Hoppa till huvudinnehåll

Krista Pärmäkoski sprang till födelsedagsfesterna när det var ont om platser i bilen – barndomen var aktiv, trygg och lycklig

Barndomen på familjens hemgård i Ikalis lade en naturlig grund för OS-hjältinnan Krista Pärmäkoskis idrottskarriär. Närmaste kompisen bodde fem kilometer bort och gårdens vardag innehöll fysisk aktivitet. Allt från att plocka stenar på åkern till att springa ärenden.

Krista Pärmäkoskis säsong 2017–2018 var en riktigt stor succé. Tre individuella OS-medaljer – ett silver och två brons – slog definitivt fast att VM-silvret i Lahtis vintern innan inte var en enstaka fullträff.

Efter OS fortsatte Krista av bara farten. En bejublad seger inför den ytterst tacksamma hemmapubliken i Salpausselkä levererade hon som på beställning.

Krista Pärmäkoski på barndomens längdhoppsbana.
Krista Pärmäkoski på barndomens längdhoppsbana. Krista Pärmäkoski på barndomens längdhoppsbana. Krista Pärmäkoski

Glasyren på kakan kom under världscupens avslutande helg i Falun. Där knäckte den nu 27 år gamla Ikaalisten Urheilijat-längdåkaren sin stora förebild, 10 år äldre Marit Björgen på upploppet på 10 kilometer klassiskt med masstart. I en ursinnig kamp om segern i loppet.

En säsongavslutning som tagen rakt från Hollywoods drömfabrik: Abdikerande drottningen blir passerad av den nya drottningkandidaten under de sista metrarna i sin sista start.

En trygg tid med både föräldrar och farföräldrar närvarande på hemmabacken

Då Sportmagasinet några månader senare träffar Krista har allt ståhej efter kanonsäsongen lagt sig.

Hon sitter avslappnad i sina farföräldrars trädgård, precis över vägen från föräldrahemmet, och talar om sin uppväxt.

Fysisk aktivitet från morgon till kväll

– En trygg tid med både föräldrar och farföräldrar närvarande på hemmabacken, beskriver Krista Pärmäkoski sin barndom.

I och med att hemgården var både arbets- och boningsplats för familjen så fanns de viktiga människorna i princip alltid på plats. Inte heller morföräldrarna bodde längre än 16 kilometer ifrån.

Att Krista uppger sträckan som exakt 16 kilometer beror med stor sannolikhet på att hon avverkat sträckan mer än en gång för egen kraft.

Det var nämligen cykeln eller de egna benen som gällde då Krista skulle ta sig någonstans. Närmaste kompisen bodde på 5 kilometers avstånd och till bästa simstranden var det 10 kilometer.

En typisk sommarlovsdag kunde redan i lågstadieåldern med andra ord innehålla 20 kilometer cykling som bara transportsträckor. Lägg till simmande, klivande och olika rörelsebaserade lekar.

Och när någon av kompisarna ordnade födelsedagskalas så hände det sig mer än en gång att Krista sprang till och från kalaset.

Inte för att bränna tårt- och godiskalorierna, utan för att "festtransporten" brukade falla på någon av byns föräldrar som råkade ha tid och då kunde bilen bli överbefolkad.

Krista valde i sådana situationer frivilligt sina egna ben.

Gårdens sysslor bidrog till att bygga grunden

Utöver lekar och kalas innehöll livet på gården också arbete. Kossorna skulle från och till grönbetet då det var mjölkningsdags.

Stenar som söndrar såmaskinen – och som av någon outgrundlig orsak aldrig tar slut – plockades bort från åkern varje vår.

Krista Pärmäkoski med skolbarn i Ikalis.
Skolbarnen uppskattar en dag med OS-medaljören. Krista Pärmäkoski med skolbarn i Ikalis. Krista Pärmäkoski

Det behövdes en flink budbärare då pappa skulle in till matbordet från åkern. Eller en korg med kaffe och smörgås väntade på leverans till åkern.

Grunden för att några år senare klara av progressiv och målinriktad "riktig" träning formades nästan i smyg. Som en del av vardagen på landet.

Den typiska bakgrunden för så många av våra stora uthållighetsidrottare.

Lek på lågstadiet, målinriktat på högstadiet, helgjutet i gymnasiet

All möjlig idrott kom också i ett tidigt skede in i Krista Pärmäkoskis (född Lähteenmäki) liv. Det fanns många möjligheter i Ikalis att syssla med idrott, bland annat på sommarläger, och Krista var för det mesta med.

Allt som hade med löpning att göra var hon bra på, medan speciellt kastgrenarna inte riktigt fungerade.

Dels var hon redan som barn kort och kunde inte njuta av en inbyggd hävstång. Dels har rörligheten i hennes skulderbladsparti aldrig varit optimal. Något som ännu i dag påverkar stakningen.

Jag ville nå resultat både i skidspåret och i skolan, mål som jag själv bestämde

Vintern är Kristas favorittid på året sedan barnaår, och på vintern var det skidor som gällde. Fysiken hade blivit van med mångsidig aktivitet och i skidspåren gick det undan direkt.

Snabbt insåg Krista också att hon ville bli riktigt bra på längdåkning. Det som fortfarande på lågstadiet närmast var lekfyllt sysslande från morgon till kväll blev i snabb takt under de tidiga tonåren mycket målmedvetet.

Främsta målet i det skedet var idrottsgymnasiet i Sotkamo och träningsmöjligheterna som Vuokatti idrottscentrum erbjuder.

– Under högstadiet förändrades jag till att bli mer målmedveten. Jag ville nå resultat både i skidspåret och i skolan, mål som jag själv bestämde.

Distansen från hemmets värme i byn Vaho i Ikalis till Vuokatti är 550 kilometer. Under mörka kvällar den första gymnasiehösten kändes det ibland som ett ljusår då hemlängtan kopplade sitt grepp.

De fantastiska träningsmöjligheterna och insikten om varför hon var där slog ändå ut alla negativa tankar. I Vuokatti fick Krista göra allt på skidåkningens villkor och hade allt hon kunnat drömma om till sitt förfogande.

På den vägen är hon egentligen i dag som är.

Hemknutarna finns alltid med i tankarna – och i hjärtat

Då Finlands främsta damlängdåkare sitter ner och talar med Sportmagasinet i farföräldrarnas trädgård är det en kär tradition som den här gången har hämtat henne till de gamla hemknutarna.

Krista har redan i flera år haft som vana att offra ett par dagar på en rundtur i skolorna i Ikalis. Tillsammans med någon annan lokal idrottare – i år sprintern Samuli Samuelsson – träffar hon skolbarn i idrottens tecken.

Krista Pärmäkoski med skolbarn i Ikalis.
Idolen hälsar på i Tevaniemen koulu. Krista Pärmäkoski med skolbarn i Ikalis. Krista Pärmäkoski

Frågan är om vem som njuter mest av samvaron. Är det skolbarnen som får sporta med en olympisk medaljör? Eller är det Krista, som för en stund får återvända till sina rötter och dela med sig av sin kärlek och inbyggda entusiasm för att röra på sig?

Att hemorten är kär för Krista berättar också resultatlistorna: oberoende av den egentliga hemorten är Ikaalisten Urheilijat hennes förening.

Det lär den också förbli. Så tydligt är det att Krista Pärmäkoski ser sin framgång som starkt sammankopplad till värdena som hon sög in under uppväxten: ärlighet, inre lugn och målmedvetet arbete.

Krista Pärmäkoski i Sportmagasinet onsdagen 6 juli. Kl. 19 Yle Fem och Arenan.

Läs också

Nyligen publicerat - Sport