Hoppa till huvudinnehåll

Läsarens berättelse: Jag fick ett infall och stal ett hälsopiller för min virilitet

Närbild på två händer som trycker ut ett piller ur en pillerkarta. Pillren är små och vita.
Den manliga läsaren fick ett infall och stal ett piller ur en burk, vilket visade sig bli ödesdigert. Närbild på två händer som trycker ut ett piller ur en pillerkarta. Pillren är små och vita. Bild: Mostphotos mediciner,pill,p-piller,Blåsförpackning,piller

Att stjäla ett piller från en hälsoburk för att bättra på viriliteten, visade sig inte vara värt besväret. Det konstaterar en av er som fyllt i Svenska Yles webbkenkät om snatterier:

De flesta av de som snattat, har snattat godis och sällan åkt fast.

Men för en man som skrivit in gick det lite sämre, något han fortfarande grämer sig över.

Jag stannade till vid hälsokosthyllan och såg på produkter som utlovade ökad virilitet.

Kan det verkligen vara trovärdigt, undrade jag?

I min ålder är det inte längre så lätt att komma till då det behövs.

Att prata om sådana problem med en läkare skulle aldrig falla mig in.

Så där i stundens allvar i affären blev det således lockande att testa. Ett piller är det väl ingen som märker, tänkte jag.

Sagt och gjort, jag fick ett infall, och så hamnade ett piller ur en burk ner i min ficka.

Ingen pardon

Ett mycket dyrt piller visade det sig vara.

Väktarna hade studerat och sett min gärning via övervakningskameror.

Jag blev stannad vid kassan, fördes till ett bakrum i affären och väktarna kallade på polis.

Jag lovade att stå för mitt tilltag genom att betala hela burken, men det klingade för döva öron.

Jag fördes till polisbilen där böter på 110 euro skrevs ut och jag fick en anteckning i brottsregistret.

Allt för ett enda litet pillers skull och förstås av egen dumdristighet.

Ångerfull

Naturligtvis ångrade jag mitt tilltag som jag då i stunden inte kopplade till begreppet snatteri.

Det är nu några år sedan det hände, men tycker fortfarande ändå att påföljderna blev onödigt stora och oproportionerliga med tanke på brottets beskaffenhet.

Era snatterihistorier är många och olika, till exempel mamman som skrev in och berättade att hon funderat på att börja snatta igen, men avstod med tanke på sitt barn, eller personen som inte såg någon annan utväg.

Har du en egen snatterihistoria som vi får publicera? Mejla i så fall anki.westergard@yle.fi, du får så klart vara helt anonym.

Läs också

Nyligen publicerat - Samhälle