Hoppa till huvudinnehåll

Olli Jokinen om ”supgruppen” i HIFK:s morgonträning till IS: ”Jag träffade min blivande fru i dag”

Olli Jokinen är före detta ishockeyspelare.
Olli Jokinen har en fin karriär bakom sig. Olli Jokinen är före detta ishockeyspelare. Bild: All Over Press Olli Jokinen

Den 19-åriga ishockeytalangen Olli Jokinen hjälpte HIFK att krossa allt motstånd i slutspelet och vinna FM-guld 1998. Vid sidan av matcherna räckte energin till mycket annat också.

I en intervju för Ilta-Sanomat berättar den numera pensionerade ishockeyspelaren Olli Jokinen om tiderna i HIFK i slutet av 90-talet. Då gick det vilt till.

– På måndagsmorgnarna tränade A-juniorerna och den så kallade ”supgruppen” (ryyppyryhmä) tillsammans. Till den gruppen hörde jag, Jere (Karalahti), Miika Elomo, Johan Davidsson och Marko Tuomainen.

Då matcherna huvudsakligen spelades i slutet av veckan kunde spelarna ta det lugnare i början. Resten av HIFK:s lag hade ledigt på måndagar.

– Tränarna visste säkert att vi skulle ut och härja. De satte in träningar för oss så att vi kanske inte skulle stanna ute till klockan fyra utan komma hem vid midnatt, förklarar Jokinen.

Glömmer aldrig måndagen han var sen

En måndagsmorgon har en speciell plats i Jokinens minne.

– Det var ligaomgång på söndagen och som alltid festade vi i nattklubben Hesperia med pojkarna efter matchen. Jag träffade min blivande fru (Katerina) där och senare hamnade vi i hennes studielägenhet i Haga, säger Jokinen.

– Där vaknade jag på morgonen – men inte till väckarklockan, utan ungefär halv elva då träningarna skulle börja. Jag skyndade mig till ishallen och kom fram när alla andra redan var på isen.

När Jokinen satte på sig utrustningen i omklädningsrummet kom den assisterande tränaren Raimo Summanen in.

– Rami kom och frågade varför i helvete jag var sen. Då var jag väldigt trött och hade säkert några promille kvar i blodet. Jag sade åt Rami att jag hade en bra orsak, att jag träffat min blivande fru i dag. Jag vet inte hur seriös jag var när jag sade det men slutet gott, allting gott.

Summanen undrade var Jere Karalahti höll hus men det visste Jokinen ingenting om.

– Då råkade Jere komma in i omklädningsrummet. Han hade på sig en HIFK-kostym och en jacka som gick ner till vristerna. Han hade händerna i luften och var berusad och sade: ”I’m here”. Sedan gick vi ut och sprang runt bollplan. I december, säger Jokinen.

Jere Karalahti
Karalahti hörde till "gänget" i HIFK. Jere Karalahti Bild: EPA jere karalahti

Överlägsna på isen

Som ung var det svårt att förstå hur man beter sig professionellt.

– Trots att Jarmo Kekäläinen, Summanen och Erkka Westerlund betonade att vi skulle vara professionella också utanför isen kunde vi unga spelare inte ta det så seriöst. Att jobba hårt på isen förstod vi vikten av, men först några år senare förstod vi vad det betydde att bete sig professionellt utanför isen, säger Jokinen.

Det har gått 20 år sedan mästerskapet i HIFK.

– Vi hade en helt otrolig grupp. Vi tänkte inte ens tanken på att förlora en match. Frågan var snarare om vi skulle vinna med två eller fem mål. Så bra var laget, minns Jokinen.

Jan Caloun, Brian Rafalski, Tim Thomas, Christian Ruuttu, Jarkko Ruutu, Jarno Kultanen och Kimmo Timonen hörde till stöttepelarna.

– Efteråt har vi talat med spelarna om att vi är så evigt tacksamma att (Frank) Moberg gav Kekäläinen fria händer att införskaffa spelare. Sedan förde tränarna in dem på rätt väg och väldigt många av spelarna har gjort enorma karriärer.

Jokinen själv spelade över 1 200 NHL-matcher i karriären. Han representerade också Finlands landslag i flera repriser och vann bland annat OS-silver i Turin 2006.

Läs också

Nyligen publicerat - Sport