Hoppa till huvudinnehåll

Guldet blev till sand för Tom Kaisla: "Om jag bara hade Rysskär hade jag varit i konkurs för länge sedan"

Man sitter vid ett bord i ett före detta soldathem på Rysskär.
Tom Kaisla i kafét i det före detta soldathemmet på Rysskär. Man sitter vid ett bord i ett före detta soldathem på Rysskär. Bild: Yle / Jan-Ole Nordlin Rysskär (ö i Nyland, Helsingfors),Helsingfors,tom kaisla

År 2011 fick Tom Kaisla sitt livs chans. Han satsade 2,6 miljoner euro och köpte ön Rysskär, som ligger strax söder om Helsingfors. Försvarsmakten hade då förvaltat ön i över hundra år.

Rysskär skulle bli ett turistmål med bland annat restaurang, hotell och möteslokaler. Helsingfors har ändå inte ställt sig välvilligt till Toms planer. Esbo har däremot sträckt fram en hand.

- När den här fästningen kom till försäljning måste jag slå till, säger Tom Kaisla. Ett sådant tillfälle får man inte ofta.

När Kaisla köpte Rysskär var det mesta på ön nerslitet och oanvändbart. Renoveringsarbetet kom snabbt igång och de flesta byggnader som finns kvar efter försvarsmakten har renoverats.

Förfallet soldathem på RysskärNyrenoverat soldathem på Rysskär
Soldathemmet förr och nu Bild: Yle / Jan-Ole Nordlin

Renoveringarna har gjorts med Museiverkets lov och samarbetet har löpt fint.

Däremot har samarbetet med Helsingfors stad om byggnadslov för att bygga nya byggnader löpt trögt, enligt Kaisla.

På 1960-talet beslöt försvarsmakten att bränna ner de byggnader som de inte längre behövde. De skulle Kaisla gärna bygga upp igen.

Allra först vill han ändå ha elektricitet dragen från fastlandet till ön.

- Det är helt onödigt att bygga 20 byggnader till utan att veta hur elektriciteten sköts. 2018 kan man inte ha betalande gäster på hotell, i stugor eller på möten utan ordentlig eltillförsel, säger han.

Kaisla har diskuterat frågan om en elkabel med staden. Enligt honom har staden har gett kalla handen.

Förfallen sjukstuga på RussaröRenoverad sjukstuga på Rysskär
Sjukstugan före och efter renoveringen Bild: Yle / Jan-Ole Nordlin

Kaisla har också åberopat Skärgårdslagen för att få fart på staden. Lagen erkänner skärgårdens särförhållanden och syftet med den är att göra det möjligt för folk att kunna bo och arbeta i skärgården.

- Vi gjorde en skriftlig förfrågan till Helsingfors angående skärgårdslagen. I svaret står att Helsingfors stad anser att den inte behöver följa skärgårdslagen på Rysskär, säger Kaisla.

Eldistributionen på Rysskär sker tills vidare med hjälp av solpaneler och ett dieselkraftverk. Just nu räcker det nätt och jämnt till.

Kommunerna bestämmer självständigt

Svenska Yle Närbild har upprepade gånger försökt få en kommentar av tjänstemän vid Helsingfors stad som har utrett situationen på Rysskär.

Ingen på staden har ändå velat kommentera frågan. Man hänvisar endast till att Rysskär har behandlats på samma sätt som andra ansökningar i staden.

Varje kväll när jag går och lägger mig, hoppas jag att få vakna i Esbo― Tom Kaisla

Om Helsingfors är ointresserad av Kaislas projekt på Rysskär, är däremot Esbo intresserad.

Karta över skärgården mellan Esbo och Helsingfors.
Tom Kaisla hoppas att gränsen mellan Helsingfors och Esbo ska dras i en rak linje i stället för att som nu göra en krök vid Rysskär. Karta över skärgården mellan Esbo och Helsingfors. Bild: Yle kartor,Esbo,Helsingfors,Rysskär (ö i Nyland, Helsingfors)

Rysskär liggen alldeles intill gränsen till Esbo. Kaisla har därför vänt sig till statsrådet för att få gränsen flyttad så att Rysskär hamnar på Esbos sida.

- Varje kväll när jag går och lägger mig, hoppas jag att få vakna i Esbo, säger Kaisla.

Statsrådet avgör

När ett område vill byta från en kommun till en annan ligger beslutet hos Finansministeriet. Själva processen kan ta flera månader. Ibland till och mer längre än ett år.

Det räcker inte med att vara missnöjd med den egna kommunens beslut― Suvi Savolainen, specialsakkunnig Finansministeriet

Processen går till så att man först gör man en framställning till den egna kommunen. Kommunstyrelsen och kommunfullmäktige ger sitt utlåtande. Också den eller de andra berörda kommunerna ger utlåtande.

Kommunerna skickar sedan materialet till Finansministeriet.

Specialsakkunniga Suvi Savolainen vid Kommun- och regionförvaltningsavdelningen på Finansministeriet understryker att huvudkriteriet för att ansökan ska godkännas är att situationen märkbart förbättras för området.

Suvi Savolainen står i en park.
Suvi Savolainen Suvi Savolainen står i en park. Bild: Yle / Berislav Jurisic Finansministeriet,suvi savolainen

Hon nämner bland annat levnadsförhållandena på området, möjligheterna för näringarna och kommunernas samhällsstrukturella förhållanden som exempel.

- Det räcker inte med att vara missnöjd med den egna kommunens beslut, säger hon. Man måste kunna motivera hur situationen skulle förbättras för hela området.

Statsrådet räknar med att fatta beslut om Rysskär före midsommar.

Om jag bara hade Rysskär som inkomstkälla hade jag varit i konkurs för länge sedan.― Tom Kaisla

Om beslutet inte blir till Kaislas fördel måste han eventuellt tänka om helt och hållet med Rysskär.

- Det är bra att man har andra saker på gång än Rysskär. Om jag bara hade Rysskär som inkomstkälla hade jag varit i konkurs för länge sedan, säger han.

Det ska gå att leva i skärgården

Kommuner med till tillräckligt stort antal fast bosatta invånare i skärgården kan få skärgårdstillägg i form av statsandelar.

Kommunerna bestämmer själva över hur de använder skärgårdstilläggen. Det som är omöjligt i en kommun kan alltså vara fullt möjligt i grannkommunen.

Förutom skärgårdstilläggen kanaliserar staten årligen omkring 200 miljoner euro från olika förvaltningsgrenar till skärgården. En tredjedel av den här summan går till färje- och förbindelsebåtstrafiken.

Infrastrukturen är en utmaning för skärgårdsborna

För att livet i skärgården ska fungera räcker det inte med enbart färjtrafik. Också övrig infrastruktur som transporter, broar, bryggor samt dator- och telefonförbindelser måste fungera ordentligt.

Tom Kaisla är missnöjd med hur det fungerar i Helsingfors skärgård. Men också i en renodlade skärgårdskommuner som Pargas finns det önskan om förbättringar.

Jan-Erik Karlsson är jordbrukare, företagare och mångsysslare på Nagu.

- Det är ju lite si och så med hur infrastrukturen fungerar, säger han. Närings-, trafik- och miljöcentralen har börjat bygga bryggor och börjat underhålla sådana som redan finns. Vi får se om det här börjar fungera så småningom.

Jan-Erik Karlsson i Nagu gästhamn
Jan-Erik Karlsson Jan-Erik Karlsson i Nagu gästhamn Bild: Maud Stolpe/Yle Nagu,jan-erik karlsson

Bland annat är behovet av specialtransporter stort i skärgården. Karlsson använder sig av sådana när till exempel korna ska ut på grönbete till Nötö. Många jordbrukare i skärgården har samma behov.

Dessutom behövs specialtransporterna för tunga och farliga transporter.

- Om farligt gods som bensin, gas, och diesel måste skeppas med förbindelsebåten kan den inte ta passagerare samtidigt, säger han. Utan specialtransporten är det nog nästan omöjligt att driva näringar i skärgården.

Kort säsong utmanar turismen

Nagu satsar stort på att försöka locka turister till ön. Området kring Kyrkbacken har rustats upp och sommartid kryllar det av folk. Säsongen är ändå kort.

Vintertid är det tyst och stilla i en stor del av den åboländska skärgården. Att locka invånare permanent till skärgården är en utmaning.

Hus som skulle fungera som året runt bostäder, tolkas nu som fritidsstugor. På samma sätt är det svårt att ändra fritidsstugor till året runt boende― Jan-Erik Karlsson

Jan-Erik Karlsson säger att stadens bestämmelser är avgörande. Han efterlyser också en liberalare syn på byggrätter, byggande och planering.

- Hus som skulle fungera som året runt bostäder, tolkas nu som fritidsstugor. På samma sätt är det svårt att ändra fritidsstugor till året runt boende.

Marken som stiger ur havet är värdefull

I den österbottniska skärgården tampas man med en helt annan problematik än i den nyländska och åboländska skärgården.

Landhöjningen påverkar både landskap och ägoförhållanden. Landhöjningen är en meter på hundra år.

människor går mot en holme i grunt vatten
Landhöjning i Munsala. Vid lågvatten kan man vada från Storsand till ön Lotan. människor går mot en holme i grunt vatten Bild: Yle/Jyrki Karjalainen Landhöjning,Lotan

Den mark som stiger ur havet kallas tillandning och tillhör vattenägaren.

I Österbotten är det oftast samfälligheter som äger vattnen. Följaktligen är det också de som äger tillandningen.

I Sundom skärgård arrenderar samfälligheten ut 600 tomter på mark som samfälligheten äger.

Samfälligheten har varit sparsmakad när det gäller att låta arrendatorerna lösa in mark och tillandning.

Folke Östergårds lyckade ändå lösa in sin tomt med tillhörande tillandning på 0,6 hektar för att han äger skogen ovanför tomten.

- Om samfälligheten själv kan använda den här marken har det inte varit möjligt att lösa in den, säger han.

Tillandning tillkommer hela tiden och nu har Sundom samfällighet börjat fundera på arrendetomternas framtid överlag.

Alla vill skydda, men grälar om hur mycket

I Monäs i Nykarleby finns naturskyddsområdet Storsand. När landområdena i trakten skiftades till fastigheter, förblev Storsand i samfällighetens ägo.

Området fredades 1991. Det innebar åtgärdsförbud som ledde till att de ovanliga sanddynerna växte igen av vass. I och med det försvann också turisterna från orten.

Nu har myndigheterna backat och Forststyrelsen återställer nu dynerna vid Storsand i ursprungligt skick.

två män vid strand
Stefan Sjöberg (tv.) och Lasse Heinonen vill bevara landskapet, men vill också att ortsborna ska få påverka besluten. två män vid strand Bild: Yle/Jyrki Karjalainen Landhöjning,nykarleby

Den stora frågan i Monäs är hur långt vattenområdena och tillandningen utanför Storsand som ska fredas.

Här går samfällighetens och myndigheternas önskemål isär. Myndigheterna vill skydda ett betydligt större område än lokalbefolkningen.

Lasse Heinonen från samfälligheten understryker att det som fredas måste vara motiverat. Han efterlyser också diskussioner mellan myndigheterna och ortsborna för att undvika konfliktsituationer.

- Alla vill bevara, säger han. Det har man gjort genom generationer. Inte är det någon som vill exploatera det här.

Vassen röjs undan maskinellt vid Storsand i Nykarleby
landskapet öppnas upp igen när vassen avlägsnas från sanddynerna. Vassen röjs undan maskinellt vid Storsand i Nykarleby Bild: Yle/Kjell Vikman Munsala,Storsand,Nykarleby

Enligt registerchefen Bengt Tunis på Lantmäteriverket i Vasa är samfällt ägda områden lättare att freda än privatägda.

- Samfälligheterna har ofta själva fredat de här områdena i praktiken under långa tider. De har skött områdena som om de redan hade haft naturvärde.

Se hela programmet här:
https://arenan.yle.fi/tv

Sänds även i Yle Fem, måndag 4.6.2018 kl 20.00, samt tisdag 5.6.2018 kl. 11.00.

Läs också

Nyligen publicerat - Huvudstadsregionen