Hoppa till huvudinnehåll

Ståuppkomikern och adoptivföräldern Fredi Lilius: All rasism bottnar i de vuxnas fördomar

Muluken Cederborg och Fredi Lilius i Efter Nio radio
Muluken Cederborg och Fredi Lilius har båda erfarenheter av adoption. Den ena som adoptivbarn, den andra som adoptivförälder. Muluken Cederborg och Fredi Lilius i Efter Nio radio Fredi Lilius,Muluken Cederborg

Att vara förälder kan vara utmanande, men som adoptivförälder har man sina helt egna prövningar. Det vet både Fredi Lilius som blev adoptivpappa för tre år sedan, och Muluken Cederborg som kom till Finland som adoptivbarn från Etiopien på 1980-talet. De två träffades för att prata om sina erfarenheter kring internationell adoption.

Muluken Cederborg jobbar idag med att stödja blivande adoptivföräldrar. Hon tillhör själv en av de första kullarna internationellt adopterade barn som kom till Finland.

– Jag var sex år gammal då jag kom hit. Jag var så pass gammal att jag minns min barndom i Etiopien. Jag känner till vem mina biologiska föräldrar var och har egna minnen av min mamma och hennes begravning.

Muluken Cederborg minns också glädjen hennes kompisar på barnhemmet visade när hon fick möjligheten att bli bortadopterad och få en familj. Själv sörjde hon över att lämna barnhemmet och vännerna där.

– Jag ville helt enkelt inte bli adopterad. Men jag hade tur och kom till ett par underbara föräldrar som var verkligen redo att ta hand om mig på bästa sätt.

Barnlöshet vanligaste orsaken till adoptivföräldraskap

Idag är adoptionsprocessen mer professionaliserad än vad den var för tjugo år sedan. Också motiven har ändrats sedan dess. På sjuttio- och åttiotalen var det solidaritet och vilja att hjälpa tredje världen, som var de främsta orsakerna till adoption till nordiska länder. Idag är det oftast barnlöshet som ligger bakom.

Så var det också för Fredi Lilius och hans hustru Tia Lilius. Paret hade längtat efter barn och försökt bli biologiska föräldrar en längre tid. Fredi Lilius har varit steril sedan födseln, men det fick han veta först då orsaken till parets barnlöshet undersöktes.

– Det var ett tufft besked att få för en ung man.

Efter år av behandlingar och inseminationsförsök kom paret fram till att internationell adoption kunde vara ett för dem passande allternativ.

En lång, tung men härlig väg att gå

Efter långvariga utredningar med otaliga intervjuer och hembesök kom äntligen ett besked från Johannesburg. Alex, ett och ett halvt år gammal, väntade på dem.

– Det har varit en mycket lång, men härlig väg att gå. Det tog fem och ett halvt år innan vi äntligen blev föräldrar, konstaterar Fredi Lilius.

Pappas pojke vill ha mat

Det tog några veckor innan Alex hade vant sig vid sin nya pappa. På barnhemmet hade enbart kvinnor tagit hand om honom. Alex klängde sig fast i Tia, mamman, medan han var livrädd för sin pappa.

– Det var en tidig morgon, efter en och en halv vecka tillsammans, som jag hörde tassande steg bakom mig. En liten hand sträckte sig mot min och drog iväg med mig till köket. Handen pekade på vällingsflaskan och då tänkte jag att nu är det pappas pojke som ska ha mat! Därifrån började det, berättar Fredi Lilius.

Rasism förekommer – men bottnar i vuxenvärlden

Idag är Alex fyra år. Familjen bor i Tammerfors och Alex talar flytande svenska med sin pappa och finska med sin mamma. Familjen lever ett vanligt vardagsliv och Fredi tränar fotboll med sin son. Ibland har han oroat sig över vad de andra barnen ska säga om Alex.

Det uppstod till exempel en situation där några barn kommenterade Alex hudfärg på ett fult sätt. Dagiset tog genast tag i saken. Man kontaktade föräldrarna, lånade böcker och talade om ursprung med barnen.

De påhopp som Alex fått utstå, har ändå oftast kommit från vuxet håll.

– Det är ofattbart och sorgligt vad vuxna människor, speciellt ur den äldre generationen, kan häva ur sig. Jag har fått kämpa med att inte slå till sådana här individer. Jag vill ju inte lära min son att så fort någon mobbar honom så kommer pappa och drar på käften.

Istället har Fredi Lilius försökt vara en god förebild och gå pedagogiskt till väga. Att inte gå i polemik och i ilskan reagera på den rasism som förekommer, utan att försöka hålla sig lugn så barnet kan känna sig tryggt.

Jag vill ju inte lära min son att så fort någon mobbar honom så kommer pappa och drar på käften.
― Fredi Lilius

Alex är en pratsam och medveten ung man mitt i frågeåldern, så det diskuteras mycket i familjen.

– Vi har diskuterat hudfärg och pratat om hemmet i Afrika. Man kan ta pojken ur Afrika men aldrig Afrika ur pojken, konstaterar Fredi Lilius, det tänker jag aldrig göra!

Viktigt med ärlighet och transparens

Vid jul ska familjen åka till Sydafrika på sin första återresa. Då kommer de att återse barnhemmet och de personer som tog hand om Alex då han var liten. Resan kommer säkert att väcka mycket nya frågor, tankar och känslor konstaterar Fredi Lilius.

Det tror Muluken Cederborg också. Hon anser att det är en skyldighet att göra adoptionen så ärlig och transparent för barnen som möjligt.

Muluken Cederborg fick först i vuxen ålder veta om sin mammas tragiska historia. Att hon dött i sviterna efter en komplicerad abort.

Skiljdes från sin bror när mamman dog

Det var i den vevan som Muluken och hennes lillebror blev förda till var sitt barnhem, det ena för flickor och det andra för pojkar. De två har aldrig återsetts efter det. För några månader sedan fick Muluken Cederborg det tunga beskedet att hennes bror dött. Han lär ha dött för flera år sedan, utan att hon fått veta.

– Vi adoptivbarn bär på en, i många fall tung, historia redan innan vi kommer till våra adoptivfamiljer. Den följer med livet ut. Er uppgift som adoptivföräldrar är att lära oss att leva med den ryggsäcken så den inte blir för tung, konstaterar Muluken Cederborg.

Adoption är inget man gör lättvindigt

Det är viktigt att de blivande adoptivföräldrarna, redan innan adoptionen, tänker igenom sina motiv och förbereder sig för eventuella frågor adoptivbarnen kan tänkas komma med, säger hon.

Frågor som till exempel varför man överhuvudtaget valt att gå in för en internationell adoption.

Gäller det barnens bästa kunde ett engangemang på lokal nivå vara ett alternativ. Att till exempel åta sig ett fadderbarn som man ekonomiskt stöder, framom att man drar upp barnets rötter och fostrar det i en helt annan kultur.

– Det här är svåra frågor som inte har entydiga svar. Det är ändå viktigt att man funderar på dem, säger Muluken Cederborg.

Varför valde Fredi Lilius adoption istället för att stöda en familj lokalt?

– Det låter kanske kallt och rått men jag ville i första hand grunda en familj. Vi ville helt enkelt ha barn, konstaterar Fredi Lilius.

Internationell adoption passar också hans familjs etik eftersom de är internationella och intresserade av världen.

Fredi hjälper och stöder också ekonomiskt på lokal nivå i Sydafrika. Han stöder diverse välgörenhetsorganisationer och har haft uppträdanden där han samlat in pengar för lokala aktörer i Johannesburg.

– Jag hjälper gärna till och villl vara med och förbättra situationen i Afrika, men mitt personliga motiv, till att just jag valde adoption, var inte för att hjälpa utan för att få bli pappa, konstaterar Fredi Lilius.

Muluken Cederborg och Fredi Lilius medverkar i Efter Nio radio på lördag 9.6.2018 kl. 9.03 i Yle Vega och på Yle Arenan.

Mer från programmet