Hoppa till huvudinnehåll

"Det här har jag varit med om förut" - Varifrån kommer den märkliga déjà vu-känslan?

Ett barn håller i en maskros.
Ett barn håller i en maskros. sommar

Det här har jag varit med om förr, jag har varit här förut. Och ändå vet du att det inte är möjligt. Hur uppstår déjà vu, den märkliga känslan av igenkännande?

Déjà vu är en stark upplevelse att den här saken har hänt förut, ibland också en känsla av att du vet vad som kommer att hända. Och ändå samtidigt så vet du att det som känns så bekant på riktigt inte är det. Det uppstår alltså en konflikt mellan förnuft och känsla.

Det centrala i upplevelsen är utöver den bekanta känslan också att att på den följer omedelbart känslan av att förnimmelsen av det bekanta inte stämmer, den känns fel.

Det här kallas för en déjà vu-helhet.

Känslan av att någonting är bekant är ett meddelande från metakognitiv process som signalerar att det är någonting bekant med situationen och hjärnan söker efter närmare information. Man kan kalla det ett tillstånd av en "vänta ett ögonblick"- uppmaning.

När ingen information hittas förmedlar metakognitionerna att känslan av igenkännande var en felaktig igenkännelse.

Andra liknande metakognitioner är när man upplever att man "har någonting på tungan" eller när man hemma går från till ett rum till ett annat för att göra någonting men när man kommit dit har man glömt vad man skulle göra. Det enda som kvarstår är en metakognitiv upplevelse av att ärendet blev på hälft.

Déjà vu - en märklig och stark känsla av igenkännande men på fel plats. En känsla du inte riktigt får tag i

Icke vetenskapliga förklaringar

Den franska filosofen Emile Boirac benämde déjà vu till just déjà vu, redan sett eller tidigare sett, redan år 1876. Sedan dess har man på olika sätt försökt förklara det upplevda tillståndet. Nu finns det en förklaring som också forskningen stöder.

Professor Antti Revonsuo vid kognitiva neurovetenskapliga forskningsenheten vid Åbo Universitet, berättar att känslan har många förklaringsmodeller.

- Det finns förstås icke-vetenskapliga förklaringar som utgår i från att man kan lita på den här känslan, att det man känner verkligen har hänt. Och när man funderar hur det skulle vara möjligt hamnar man ut i de paranormala spåren, man tror att det man känner igen har hänt i ett tidigare liv.

Prästkrage i vatten
Till déjà vu:ns övernaturliga, paranormala förklaringar hör också att déjà vu-upplevelsen skulle vara glimtar av en parallell verklighet. Prästkrage i vatten Bild: Fredrik Åman Naturväktarna,naturväktarna 2017

Den vetenskapliga förklaringen är att känslan av det välbekanta inte härrör sig från att saker verkligen skulle ha ägt rum tidigare utan att den av någon orsak väcks av någon tidigare verklig händelse.

Enligt Revonsuo finns det också många olika vetenskapliga teorier

Epilepsi och déjà vu

- Upplevelser av déjà vu förekommer hos personer som lider av epilepsi, där det förekommer utbrott i tinningloben. I tinningloben finns det hjärnstrukturer som är väsentliga för minnet. Ett epileptiskt anfall kanske får igång en aktivering av igenkännande.

Precis i början av ett anfall kan man då uppleva en stark déjà vu-känsla. Då är förklaringen mer sannolikt en sorts onormalt elektriskt utbrott i hjärnan.

Den starka upplevelsen av déjà vu hos personer med epilepsi förstärker uppfattningen att upplevelsen uppstår utan tidigare händelser. Också i drömmar kan man uppleva starka igenkänningskänslor.

Revonsuo är också drömforskare.

Blå himmel med vita små moln.
Blå himmel med vita små moln. Bild: Rui Santos / Alamy drömmar,Moln,Himmelen,himlen

- Också i drömmar kan det förekomma déjà vu-lika tillstånd. I drömmen kan någon plats vara vårt hem trots att det inte ens liknar det stället du bor på och någon främmande människa kan plötsligt vara en bekant sedan långt tillbaka. Allt det här bevisar att känslor av igenkännande kan födas i hjärnan och i sådana sammanhang där de egentligen inte hör hemma.

Olika tid i hjärnhalvorna?

För någon tid sedan förekom det en populär teori om att den ena hjärnhalvan tillfälligt skulle befinna sig en aning före den andra och att det skulle förklara den välbekanta känslan.

- Tidigare trodde man att information bearbetades två gånger i hjärnan och att då den behandlas av den andra hjärnhalvan upplever den hjärnhalva som först bearbetat informationen ett igenkännande.

Den förklaringen stämmer ändå inte överens med hur minnesfunktionen fungerar; det är fråga om en bråkdels sekund och under den tiden hinner det inte uppstå sådana minnesspår som skulle skapa känslan av igenkännande.

Vilken är då den bästa förklaringen för déjà vu?

Enligt Revonsuo är minnet ett väldigt komplicerat system.

- Minnet överväger hela tiden, utan att vi är medvetna om det, om det vi ser eller upplever är nytt eller bekant och koordinerar iakttagelsen i hjärnan.

Det bekanta borde alltså kännas bekant och det främmande obekant

- I nuläge tänker man att den välbekanta känslan kan uppstå i situationer som påminner om någonting vi tidigare varit med om.
Liknade drag får den välbekanta känslan att uppstå men i minnet finns ändå inget riktigt minne.

Man har testat teorin genom att för testpersoner visa bilder på olika landskap med liknande drag så att bilderna de aldrig sett förut skulle väcka en känsla av igenkännande.

Man har kunnat bevisa att om det förekom vissa specifika drag i bilden så väckte den ett igenkännande trots att man aldrig sett bilden innan.

- I nyare forskning har det visat sig att det avgörande draget för att väcka känslan av igenkännande i en bild är att det förekommer liknande saker på samma platser i bildens layout. Det spelar sen ingen roll om de utplacerade föremålen är olika.

Minnet är en mystisk behållare

I vårt minnesförråd finns det en enorm mängd material som vi omedvetet jämför det vi upplever med. En del av det materialet kan härstamma från andra källor än från våra egna upplevelser.

- Vår hjärna filtrerar alla våra iakttagelser och det lämnar spår i bekantskapsnivån. Om man exempelvis tänker på alla de filmer eller TV-program som man sett så har man sett en oändlig mängd platser och ansikten trots vi inte medvetet minns det. Därifrån kan det stiga upp någonting som stämmer överens med något nytt vi upplever.

Vårt omedvetna minnessystem känner igen situationen och tolkar den felaktigt som bekant, men i minnet finns inga minnen av händelsen eller platsen på grund av att den aldrig på riktigt har hänt oss. Vi kanske har löst gåtan med déjà vu?

En flicka gungar
En flicka gungar Bild: Mostphotos småbarnsfostran,lek (barnlek),utanförskap,ensamhet,barn (familjemedlemmar),fritid,lekparker,barndom,barn (åldersgrupper),frihet,gungor,gunga

En minnesresa till barndomen?

Om nu vår hjärna samlar på en massa information utan att vi ens är medvetna om det och vi använder oss av den, skulle det vara möjligt att komma åt den här informationen? Det skulle vara trevligt att kunna återkalla en sommardag från barndomen med alla små detaljer bevarade.

- Om det är någonting du spontant inte minns så behövs det åtminstone material från den tiden, fotografier, anteckningar eller liknande, för att kunna återskapa ett minne, gissar Revonsuo.

Våra minnen från livet har inte sparats som en enda lång film, utan minnen bleknar och försvinner när vi inte behöver dem. Och när man återskapar minnen så innehåller de felaktig information på grund av att vi bygger upp minnet på nytt av det material som finns tillgängligt i långtidsminnet. Nutiden påverkar det som en gång hänt.

Minnesforskningen bevisar att vi inte alltid kan lita på minnet

- Vi lägger till och tar bort saker så att de falska minnena känns äkta. Det är inte medvetet fusk. Det här blir klart när man pratar om gemensamma händelser med vänner: Minnena är olika men alla är säkra på att de minns det rätta. Det är svårt att upptäcka sina egna minneshål eller att man skulle ha fyllt på dem men "felaktig information".

Artikeln baserar sig på programserien Oudot tunteet gjord av
Ilona Ikonen. Sammanställd av Raili Löyttyniemi.

För artikeln har vi dessutom intervjuat Jukka Häkkinen som är forskare och doktor i psykologi vid Helsingfors Universitet och som bland annat skrivit en bok om Outojen kokemusten psykologia.

Vetamix

Nyligen publicerat - Vetamix