Hoppa till huvudinnehåll

Läsarberättelse: Vi betalar för mormor då hennes pengar inte räcker till

händer. en äldre persons knäppta händer och så en yngre människas hand ovanpå
Läsarens mormor lever på minimipension och andra bidrag, men pengarna räcker med nöd och näppe till för att täcka basutgifterna. händer. en äldre persons knäppta händer och så en yngre människas hand ovanpå Bild: Mostphotos Händer,äldreomsorg,vård,Beröring,åldringar,senior,vänskap,äldrevård

Ännu en läsare har skrivit in till Svenska Yle och berättat om hur svårt det är att få pengarna att räcka till för att ta hand om en gammal familjemedlem. Barnen får därför betala ur egen ficka, och situationen är ohållbar.

Med anledning av Svenska Yles nyhet om att var fjärde åldring upplever någon form av våld, bad vi in läsarberättelser om temat. Bland annat Erik och signaturen Dottern har berättat om sina situationer.

Här är en berättelse till.

Det hela började då min morfar dog. Han hittades sittandes i en fåtölj, inbäddad i flera lager av täcken och filtar.

Min mormor hade inte ringt, inte gått till grannen, ingenting. Hon trodde bara att han frös.

Vi insåg ju alla att hon inte var riktigt frisk längre och det kunde genast konstateras att hon led av någon sorts minnessjukdom.

Framtill att morfar levt hade de ändå, på något sätt, fått livet att rulla. Men efter morfars död gick det inte längre.

Från hem till vårdhem

Efter mycket om och men fick mormor till sist hemhjälp. De skulle ge henne mediciner och se till att hon åt samt handla mat vid behov.

Problemet var att mormor vägrade ta sina mediciner, och det kunde ta upp till en timme för henne att äta en liten portion mat, och hon glömde ofta bort att äta.

Hemhjälpen hade inte tid och resurser att sitta och käka med henne i en timme. Och de kunde inte heller tvinga henne att ta sina mediciner.

För att inte prata om hygienen: hon åt mögligt bröd, hade rutten mat i kylskåpet, "tvättade" sina kläder i en liten balja och duschade aldrig.

Till sist blev hemhjälpen tvungna att ringa ambulans. Mormor vägde då 37 kg.

Efter en lång tid på en bäddavdelning fick hon äntligen plats på ett vårdhem för minnessjuka äldre.

Men här börjar de ekonomiska problemen.

Min mormor har tre barn som alla ärvt en sjättedel var av mormors och morfars lägenhet. Mormor äger alltså hälften.

Mormor kom i tiderna som flykting från Karelen och har aldrig arbetat utanför hemmet.

Ohållbar ekonomisk situation

Hon lever alltså nu på minimipension och andra bidrag. Hennes ekonomi räcker knappt till alla utgifter för vårdboende, mat, mediciner, läkarbesök.

För att inte prata om lägenheten som hon tidigare bodde i, men som nu står tom. Vårdbolaget beaktar inte att hon borde betala bostadsvederlaget och elektricitet.

Min mamma som har hand om mormors ekonomi stressar något enormt över det här. Hon jobbar som städerska och har svårt att få sin egen ekonomi att gå ihop.

Och så har hon också mormors del att tänka på.

Räkningarna hopar sig och blir obetalda. Ibland har min morbror betalt någon räkning här och där för att de inte ska gå till utmätning - men ska det faktiskt behöva vara så?

Min mormor bor ensam kvar i min hemstad. Lyckligt ovetande om sina ekonomiska bekymmer och i en annan verklighet.

Det är hennes barn som stressar, oroar sig och grubblar.

Har du erfarenhet av detta? Mejla anki.westergard@yle.fi och berätta. Vi förbehåller oss då rätten att redigera texten vid behov och att publicera den på svenska.yle.fi. Din text är alltid anonym.

Läs också

Nyligen publicerat - Samhälle