Hoppa till huvudinnehåll

Olyckan i Skogby: Försvarsmakten ansåg inte att plankorsningen var en risk för beväringarna

bild på olycka i raseborg
Hytten lossnade 40 meter från plankorsningen. bild på olycka i raseborg Bild: Lehtikuva/ Markku Ulander järnvägsolycka,Crash

Farlig korsning, dålig sikt från förarhytten, inga säkerhetsbälten användes, tågets höga hastighet, samt att beväringarna inte hade varnats om att korsningen är farlig. Det räknas upp som bidragande faktorer till den tragiska olyckan som krävde fyra liv.

Olycksutredningscentralens rapport om plankorsningsolyckan i Skogby i närheten av Ekenäs slår fast att olyckan berodde på flera faktorer.

Händelseförloppet i detalj

Tåget som var på väg från Karis till Hangö kolliderade med militärfordonet vid plankorsningen i Skogby. Militärfordonet var på väg över plankorsningen från öst. I terränglastbilen fanns åtta människor, tre i förarhytten och fem på flaket.

Militärfordonet deltog i Försvarsmaktens anfallsövning och det var på väg mot Syndalens militärområde från kompaniets grupperingsplats i Skogby.

Kolonnen som bestod av fem fordon och vars uppgift var att transportera beväringar hade startat en halv timme senare än planerat, men de hade inte bråttom för det fanns gott om tid att hinna till övningsområdet.

Olycksfordonet ledde kolonnen och de stannade före plankorsningen för att vänta på de övriga fordonen i kolonnen. Då de andra fordonen hade hunnit i fatt fortsatte olycksfordonet i långsam hastighet mot plankorsningen som var 30 meter längre fram, samtidigt som rälsbussen närmade sig korsningen.

Rälsbussens förare märkte militärfordonet och gav en varningssignal. Det här märkte inte beväringarna, trots att fönstren inte var immiga och radion var avslagen i fordonet.

Inne i fordonet diskuterade aspiranten och undersergeanten som satt till höger om de kommande uppgifterna under militärövningen. De som satt i hytten gjorde sig också beredda för att vända ut på riksväg 25, trots att de inte hade korsat plankorsningen.

bild på järnvägsolycka
Tåget stannade 354 meter från korsningen. bild på järnvägsolycka Bild: Lehtikuva/ Markku Ulander järnvägsolycka,Crash

Föraren fortsatte köra rakt in på spåret. Rälsbussens förare tolkade först att militärfordonet skulle stanna, eftersom det närmade sig korsningen så långsamt, men då rälsbussföraren insåg att fordonet var på väg på rälsen påbörjade hen nödbromsning.

Olycksutredningscentralens rekonstruktion av händelseförloppet. Bild: Olycksutredningscentralen.
Olycksutredningscentralens rekonstruktion av kollisionen. Rälsbussens vänstra hörn träffade militärfordonets högra bakhjul. Bild: Olycksutredningscentralen. Olycksutredningscentralens rekonstruktion av händelseförloppet. Bild: Olycksutredningscentralen. Olycksutredningscentralen,Skogby

Nödbromsningen hade knappt någon inverkan på rälsbussens hastighet och dess vänstra hörn träffade militärfordonets högra bakhjul. Militärfordonet slungades 54 meter av kollisionen och hytten lossnade 40 meter från stället där kollisionen ägde rum.

Tåget stannade 354 meter från plankorsningen.

Tre beväringar dog samt en passagerare på rälsbussen. Tre av beväringarna skadades allvarligt och två beväringar skadades lindrigt. Också en del av passagerarna på rälsbussen skadades lindrigt. Ingen i militärfordonet hade använt säkerhetsbälte vid olyckan.

Bild från olycksplats i Raseborg.
Bild från olycksplats i Raseborg. Bild: Yle/Paula Tiainen Raseborg,järnvägsolycka,Plankorsning

Alla beväringar som dog åkte på flaket och inte i hytten. Flaket var den delen av bilen som slungades över 50 meter och alla de döda beväringarna hade slungats ännu längre.

Så här jobbade nödcentralen

Den skadade aspiranten ringde från sin kamrats mobiltelefon till 112 klockan 08.01 och meddelade om olyckan. I samtalet kom det fram vid vilken korsning olyckan hade skett samt att det var ett tåg och ett militärfordon som hade krockat. Under samtalet berättade aspiranten också att tre personer var involverade i olyckan.

Nödcentralsoperatören ville få reda på vilken bankilometer det handlade om, men det visste inte aspiranten och det kunde han heller inte ta reda på.

Den informationen finns på klistermärken vid varningsskyltar vid plankorsningen, men plankorsningens klistermärke hade bleknat. Operatören slog larm direkt och bad aspiranten att hållas kvar på linjen.

Bilar står i kö på en väg. I bakgrunden syns blåljus som lyser.
Räddningsväsendet på väg till olycksplatsen. Bilar står i kö på en väg. I bakgrunden syns blåljus som lyser. Bild: Christoffer Westerlund / Yle Skogby, Raseborgs stad,Skogby,Raseborg,Hangöbanan,trafikolycka,järnvägsolycka,Västnyland,Ekenäs,Olycka i skogby

Han hölls kvar på linjen länge, men utan att nödcentralen talade med honom. Då nödcentralen försökte få kontakt med honom på nytt kunde de inte längre göra det.

Nödcentralen klassade ärendet som en medelstor spårtrafiksolycka. Till platsen kallades fem akutvårdsenheter. Efter flera samtal klarnade det hur omfattande olyckan var och då kallades ytterligare sju enheter från räddningsverket och tre akutvårdsenheter.

Klockan 08.07 ändrades olyckans status till en stor spårtrafiksolycka. Klockan 08.15 förvarnades Tölö sjukhus om olyckan.

Första hjälpen anländer

Innan första hjälpen hann till platsen började beväringarna och militärens stampersonal ge första hjälpen. Aspiranten som satt i olycksfordonet kontrollerade genast efter olyckan hur de skadade mådde och vägledde sina beväringskamrater till första hjälpen.

Beväringarna i sanitärgruppen granskade genast offren. De täckte offren med värmefiltar och satte ett kompressionsförband på en beväring som blödde.

I tåget gav passagerarna första hjälpen åt passageraren som fick ett sjukdomsanfall. Efter en stund kom pionjärkompaniets sanitärer med en defibrillator till platsen.

Från Syndalen skickades fältsjukskötaren, en räddningsofficer och en trafiksäkerhetsofficer. Fältsjukskötaren skärrades så illa av händelsen att hen blev handlingsförlamad.

Av räddningsmyndigheterna anlände först två akutvårdsenheter. Aspiranten berättade om händelsen till den förstanlända akutvårdsenheten. Den ena enheten började leda arbetet på platsen och prioritera vårdbehovet för de drabbade, medan den andra enheten började med återupplivningen i rälsbussen.

Akutvårdarna var förvånade över hur lugnt det var på platsen och hur väl beväringarna skötte de skadade och berättade tydligt om hur patienterna mådde.

Lite senare anlände också en läkare till platsen. Läkaren hörde till den lokala avtalsbrandkåren. Läkaren är specialiserad på anestesi och intensivvård.

Läkaren deltog i att vårda de skadade och hen åkte till Tölö sjukhus i ambulansen med en av de skadade. Utan läkarens insatser hade med mycket hög sannolikhet ytterligare en person dött.

I det stora hela fanns det tillräckligt med räddningspersonal på platsen. Däremot försvårades arbetet att känna igen de döda och allvarligt skadade på grund av en del av beväringarna inte bar sina identitetsbrickor. Utbildarna kunde identifiera de döda två timmar efter olyckan.

Så här analyserar Olycksutredningscentralen händelsen

I Försvarsmaktens riskanalys för militärövningen hade man inte bedömt att plankorsningar utgör en risk. Det fanns bara allmänt nämnt "en risk för väg- och sjötrafikolycka". Det betyder att beväringarna aldrig kunde varnas om att plankorsningen är en risk.

Däremot hade beväringarna varnats muntligt om en annan plankorsning i Hangö, men inget sades om plankorsningen i Skogby.

Att korsa plankorsningar är rutinsyssla i Dragsvik. På grund av att plankorsningen i Skogby var kortaste rutten till övningen och eftersom det är en rutinsyssla att korsa plankorsningar påverkade plankorsningen inte planeringen av rutten för fordonet.

Plankorsningen i Skogby stängs av.
Plankorsningen är nu stängd. Plankorsningen i Skogby stängs av. Plankorsning,järnväg,Skogby,Raseborg,Västnyland

Det är ändå känt att plankorsningar är farliga platser i trafiken och risken för stora olyckor är högre då det rör sig om stora persontransporter.

Innan de nådde plankorsningen hade beväringarna inte kommit överens om vem som ska hålla utkik för tåg, och föraren kunde inte granska om det kommer ett tåg från höger.

Själva korsningen är mycket farlig på grund av vinkeln mellan vägen och rälsen. Från militärfordonet var det också mycket svårt att se snett bakåt, vilket gjorde korsningen ännu farligare.

Korsningen saknade också varningsanordningar för förbipasserande tåg.

Det finns 19 lika farliga plankorsningar som i Skogby i hela landet. Hastighetsbegränsningen för tågen var 120 km/h. Med en lägre hastighet skulle det ha funnits mera tid att reagera vilket skulle ha kunnat minska på skadorna i olyckan.

Osäkra fordon

Med tanke på sikten vid plankorsningen borde hastighetsbegränsningen för tågen enligt förordningen om frisiktsområden vara 80 km/h då man ser tågen på 435 meters avstånd i Skogby. För 120 km/h skulle det behövas en sikt på 720 meter.

De som satt i förarhytten för militärfordonet räddades på grund av fordonets design. Hytten ska lossna vid kraftiga kollisioner och då fordonet kör på en mina. Beväringarna i hytten klarade sig trots att de inte använde säkerhetsbälten.

Säkerhetsanordningarna på flaket var däremot till ingen nytta då ingen av passagerarna använde säkerhetsbältet. Enligt Olycksutredningscentralen kunde säkerhetsbältena ha lindrat skadorna och eventuellt också rädda liv om de hade använts.

Säkerhetsbältena på flaket är krångliga att använda i full stridsutrustning och det är vanligt att låta bli att använda dem.

Bild på Masi
En hel terränglastbil. De är inte ändamålsenliga för persontransport. Bild på Masi Bild: Handout Puolustusvoimat Raseborg,däck (fordon),militär,Masi

Också själva användningen av lastbilar som persontransportfordon är ineffektivt, slår rapporten fast. De används på grund av att de har skaffats för det ändamålet och de är ämnade att användas vid en eventuell krissituation. Det handlar också om en vedertagen praxis.

Räddningstjänsten dröjde och kommunikationen haltade

Räddningstjänsten anlände 4-5 minuter sent till platsen på grund av att de inte körde den snabbaste rutten.

Också området spärrades av först en timme efter olyckan och mediernas representanter kom för nära, vilket försvårade räddningspersonalens arbete.

Informationsgången till anhöriga var också långsam och det fanns en hård press på grund av att information om de drabbade började spridas på sociala medier.

De anhöriga hade svårt att få reda på var de berörda befann sig och hur de mådde. Telefonlinjerna till Nylands Brigad stockades av anhöriga och medierepresentanter som försökte få information. Nylands Brigads informatör hade en orimlig arbetsmängd under dagen.

Trots det skapade Försvarsmakten inte någon telefonlinje för anhöriga, berättas det i rapporten.

Det fanns också problem i förmedlingen av sorgebud. Polisen framförde inte fram två sorgebud, trots att man kom överens att polisen skulle sköta sorgebuden. Både Polisen och Försvarsmakten har som praxis att förmedla sorgebud personligen, vilket inte passar den moderna informationsgången, slår Olycksutredningscentralen fast. De avser att sorgebud ska förmedlas så fort som möjligt.

Rekommendationer för framtiden

Vid Olycksutredningscentralens presskonferens på torsdag förmiddag gav centralens direktör Veli-Pekka Nurmi och utredningsledaren Esko Värttiö fyra rekommendationer för hur liknande olyckor ska kunna förhindras i framtiden.

1. Myndigheterna måste allokera mer resurser för att förbättra säkerheten eller avlägsna farliga plankorsningar i landet.

– De viktigaste slutsatserna här är att plankorsningssäkerhetsnivån i Finland borde absolut förbättras. Jämfört med Norden ligger Finland efter i säkerheten, säger Veli-Pekka Nurmi.

– Vi har väldigt bra kunskap om var de farliga plankorsningarna i landet finns, nu måste vi bara fokusera på att avlägsna dem.

Myndigheterna måste också utarbeta en tidsplan för när de farliga plankorsningarna kan tas bort.

– Vi har tappat en plan för vad man borde göra, säger Nurmi.

2. Försvarsmakten måste bättre identifiera och namnge risker i samband med övningar.

Att korsa plankorsningen i Skogby och riksväg 25 varken identifierades eller namngavs som en risk, enligt utredningen.

3. Säkerheten i de militära terrängfordonen måste ses över. Försvarsmakten måste utveckla säkerhetsbältena så att de blir lättare att använda med stridsutrustning. Användningen av säkerhetsbälten måste också övervakas mer effektivt.

Vid olyckan i Skogby var det nästan omöjligt att använda säkerhetsbälten med stridsutrustning, konstaterar Nurmi.

4. Arbetsfördelningen och ledningen i samband med utredningen av stora och allvarliga olyckor måste förbättras.

– För att de olika myndigheternas samarbete ska gå smidigare, avslutar Nurmi.

Olycksutredningscentralens fullständiga rapport hittar du här.

Läs också

Nyligen publicerat - Inrikes