Hoppa till huvudinnehåll

Josefine Stenvall har diabetes och ska därför adoptera: “Det är inte vi som söker ett barn, utan ett barn som söker oss"

Josefine Stenvall ler
Josefine Stenvall längtar efter ett barn, och hoppas ha ett hos sig om några år. Josefine Stenvall ler Bild: YLE / Petter Sandelin Kvinna,josefine stenvall

27-åriga Josefine Stenvall och hennes man Andreas har nu tagit det första steget mot att äntligen få ett barn. Josefines diabetes kan innebära faror både för henne och barnet ifall hon skulle bli gravid och därför ska de adoptera.

Josefine och Andreas Stenvall bor en bit utanför Vasa med sina två katter och två hundar. Huset ligger inbäddat mellan gröna träd och skogen är nära. De har nyligen målat om och trivs på sin gård.

Det är bara en sak som fattas: Ett barn.

- Det är något jag längtar efter väldigt mycket, säger Josefine samtidigt som ögonen tåras.

Josefine har svårt att hålla tillbaka gråten. Längtan efter ett barn är stor.

- Det tär på mig, men det är viktigt att prata om det och visa för andra att att det är inte så enkelt att längta efter ett barn.

Josefine Stenvall sitter och diskuterar med reportern Ann-Catrin Granroth
Vi träffar Josefine för en pratstund ute på verandan vid hennes och Andreas hus. Josefine Stenvall sitter och diskuterar med reportern Ann-Catrin Granroth Bild: YLE / Petter Sandelin Kvinna,ann-catrin granroth

Josefine är öppen med att hon vill adoptera och varför, och hon skriver också om det i sin blogg.

Josefine älskar barn och hon jobbar som dagvårdare på ett dagis. När hon hör personer som just fått barn prata om hur härligt det är och att barn är meningen med livet, känns det ändå tungt.

- Jag blir lite avundsjuk eftersom jag ändå längtar så pass mycket. Men det är i alla fall skönt att jag har vänner som har barn och att jag blir en del av dem. Barnen på dagis ger mig också jättemycket. Och så har jag mina syskon som har barn. Så det är tur att jag är omringad av barn, säger hon.

Biologiska barn är inte ett alternativ

Josefine är 27 år gammal och hon har haft diabetes typ 1 sedan hon var tre. På armen har hon en liten rund platta som gör att hon kan scanna av sitt blodsocker istället för att picka sig i fingrarna hela tiden.

- Förr när jag pickade hade jag små svarta prickar på fingrarna och tappade ofta känseln i dem, säger hon.

På grund av sjukdomen är biologiska barn inte ett alternativ för Josefine.

- I fem år har jag försökt stabilisera min diabetes för att få ett godkännande av läkaren, men tyvärr så går det inte och då är det här vårt alternativ, säger hon.

Större risk för havandeskapsförgiftning

Det finns flera olika komplikationer som kan drabba kvinnor med diabetes under graviditet och därför är det viktigt att blodsockret ligger på en bra nivå redan från början.

Det finns risk för missfall eller att barnet växer allt för mycket. Risken för havandeskapsförgiftning är också större.

Läkarna har inte sagt rakt ut till Josefine att hon inte får bli gravid, men hon tolkar det så.

- Läkaren har sagt det på ett väldigt bra sätt. Han har förstås sagt att vi är unga och att man inte vet hur det blir sedan, men jag har tagit det som ett nej.

Flera möten och ett hembesök väntar

Josefine och Andreas har nu precis dragit igång processen för att få ett barn och de har varit på sitt första möte av många.

- Under det här året ska vi åka ner till Helsingfors fem eller sex gånger för olika möten. Det blir också ett hembesök.

Under det första mötet fick de veta hur en adoption går till och vad de kan vänta sig av det kommande året. De fick också berätta om sig själva.

Det är inte vi som söker ett barn, utan ett barn som söker oss.

På nästa möte ska de berätta om sin familj och sin uppväxt.

- De vill säkert lära känna oss. Det är ju inte vi som söker ett barn, utan ett barn som söker oss. Så de måste så klart se om vi är lämpliga.

Adoptionsnämnden måste godkänna ansökan

Just nu står alltså Josefine och Andreas i kö – men ändå inte.

- Vi måste gå igenom de här mötena för att ens få bli godkända, så först i slutet av året vet vi om vi får adoptera.

När de blivit godkända av adoptionsnämnden är det bara att vänta.

Josefine Stenvall diskuterar med Ann-Catrin Granroth.
Josefine är okej med att vänta eftersom hon vet att bollen nu är satt i rullning. Josefine Stenvall diskuterar med Ann-Catrin Granroth. Bild: YLE / Petter Sandelin Kvinna,ann-catrin granroth

Väntetiden kan bli fem år, men det kan också gå snabbare.

- Jag tror det kan gå snabbare än väntat. Jag har bara en sådan känsla.

Hur känns väntetiden?

- Före vi alls började var det jobbigare, men nu när vi närmar oss alla möten så är det inte lika hemskt längre eftersom jag vet att vi är på väg. Jag tror också att jag byggt upp en liten mur så jag inte blir allt för känslosam.

Josefine stannar upp och blir allvarlig. Hon tillåter sig inte att tänka dystert – att det kanske inte alls blir något barn.

- Inte ännu i alla fall.

Alltid vetat att hon kommer att adoptera

I Finland måste du vara 25 år gammal för att adoptera, även om det finns en del undantag. Josefine är 27 och väldigt redo för att bli förälder.

- Eftersom jag och Andreas ändå varit tillsammans i snart elva år så tror jag nog att vi båda är redo. Så redo man kan vara i alla fall.

Josefine Stenvall rastar två hundar.
Josefine och Andreas har två glada hunder och två katter. Josefine Stenvall rastar två hundar. Bild: YLE / Petter Sandelin Kvinna,josefine stenvall

Josefine berättar att hon alltid haft en känsla av att hon kommer att adoptera.

- Jag vet inte varför, säkert för att jag haft kompisar som varit adopterade och så. Det börjar säkert bli ett par år sedan jag nämnde det för Andreas men då var han inte riktigt på samma linje som jag.

Nu har han vant sig vid tanken.

- Man måste få låta det gro. Alla är ju olika. Eftersom jag ändå haft den här inställningen ganska länge förstår jag att det kanske tog lite extra på honom.

Vill adoptera från Finland

Josefine och Andreas vill adoptera från Finland, och det beror dels på Josefines diabetes.

- Vissa länder säger nej till personer med diabetes eller epilepsi. Vad jag har förstått är det också mycket mer avancerat att adoptera från utlandet med ännu fler psykologtester och så vidare. Jag lyfter på hatten för de som adopterar från utlandet för jag tror de går igenom väldigt mycket.

Adoption i Finland

  • Den som ansöker om att få adoptera ska ha fyllt 25 år. Om den som ska adopteras är minderårig får sökanden inte vara äldre än 50 år. Om den som ska adopteras är minderårig, ska åldersskillnaden mellan barnet och adoptionssökanden vara minst 18 år och högst 45 år. Det finns ändå undantag från de här reglerna.
  • Social- och hälsovårdsministeriet ansvarar för den allmänna planeringen, styrningen och övervakningen av adoptionsrådgivningen och internationella adoptionstjänster.
  • Den som vill adoptera måste gå på adoptionsrådgivning. Under rådgivningen behandlas förutsättningar för föräldraskap, förväntningar, motiv, ekonomisk situation, parrelation och andra saker som kan kopplas ihop med föräldraskap.
  • Adoptionsrådgivningen finns till för att säkerställa det adopterade barnets säkerhet och intressen. Den egentliga förmedlingen av adoptivbarn sköts av tillhandahållare av adoptionstjänster.
  • Adoptionsrådgivning ges av kommunernas socialbyråer och av Rädda Barnen rf. Den är gratis.
  • Internationella adoptionstjänster ges av Rädda Barnen rf, Interpedia och Adoptionsrådgivningen (Social- och hälsoverket, Helsingfors)
  • Adoption förutsätter tillstånd som beviljas av adoptionsnämnden.
  • Adoptionstillstånd beviljas för viss tid, högst två år. Man kan ansöka om förlängning.
  • Källa: Valvira

Josefine har pratat med andra som adopterat från Finland och hittills har hon bara fått höra positiva saker.

- Det är skönt att ha någon man kan bolla med, som har gått igenom samma saker. Det känns tryggt att ha någon att prata med, säger hon.

Kan kännas jobbigt att behöva bevisa att de duger

De som vill adoptera måste ändå tillåta att främmande människor rotar i deras vardag, rutiner, jobb och bakgrund – allt för att bevisa att ett barn skulle må bra hos dem.

Josefine är inte orolig över det här.

- Vi har inget att dölja, så jag är inte orolig. Jag känner ingen press, för vems liv är perfekt? Ibland har man bra och ibland dåliga dagar. Jag lever så som jag lever.

Är det jobbigt att vara tvungen att bevisa att ni är bra föräldrar, när det finns personer med biologiska barn som kan vara hur dåliga föräldrar som helst?

- Helt ärligt, så ja. Det är väl den största nackdelen. Nog ser man ju i många fall att det kanske finns barn som far illa och får en dålig uppväxt. Det kan kännas orättvist.

Har redan köpt en leksak

Josefine har redan köpt en liten leksak, och hon inser att folk kanske tycker det är konstigt att köpa det redan nu – långt innan hon har ett barn hos sig.

- När jag såg den i butiken så bara visste jag att den ska hem till oss, och att någon sedan ska ha den. Jag kunde inte sluta tänka på den så jag var tvungen att köpa den.

Josefine Stenvall håller upp en liten tygleksak
Josefine har köpt en ljusblå liten leksak. Josefine Stenvall håller upp en liten tygleksak Bild: YLE / Petter Sandelin Kvinna,josefine stenvall

Josefine tror också det är en del av processen. När adoptionsnämnden förhoppningsvis godkänt deras ansökan vill hon kunna köpa till exempel ett gulligt plagg om hon får syn på ett.

- För mig är det väldigt viktigt att få något, för jag är ju inte gravid och kommer inte att bära på barnet såsom andra gör. Och gravida köper ju också saker. Så jag tror att det där mest är något jag gör för mig själv.

Saknar inte en graviditet

Josefine kommer egentligen inte att sakna själva graviditeten.

- Jag vet att vissa kan ha det väldigt jobbigt, och det är mammakilon och cravings och allt möjligt. Och förlossning så klart. Så nog är jag lite nöjd över att jag slipper det.

Men visst kommer det ändå att finnas en viss saknad.

- Gravidmagar är ju jättesöta, och att få känna av den där närheten redan när de är små … Men jag kommer inte att må dåligt över att jag missar en graviditet.

För Josefine är slutresultatet viktigare än vägen dit.

Blir antagligen ett spädbarn som flyttar hem till dem

Josefine och Andreas vet inte hur litet deras framtida barn kommer att vara, men minimiåldern är åtta veckor.

Hur viktigt är det att få ha en liten bebis?

- Jag tycker det är ganska viktigt, för jag tror man bygger upp en relation på ett helt annat vis. De är ändå väldigt små när de är åtta veckor. Babyn får växa upp med oss nästan ända från start. Vi får lära känna varandra väldigt tidigt.

Efter att ha fått ett godkännande från adoptionsnämnden är det nästan säkert att ett barn kommer att komma till familjen.

Josefine Stenvall intervjuas på terassen framför sitt hem.
Josefine är hoppfull inför framtiden. Josefine Stenvall intervjuas på terassen framför sitt hem. Bild: YLE / Petter Sandelin Kvinna,ann-catrin granroth

Josefine har dessutom fått veta att det just nu inte står så många i kö, så läget ser ganska lugnt ut.

Därför hoppas också Josefine på att processen kommer att gå lite snabbare än de där fem åren.

- Jag ser framtiden som ganska ljus just nu. Förhoppningsvis har jag en liten unge om några år. Men jag försöker att ta en dag i taget. Det är något jag lärt mig, säger hon.

Nyligen publicerat - X3M