Hoppa till huvudinnehåll

Filmrecension: Lucky – griniga gamla gubbar som gör en lycklig i själen

De gamla vännerna Lucky och Howard inbegripna i samtal i baren.
Vänner emellan. David Lynch och Harry Dean Stanton är gulligt griniga gubbar i ovanligt fina filmen Lucky. De gamla vännerna Lucky och Howard inbegripna i samtal i baren. Bild: Magnolia Pictures Lucky,Harry Dean Stanton,David Lynch,Teeman elokuvafestivaali

En gammal man i cowboyhatt, en sköldpadda på rymmen och en sliten bar utgör huvudingredienserna i försommarens varmaste film. En fyllig hyllning till livet - i avskalad västerntappning.

Vad går livet ut på när man är gammal, lever ensam och har en hälsa som beskrivs som en ”genetisk vinstlott”?

Kunde svaret möjligen stavas r u t i n?

Stiga upp, koka kaffe, göra samma gymnastiska rörelser som alla andra morgnar.

Traska till det lokala caféet där samma klientel samlas varje dag. Samma klientel som på kvällen sammanstrålar på den lokala puben.

En pub vars väggar är impregnerade av färgstarka anekdoter, gamla minnen och reflektioner över livets gång.

Livet som går alltför fort. Om än i oändligt långsam takt.

Lucky iklädd cowboyhatt och boots tänder en cigg.
Dagens första cigg? Lucky iklädd cowboyhatt och boots tänder en cigg. Bild: Magnolia Pictures Lucky,Harry Dean Stanton

Lucky – sitt eget livs huvudperson

Historien om den åldrande vardagsfilosofen Lucky (Harry Dean Stanton) är skriven av Logan Sparks och Drago Sumonja – manusförfattare som lyckats förträffligt med att skapa en balans mellan det extremt vardagliga och det unikt udda.

Det är nämligen en bedrift att skapa en film som på ytan inte handlar om just någonting alls, men som trots det lyckas ge uttryck för allt det som gör livet värt att levas.

Frågorna, tvivlet, samtalen, minnena, sången, rädslan, närvaron.

Likaså är det en bedrift att strö in verbala och tankemässiga krumsprång utan att det blir stelt och påklistrat.

Howard i beråd att berätta sin senaste story för en ny bekantskap.
Kännspak profil. David Lynch för en gångs skull framför kameran i rollen som Howard. Howard i beråd att berätta sin senaste story för en ny bekantskap. Bild: Magnolia Pictures Lucky,David Lynch,Ron Livingston

När Luckys kompis Howard (David Lynch) talar om hur den försvunna sköldpaddan Roosevelt livet igenom släpar på kistan han en dag skall bli begravd i låter det poetiskt – inte patetiskt.

Detsamma gäller Luckys analys av ordet ”alone” – begreppet som enligt honom inte är det minsta tragiskt utan tvärtom består av de vackra orden ”all” och ”one”.

Härliga Harry och ljuvliga Lynch

Ett välskrivet manus utgör visserligen stommen i allt berättande, men utan stark regi och bra skådespelare är det inte alls sagt att en story fungerar.

Här fungerar allt.

Skådespelaren John Carroll Lynch regidebuterar med Lucky och har full koll på hur han skall dirigera ett gäng kolleger som sitter väldigt säkert i sadeln.

Regissören John Carroll Lynch på inspelningsplatsen.
Mannen med filmkameran. Skådespelaren John Carroll Lynch (inte släkt med David Lynch) regidebuterar med Lucky. Regissören John Carroll Lynch på inspelningsplatsen. Bild: Magnolia Pictures Lucky,John Carroll Lynch

Harry Dean Stanton – som själv inte hann se slutresultatet innan han begav sig till sällare jaktmarker – är fullkomligt strålande.

En väderbiten, senig gubbe full av trotsig livsvilja och sträv livserfarenhet. En man vars gradskiva när det gäller värderingar och attityd under livets gång förskjutits och blivit mer förlåtande och accepterande.

En man som med all tänkbar auktoritet kan säga ”småprat är det enda som är värre än pinsam tystnad”. Och som sin taggiga utstrålning till trots drar till sig nya vänner. För att han är äkta. Här och nu.

Närvarande i stunden är även David Lynch som helhjärtat kastat sig in i en historia som kunde vara hans egen. Här finns de facto gott om element som för tankarna till The Straight Story som han regisserade 1999.

En ljuvlig filmpärla i vilken även Harry Dean Stanton figurerade.

Bästa västern

Och så har vi det här med vilda västerntemat. Ett stuk som så lätt kan bli konstlat, klantigt, klumpigt.

Men när Lucky glider omkring i boots, rutig skjorta och cowboyhatt så är det inget som skorrar falskt.

Lucky liknar mannen från vidderna där han promenerar med bergen i bakgrunden.
Lucky liknar mannen från vidderna där han promenerar med bergen i bakgrunden. Bild: Magnolia Pictures Lucky,Harry Dean Stanton

Sällsamt sann ter sig även miljön som är som tagen direkt ur ett Lucky Luke-album. En dammig håla där luften dallrar av hetta och kaktusarna ser lika trötta ut som de trähus som kantar huvudgatan.

Det är just denna stämning av stillastående som får själva livet att framstå som så dynamiskt. Starkt. Och vackert.

Kort sagt; närhelst jag hädanefter känner att filmvärlden är alltför cynisk, brutal och fixerad vid specialeffekter skall jag tänka på Lucky.

Med en känsla av lycka.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje