Hoppa till huvudinnehåll

Fredrik Geisor skrev en bok om sin ungdom, men fick en stroke innan den gavs ut: ”Jag blir snabbt trött bara av att finnas till”

Fredrik Geisor med sin bok Den gula förvandlingsmaskinen
Fredrik Geisor med sin bok "Den gula förvandlingsmaskinen". Fredrik Geisor med sin bok Den gula förvandlingsmaskinen Bild: Yle/ Stefan Paavola eget förlag,fredrik geisor

Den gula förvandlingsmaskinen heter autofiktionen som Tolkisbon Fredrik Geisor har skrivit. Boken blev klar redan förra sommaren, men utgivningen dröjde på grund av att Geisor fick en stroke i augusti.

Fredrik Geisor från Tolkis är en riktig överlevare. År 2005 fick han hjärtstillestånd medan han tränade boxning i hemstaden Borgå, och räddades av två andra som råkade finnas i hallen.

Och i augusti i fjol var olyckan framme igen – Geisor drabbades av en stroke.

Stroken ledde bland annat till att utgivningen av Geisors bok Den gula förvandlingsmaskinen försenades. Men nu har han gett ut den på eget förlag.

– Det känns otroligt att den är klar. Det är som att ge bort något från sitt liv. Men det var jätteroligt att få skriva den och nu har den då redigerats, säger Fredrik Geisor.

Pärmen på Fredrik Geisors bok Den gula förvandlingsmaskinen
Pärmbilden till boken är gjord av Fredrik Geisors son Simon. Pärmen på Fredrik Geisors bok Den gula förvandlingsmaskinen Bild: Yle/ Stefan Paavola eget förlag,fredrik geisor

Han säger att han mår bra trots alla omständigheter. Däremot har stroken lett till en hel del förändringar i hans liv.

– Främst har jag tvingats göra mig av med allt var brådska heter. Kalendern är full redan då jag har en sak inbokad per dag. Nu tar det tio dagar för mig att göra det jag tidigare gjorde på en dag.

Geisor liknar återhämtningen vid sviterna av en krock.

När man hämtar bilen från verkstaden ser den likadan ut på utsidan som förut, men mekanikerna har glömt att koppla vissa kablar så att luftkonditioneringen eller centrallåset inte fungerar.

– Det finns mycket att fundera på. Till exempel känns mitt vänstra ben alltid varmt, och jag är alltid utan strumpor, oberoende av vädret. Då jag måste ha strumpor på får jag blåsor i stället.

Kalendern fullbokad med en programpunkt om dagen

Fredrik Geisor säger att han har blivit väl bemött av vänner och släktingar efter stroken. Till en början kändes det märkligt att vara ensam hemma.

– Men i efterskott var det jättebra, för min hjärna orkar inte alls på samma sätt som förr. Största delen av min energi går åt till att komma i gång. Till exempel är min dag full efter den här intervjun.

Jag kunde inte gå ut, för snöflingorna kändes som om någon hade kastat sten på mig. Det var som något ur Hitchcocks film Fåglarna― Fredrik Geisor

Han vill tacka Sabina och Kalle som räddade honom då olyckan var framme för första gången i och med hjärtstilleståndet i boxningshallen för tretton år sedan.

En viktig insikt efter både hjärtstilleståndet och stroken är att det är viktigt att ha humor och kunna skratta åt sin egen situation, säger Geisor.

– Till exempel var det ganska lustigt i vintras då det snöade. Jag kunde inte gå ut, för snöflingorna kändes som om någon hade kastat sten på mig. Det var som något ur Hitchcocks film Fåglarna.

Geisor förklarar att han visste att snöflingorna var ofarliga. Hjärnan spelar ändå spratt och gör felaktiga kopplingar.

Däremot kunde han nog köra bil trots att det snöade, eftersom han då var omhuldad av ett skal.

– Förstås är det frustrerande för familj och vänner, för jag orkar inte med dem heller på samma sätt. Jag blir väldigt snabbt trött bara av att finnas till och mina dagar går åt till att koppla av.

Geisor säger att han också brukar försöka gå tre, fyra kilometer per dag för att träna upp förmågan. Han har ännu problem med att gå efter stroken.

Fredrik Geisor med sin bok Den gula förvandlingsmaskinen
Fredrik Geisor med sin bok Den gula förvandlingsmaskinen Bild: Yle/ Stefan Paavola eget förlag,fredrik geisor

Men tillbaka till Fredrik Geisors nyutgivna bok, Den gula förvandlingsmaskinen. Han skrev den klart redan innan stroken, men utgivningen måste skjutas upp.

Man kan kalla boken för en autofiktion. Den handlar om Geisors ungdomstid i Åbo.

– Det var någon sorts inre tvång som kom över mig. Det var nästan som att spy ur sig något – jag bara måste skriva.

Kärleken ledde honom till Borgå

Fredrik Geisor säger att han valde ungdomstiden eftersom det skrivs ganska mycket om unga flickor, medan just den här boken mest handlar om pojkar och hormoner.

Och förstås om hur det kändes för Geisor själv att bli en ung man.

– Boken är varvad med mycket humor, och det finns mycket i den som dagens ungdomar, och äldre, kan relatera till. Handlingen baserar sig på saker som hände mig under sex månader då jag gick i nian i S:t Olofsskolan i Åbo.

Men hur hamnade Geisor i Borgå? Svaret är det klassiska – kärleken. Hans fru Gun fick nämligen jobb i Borgå 1997.

– Hon var själv i Vasa och jag i Pargas där vi bodde. Hon ringde mig och frågade om vi ska fara till Borgå. Då sa jag att om Gud har fixat jobb åt dig så fixar han det åt mig också. På tre sekunder beslöt vi oss för att flytta och det har jag aldrig ångrat.

Läs också

Östnyland

Bekanta dig med hur vi jobbar med Ansvarsfull journalistik

Nyligen publicerat - Östnyland