Hoppa till huvudinnehåll

I butikskedjor spelas sämre och billigare musik - nu fylls också Spotify av katalogmusiken

en dator och studiohögtalare
Konkurrensen bland katalogmusikproducenterna är enorm i dag. en dator och studiohögtalare Bild: Yle/ Axel Brink inspelningsstudior

Bakgrundsmusiken har i 100 år gjort människor förbryllade, motiverade på jobbet och lugna i hissar. I dag finns katalogmusiken överallt och kan ha tiotals miljoner lyssningar på Spotify.

Hösten 2017 går jag runt i stadens butiker och med mig följer en konstant ström av musik som är bekant från radion och topplistorna.

I några av butikerna slutar min musikradar att fungera. Låtarna låter som vilken populär musik som helst, men något känns lite fel. Texterna är plattare än vad platt poplyrik brukar vara och jag upplever det som om musiken är skriven lite halvslarvigt.

Efter lite googlande kan jag konstatera att musiken jag hade högst antagligen inte spelas på radio eller märks på topplistorna. Musiken tillhörde katalogmusikföretag som bland annat säljer så kallad in store-musik och samarbetar med flera butikskedjor.

Försäljningsargumentet för katalogfirmornas butikstjänster är att det blir billigare att spela katalogmusiken än att spela musik från t.ex. Spotify. Priset är lägre eftersom katalogbolagen ofta har ensamrätt till musiken, och i vissa fall inte är skyldiga att betala royalties till låtskrivarna.

I början visste man inte hur man lyssnar på bakgrundsmusik

Bakgrundsmusiken är ett ganska nytt fenomen. Bland pionjärerna listas den franska kompositören Erik Satie, som hittade på konceptet möbelmusik, eller musique d’ameublement.

Musiken skulle inte stjäla något fokus. Den skulle, liksom en möbel, bli en del av inredningen.

När Saties möbelmusik framfördes för första gången i Paris år 1920 förstod inte publiken poängen. I gallerilokalen ska publiken ha lyssnat aktivt och vanemässigt - Satie ska irriterat ha tagit sig in bland publiken för att mingla.

Teknologin sprider bakgrundsmusiken

På 1910-talet jobbade general George Squier i U.S.A. med att utveckla telefonlinjer så att man skulle kunna skicka mer information längs dem.

Under en tid då radion ännu var en ganska instabil teknologi förstod Squier att hans innovationer skulle kunna transportera musik. På 1920-talet såldes patentet till företaget Wired Radio Inc. Med hjälp av tjänsten kunde privatkunder få lyssna musik via telefonlinjen och betala för tjänsten via sin elfaktura.

På 1930-talet hade radion blivit bättre och Squier insåg då att han behövde en mer definierad marknad. Musiktjänsten köptes i stället av företagskunder. Musiken spelades i allt från frisörssalonger till hotellobbyer.

Inspirerad av det påhittade ordet i varumärket Kodak kallade Squier sin produkt för Muzak.

Musik i stället för kaffe

En stor del av Muzaks kunder var kontor. Man hittade på ett sätt att lägga upp musikprogram för att öka motivationen bland kontorsarbetare. Påfundet kallades för Stimulus progression.

Idén var att spela musik i 15-minuters sjok, där musiken gradvis ökade i intensivitet. Efter det följde en paus för att hålla lyssnarna på tårna. Musiken kunde variera beroende på tidpunkt under arbetsdagen.

I en lyssnarundersökning på en storbank på 40-talet svarade över 80 procent av de anställda att de hellre hade musik i bakgrunden än tystnad. Endast en dryg procent ska ha stört sig på musiken.

Det sägs att president Eisenhower ska ha låtit Muzak spelas i vita huset. Också John F. Kennedy lär ha lyssnat på Muzak i bakgrunden i sitt flygplan.

ett brev skrivet av president john f kennedys pressekreterare där det kommer fram att presidenten lyssnar på muzak på sitt flygplan.
Kennedys pressekreterare intygade i ett brev år 1961 att presidenten brukar lyssna på Muzak. ett brev skrivet av president john f kennedys pressekreterare där det kommer fram att presidenten lyssnar på muzak på sitt flygplan. Brevet

Hotell och olika offentliga byggnader var också populära kunder av Muzak. Som kuriosa kan nämnas att termen hissmusik kommer från att hissar var nya påfund på 1930-talet. Därför spelades musik i hissar för att hålla människor lugna i deras våghalsiga färd.

Under storhetstiden på 60- och 70-talen var delar av den amerikanska armén kunder. På 70-talet var 43 av världens 50 största industriföretag Muzaks kunder.

Coverversionerna försvinner

Under 1980-talet dyker det upp nya konkurrenter till Muzak. I stället för att sälja försiktiga coverversioner av populära låtar, så köper musikkatalogerna i stället upp musikrättigheterna av mindre etablerade artister. Produkten kallades då i stället för förgrundsmusik.

Under 2000-talet har varumärket Muzak gått igenom en hel del. Det har sålts och köpts av många bolag som sedan har gått i konkurs, men varumärket existerar fortfarande.

Katalogmusiken i dag

Egentligen kan man påstå att 80-talets musikkataloger påminner om hur branschen fungerar i dag.

Martin Holm, som bor i Solf utanför Vasa, jobbar egentligen som anestesiskötare. En del av hans inkomster kommer från katalogmusiken.

martin holm är i förgrunden. i bakgrunden finns hans dator men är ur fokus.
Martin Holm gör katalogmusik hemma i Solf. martin holm är i förgrunden. i bakgrunden finns hans dator men är ur fokus. Bild: Yle/ Axel Brink Martin Holm

Han lägger upp sin musik på olika katalogmusiksföretags hemsidor. För att klara sig bra gäller en enkel regel - kvantitet.

- Man konkurrerar med hundratusentals producenter. Det är volym som gäller om man ska få in mycket pengar, säger Holm.

Det gäller också att tagga sin musik med korrekta, utvalda nyckelord för att öka chanserna att någon hittar ens musik.

Jag är kanske inte alltid stolt över att min musik har varit med i typ Honey Boo Boo― Martin Holm

En väldig konsument av katalogmusik är reality-TV. Det är en genre av serier som konstant har musik i bakgrunden. Via ett mindre företag i U.S.A. sprids Holms musik till bland annat reality-TV-program.

- De behöver tusentals timmar av musik, säger Holm.

- Jag är kanske inte alltid stolt över att min musik har varit med i typ Honey Boo Boo, säger Holm

Han är ändå nöjd så länge det genererar lite inkomster.

Katalogmusikens konstnärliga värde

Katalogmusiken är kanske inte en bransch som lockar stora konstnärer med ambitioner att förnya konsten. I och med att Holm ännu inte livnär sig helt på katalogmusiken så tycker han att det har varit kreativt uppfyllande.

På ett själsligt plan så lägger man kanske inte in lika mycket av sig själv i musiken― Martin Holm

Men på ett idéplan tänker jag, skribenten, mig att katalogmusiken alltid kommer att vara sämre än den så att säga "riktiga musiken".

Beroende på vilken affärsmodell katalogmusiksföretaget har, så ger kompositörerna ifrån sig antingen rättigheter till musiken eller kontrollen över den. Dessutom uppmärksammas sällan kompositören i de sammanhang där musiken finns.

Om en kompositör verkligen tror på sin musik och har satt sin själ i den, är det kanske inte befängt att tänka att man vill ha kontroll över den och bli associerad med den. Martin Holm håller delvis med min tes.

- Nog tror jag att det finns en sanning i din tes. Åtminstone på ett själsligt plan så lägger man kanske inte in lika mycket av sig själv i musiken, säger Holm.

Gränsen suddas ut

- Det finns katalogmusik i dag som kan låta otroligt bra - precis lika bra som hitmusiken man hör på radion, säger Holm.

Vad som är bra musik är förstås en helt annan fråga. Ett annat tecken på att det där med konstnärligt värde suddas ut är att större och större namn gör katalogmusik.

- En av vår tids största nu levande kompositörer, Hans Zimmer, har ett produktionsmusikbolag och han säljer sin musik som katalogmusik, säger Holm.

Snoop Dogg
Snoop Dogg. En etablerad katalogmusiker. Snoop Dogg Bild: EPA / FERDY DAMMAN Snoop Dogg

Också artister som Snoop Dogg och Quincy Jones gör eller har gjort katalogmusik.

Katalogerna når massorna

En anställd på ett större katalogmusikföretag berättar åt mig att katalogmusiken också läggs ut på strömningstjänster såsom Spotify. Låtskrivaren i fråga vill inte ställa upp med namn eller som representant för företaget i fråga, i och med att han är osäker på hur mycket han vågar berätta om sin arbetsgivare.

Utvalda låtar ur katalogen läggs ut på Spotify och hamnar på olika spellistor med bakgrundsmusik. Vissa av låtarna har tiotals miljoner spelningar, och kompositörerna får hälften av intäkterna.

spotify, open spotify
Vet du om att du kanske lyssnar på katalogmusik? spotify, open spotify

Med andra ord luckras gränsen upp mellan katalogmusiken och den, ursäkta uttrycket, "riktiga musiken". Trots att strömningstjänsternas kunder kan välja att lyssna på icke-katalogmusik så lyssnar många ändå gärna på katalogmusiken.

Katalogmusiken på strömningstjänsterna figurerar under artistnamn, men vem som ligger bakom namnet förblir i de flesta fall okänt.

Det här väcker många frågor. Finns de här artisterna på riktigt eller är de bara varumärken? Kommer katalogmusiken att nå radions spellistor, eller toppa Billboardlistan? Blir katalogmusiken bättre eller blir vårt omdöme sämre? Det får tiden avgöra.

Läs också

Musik