ens barn plötsligt försvinner börjar man tänka på hur ens barn var som liten. Vad minns jag överhuvudtaget? Vad är sant och vad är uppdiktat?

Rannsakning och skuldbeläggning

Carls död var våldsam, plötslig och oväntad.

När någon dör ifrån en utan att man hinner förbereda sig eller ta farväl blir sorgen och smärtan mer akut och drabbande:

- Jag önskar givetvis inte att Carl hade varit sjuk och dött av någon sjukdom, men det är enklare att acceptera och att förstå om döden har sin gång. Men när en ung, frisk och stark människa plötsligt försvinner på bara några minuter är det en chockerande upplevelse. Att inte få sagt det man skulle ha velat säga. Man börjar förebrå sig, rannsaka, plåga och skuldbelägga sig själv: har han känt sig oälskad, har jag varit en bra mor?

- Det här är frågor som man som förälder givetvis återkommer till gång på gång. Men sina levande barn kan man prata med om detta, man kan be om ursäkt och förlåtelse, men med ett dött barn tar historien slut och det går inte att skriva om eller att rätta till berättelsen längre.

Att leva i sorgen

I ett samtal med kulturjournalisten och författaren John Freemanlitteraturfestivalen Helsinki Lit konstaterade Naja Marie Aidt att man ofta pratar om att lära sig att bära sorgen, men att det för henne framför allt handlar om att lära sig att leva i sorgen.

I Har döden tagit något ifrån dig så ge det tillbaka. Carls bok beskriver Naja Marie sorgen som ett helvetes fängelse.

- En del av läkelseprocessen går ut på att glömma, och därför var det viktigt för mig att dokumentera tiden strax efter Carls död. Boken riktar sig också till andra som plötsligt befinner sig i en verklighet slagen i spillror. Det kan vara svårt att minnas känslor och upplevelser efteråt.

Enkelipatsas hautausmaalla
Enkelipatsas hautausmaalla Bild: Henrietta Hassinen / Yle sorg,döden,Sandudds begravningsplats,begravningsplats,mourning,dödsfruktan,terminalvård,hospicehem

För Naja Marie Aidt var det nödvändigt att skriva boken om Carl – inte minst för att i framtiden kunna ta sig an andra teman.

Men frågan är vad man kan skriva efter att ha gått igenom en så pass omvälvande och omdanande process som att förlora ett barn och att skriva en bok om den smärtsamma sorgeprocessen.

- Vad skriver man efter att man skrivit ett requiem? Det är den stora frågan. Om man ser på de stora kompositörerna inser man att de inte skrev någonting efter att de skrivit sina dödsmässor. Det är det ultimata, livets slutpunkt.

- Jag är givetvis rädd för att inte kunna skriva någonting mer, men samtidigt har jag en stark tilltro till att jag kommer att kunna skriva igen. Jag tror också att Carl skulle ha velat att jag fortsätter att skriva. På senare tid har jag jobbat lite med översättningsjobb och skrivit några sångtexter.

Flera stearinljus som brinner.
Flera stearinljus som brinner. ljus (konkret icke-levande objekt),belysning,mörker,sorg,stearinljus

- Mitt största bekymmer just nu är att hitta ett tema som jag tycker att är tillräckligt intressant. Mycket känns meningslöst och likgiltigt i det stora sammanhanget.

- Frågan jag ställer mig är hur jag i framtiden kan använda mig av mina erfarenheter som människa och som författare. Men jag tror att jag kommer att skriva om sådant som har att göra med medlidande.

- Om förlusten av en människa kan föra med sig något gott är det kanske en förhöjd känsla av medlidande och medkänsla för omvärlden och mina medmänniskor. Ens förståelse för andra människors smärta blir större och djupare. Och om man kan göra sig till en röst för detta lidande är det också ett slags tröst.

Rättelse 27.5 kl. 18:15. Carl har experimenterat med hallucinogena svampar tillsammans med en kompis och drabbats av någon form av akut psykos i stället för Carl har rökt svamp tillsammans med en kompis ...

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje