Hoppa till huvudinnehåll

"Finland har något eget" - svensk fusionskvartett med finsk sisu hyllar finska 1970-tals musiker

Svenska Kaputt, från vänster: Johan Holmegard, Reine Fiske, Torbjörn Zetterberg, Jonas Kullhammar
Svenska Kaputt, från vänster: Johan Holmegard, Reine Fiske, Torbjörn Zetterberg, Jonas Kullhammar Bild: Knotan jazzmusiker,progressiv rock,Finlandsbilden,fusionsmusik

Det här med Finlandsbilden kan vara lite kinkigt ibland. Inte för att det kanske har någon större betydelse hur vi finländare egentligen ter oss för utlänningar.

Men å andra sidan är det ju alltid lite smickrande när Finland av olika anledningar ibland också lyfts fram i positiv bemärkelse utomlands. Som exempelvis när ett gäng prominenta svenska jazz- och rockmusiker slår sig samman och, som en hommage till sina förebilder inom finsk 1970-tals jazz och progressiv rock, gör en skiva vid namn Suomi. (Klicka på bilden för ett smakprov.)

Svenska Kaputts Suomi-LP på blå vinyl
Svenska Kaputts Suomi-LP på blå vinyl Svenska Kaputts Suomi-LP på blå vinyl Bild: Pasi Virtanen/Jazzpossu Skivomslag,Vinylskiva,LP,fusionsmusik,blå

Svenska Kaputt heter en kvartett där en av Sveriges toppsaxofonister, Jonas Kullhammar och basisten Torbjörn Zetterberg, som har spelat tillsammans bland annat just i Kullhammars kvartett sedan 20 år tillbaka, har parat ihop sig med gitarristen Reine Fiske och Johan Holmegard på trummor, kända från nypsykedeliska rockgruppen Dungen.

Svenska Kaputt får sin början

Suomi är gruppens andra skiva och den är förstås av särskilt intresse. Men redan den självbetitlade debuten 2012 visade vägen med sin fusion av jazzigt blås och dels progressivt rockigare element.

Var det något sådant här som killarna hade i tankarna när de började spela tillsammans i Svenska Kaputt?

Det är trummisen Johan Holmegard som först tar upp tråden och minns för sin del hur det gick till:

Jonas och Tobbe (Torbjörn Zetterberg), de kommer liksom verkligen från jazzhållet och då kändes det som att oj, vad kul, dom vill spela med oss.― Johan Holmegard

- Så jag ville från början gå mera åt det hållet (mot jazz) medan de kanske ville lite åt vårt håll, de här proggigare.

Holmegard och Fiske spelar som sagt också i rockgruppen Dungen.

- Rätta mig om jag har fel, avslutar Johan Holmegard sin version.

Ingen uttalad musikstil, mängder av influenser

Jonas Kullhammar hakar på:

- Ja, om man ska gå tillbaka till urminnes tider, så var det jag och Reine (Fiske) som började tala om att göra nånting ihop och sen träffade jag Johan i Goran Kajfes band då vi spelade ihop där.

Torbjörn Zetterberg och Jonas Kullhammar från Svenska Kaputt
Torbjörn Zetterberg och Jonas Kullhammar från Svenska Kaputt Torbjörn Zetterberg och Jonas Kullhammar från Svenska Kaputt Bild: Knotan jazzmusiker,Sverige,basist,saxofonist

För basistposten var Tobbe Zetterberg självskriven och sedan träffades de och spelade tillsammans. Någon uttalad musikstil var det aldrig tal om utan det var mera beroende av omständigheterna som det helt naturligt blev vad det blev.

- Alltid när vi ses, så lyssnar vi på mängder av skivor också, berättar Kullhammar, så det finns en massa influenser och så.

Insnöad på finsk musik

Suomi-skivan sedan, den är ju en uttalad hyllning till finska förebilder på liknande fusionsmusik från 1970-talets början, och helt specifika namn ska vi ännu komma in på. Men varav kommer det här intresset för finsk musik och det finska i allmänhet?

- Alltså när vi först började jobba på skivan, inleder Tobbe Zetterberg i sin tur, så satt vi tillsammans hemma hos Jonas och han spelade nån finsk skiva och, ja, så fortsatte vi att lyssna på en massa plattor från den tiden, finskt 1970-tal i princip.

Jag hade en period då jag hade snöat in totalt på finsk musik, alltså inte bara jazz heller utan schlager och rock och Paroni Paakkunainens första skivor med en massa vokala låtar med Arja Saijonmaa på sång.― Jonas Kullhammar

- Hon steg ju enormt i graderna för mig, som bara hade hört henne i schlagersammanhang i Sverige. Jag skulle ju bli totalt starstruck om jag sprang på henne nu, konstaterar Kullhammar.

Paroni Paakkunainens Plastic Maailma i nyutgåva av Svart Records
Paroni Paakkunainens Plastic Maailma i nyutgåva av Svart Records Paroni Paakkunainens Plastic Maailma i nyutgåva av Svart Records Bild: Svart Records Skivomslag,Svart Records,fusionsmusik,1970-talet,Seppo Paakkunainen

Seppo ”Paroni” Paakkunainens soloskiva Plastic Maailma från 1971, som Kullhammar talar om, är för övrigt ett eftertraktat samlarobjekt idag. En original vinylutgåva i gott skick betingar priser om flera hundratals euro på begagnatbörsen.

Paroni och Vesaaltonen – ett par titlar från Suomi-skivan

Denne saksofonist, flöjtist låtskrivare och arrangör är alltså en av de finska musiker som Svenska Kaputt hyllar på skivan Suomi. Paroni heter låten och den titeln kräver kanske ingen vidare förklaring.

Men ett annat spår på skivan heter Vesaaltonen, skrivet ihop i ett ord, vilket är lite mera mångtydigt. Här får Jonas Kullhammar hjälpa på traven:

- Den är liksom en trippelhyllning kan man ju säga; det är Vesa Aaltonen, sen är det Edward Vesala och Juhani Aaltonen, som vi har satt ihop till Vesa-la-aaltonen, förklarar han.

För den som inte är helt invigd i den finska progressiva rocken och jazzen från 1970-talet kan jag tillägga att de nämnda musikerna bakom Vesaaltonen är för det första, Vesa Aaltonen, trummis en tid i legendariska Tasavallan Presidentti.

Edward Vesala.
Edward Vesala, finsk trummis och bandledare Edward Vesala. Bild: yle / seppo sarkkinen

Sedan Edward Vesala, trummis också han och bandledare känd från exempelvis jazzrockgruppen Sound & Fury, och slutligen Juhani ”Junnu” Aaltonen saxofonist och flöjtist med bakgrund likaså i Tasavallan Presidentti bland annat. Fortfarande aktiv vid 82 års ålder.

Finsk sisu

Fast det är inte heller bara musiken det handlar om för killarna i Svenska Kaputt.

Jag älskar Finland och jag tror att alla vi tycker att Finland har något eget. En feeling eller vad heter det? ”Sisu”!― Jonas Kullhammar

Den finska sisun är någonting som tydligen går igen i musiken också. För som gitarristen Reine Fiske tar upp till följande, går deras känsla för det finska och finsk musik djupare än bara till namnreferenser:

- Ja, där finns en stramhet, en karghet och en nerv i finsk musik, liksom även i folkmusiken. Det finns ju både dur- och mollbetonad musik, men jag är väldigt mycket för moll, som svensk folkmusik på fiol.

Samma stramhet tycker Fiske att finns även i finsk rockmusik från 1970-talet. Och Kullhammar är med på noterna:

En sån hårdhet, det är ju tufft på ett sätt som knappt finns i svensk musik över huvud taget. Jag menar, Hurriganes.― Kullhammar
Hurriganes
Cisse Häkkinen och Remu Aaltonen i Hurriganes Hurriganes

Sättet på vilket han uttalar namnet säger allt. Och á propos de tidigare nämnda herrarna Aaltonen; vad heter Remu i efternamn om inte Aaltonen?

Där finns en attityd, som på liv och död. Sisu, helt enkelt, är de alla överens om och skrattar.

- Ja, även om det är en rätt härjad sisu, tillägger Fiske, allt på fullt bara, liksom, så får man se om det bär eller brister.

Något av det strama och karga kan man definitivt höra också på Svenska Kaputts Suomi när Kullhammars barytonsax brölar på och Fiskes gitarr ylar i crescendona. Inte helt lättsmält, men det ska väl krävas lite sisu för att förstå sig på dylikt.

Det finaste med Suomi-hyllningen

Tack vare sin Suomi-skiva och, som det har kommit fram, en verkligt hängiven kärlek till vårt land, fick Svenska Kaputt en inbjudan att spela på årets Kerava Jazz i Kervo i slutet av maj. Vilket blev deras Finlandsdebut tillsammans i Svenska kaputt.

Svenska Kaputt på scen i Kerava Jazz
Svenska Kaputt på scen i Kerava Jazz Svenska Kaputt på scen i Kerava Jazz Bild: Pasi Virtanen/Jazzpossu Kervo,jazzmusiker,konsertsalar,Rockkonsert

På var sitt håll har de visserligen spelat tidigare i Finland i olika repriser. Men Jonas Kullhammar summerar det väsentliga med hyllningen:

- En av de finaste grejerna med hela Suomi-projektet är att vi har fått kontakt med flera av dem vi hyllar. Jag har fått en massa mail av Paroni och även Vesa Aaltonen hörde av sig, det är väldigt kul.

Det slog mig att jag skulle ju själv bli glad om det var ett finskt band om trettio år som hade gjort en låt som hette Kullhammar.― Jonas Kullhammar

Just Vesa Aaltonen hade ringt och berättat att han gillade skivan skarpt och att han skulle lyssna på den och sedan bada bastu och dricka öl. Vilket gjorde Kullhammar extra glad.

- Jag tänkte inte så mycket på det tidigare, men det slog mig att jag skulle ju själv bli glad om det var ett finskt band om trettio år, som hade gjort en låt som hette Kullhammar.

- Det vore ju smickrande, så klart.

Hör inslaget med Svenska Kaputt här:

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje