Hoppa till huvudinnehåll

Linda Skugge: När barnen flyttar hemifrån är det som att bli dumpad av sitt livs största kärlek

Kvinna ler mot kameran medan hon kramar om ett litet barn
Linda Skugge. Kvinna ler mot kameran medan hon kramar om ett litet barn Bild: Jezzica Sunmo, Volante Linda Skugge

Författaren, krönikören och opinionsbildaren Linda Skugge gjorde sig känd som en rapp och orädd feministisk skribent på 1990-talet. Nu har hon skrivit en bok om sorgen som ingen talar högt om.

Många av dem som i dag är runt 40 minns henne som den första bloggaren de regelbundet läste.

Skugge drog sig inte för att reta upp människor och ta kritik, samtidigt som hon brutalt ärligt delade med sig av alla sina egna tillkortakommanden.

- Mina förbilder har alltid varit författare som Suzanne Brøgger, Märta Tikkanen och Åsa Moberg, så inspirationen för att dela med mig av allt fick jag redan som mycket ung.

Ett tema få skrivit om tidigare

Nu är Linda Skugge aktuell med Flygfärdig, en bok som redan väckt en hel del uppmärksamhet.

Den här gången tar hon upp ett tema som få vill tala högt om men som många kan relatera till: sorgen då barnen flyttar hemifrån och man som förälder blir överflödig.

- För ett år sedan började jag och min äldsta dotter planera hennes student, och då försökte jag kolla upp vad som skrivits om det här temat, alltså det som händer när barnen börjar frigöra sig från boet.

Skugges barn är i dag 18, 15 och 12 år gamla. Om bara några år kommer de sannolikt alla att ha flyttat, och Skugge insåg att hon inte kan vara den enda som känt sorg inför en framtid utan barn i huset.

- Men det hade inte skrivits någonting alls om saken, åtminstone inte på svenska. Det var då jag började skriva min bok, och det blev en förfärligt sorglig skrivprocess.

När den besinningslösa kärleken till mamma svalnar

Att barn växer upp med faslig fart och att man ska njuta medan barnen är små är sanningar som upprepas så ofta att småbarnsföräldrar knappast ens tar dem till sig.

Linda Skugge var inte det minsta förberedd på det som komma skulle.

- De gulliga små barnen som är så förälskade i en och tittar så stolt på en. När man hämtar dem på förskolan är de malliga ”det där är min mamma”. De tycker man är så vacker och älskar en så förbehållslöst. En dag blir det tvärtom eftersom barnen förbereder sig för att flytta. Det är extremt sorgligt för föräldern och inte speciellt sorgligt alls för barnet.

Skugge tar till Märta Tikkanens ord när hon beskriver relationen till barnen.

- Det är ju århundratets kärlekshistoria! Ingen kärlek till någon partner går att jämföra med den.

Håller sorgen inom sig för att inte skuldbelägga barnen

Anledningen till att få vill tala högt om sorgen när barnen flyttar tror Skugge beror på att man inte vill få det att låta som att man beskyller barnen för någonting.

- Föräldrarna vill inte lägga skulden på barnen utan håller sorgen inom sig och då blir den ju ännu tyngre att bära! När barnen flyttar är det som att bli dumpad av sin största kärlek, ändå får man inte tala om det.

Boken Flygfärdig har redan väckt mycket reaktioner. Många känner igen sig och hör av sig till Skugge.

- En del läsare har sagt att det borde finnas en triggervarning på boken så man inte börjar storgråta på tunnelbanan när man läser den.

Försök odla de sociala kontakterna under småbarnsåren

Finns det då någonting som Skugge i efterhand önskar att hon gjort annorlunda, så att smärtan inte nu skulle vara så stor?

- När barnen föddes var jag så otroligt trött att jag helt slutade odla mina sociala kontakter. Jag var för trött för att vara en bra kompis helt enkelt.

Hon berättar att hon ofta somnade vid 19-snåret på kvällarna, samtidigt som hon nattade barnen. Och då blev det inte så mycket tid över för vännerna.

- Nu måste jag försöka återuppta kontakten med mina kompisar, och det blir lite fånigt, liksom ”hej hej, här kommer jag igen, efter femton år” men de flesta är ju snälla och fattar.

Skugge önskar att hon hade arbetat mera på att upprätthålla kontakten med både tjej- och killkompisar efter att hon blivit mamma. Men hon är samtidigt förlåtande mot sig själv.

- Jag önskar snarare att jag hade varit lite piggare. Orkar man inte så kan man inte slå knut på sig själv.

Släng grejer, bo litet och billigt

Även om den närmaste framtiden känns vemodig finns det saker Linda Skugge ser fram emot.

- Jag kommer att ha oerhört svårt för att leva utan barn, men jag får ju hoppas på barnbarn i något skede, eller på att min syster får barnbarn. Eller så får jag se till att ha andra barn i närheten. Att inte leva med barn kommer att vara oerhört tråkigt.

Och när hemmet blir tomt tänker hon passa på att downsiza ordentligt, något som är nästan omöjligt så länge barnen bor hemma.

- Jag ser fram emot att skala ner, göra av med en massa prylar och bo litet och billigt! Då behöver jag inte jobba så mycket och kan vila mera.

Hur reagerade du när barnet/barnen flyttade hemifrån?

Kände du lättnad eller sorg? Var det svårt att vänja sig? Vad hjälpte? Dela gärna med dig av dina erfarenheter! Du får vara anonym och din berättelse kan komma att läsas upp i Yle Vega eller ingå i en artikel.

Läs också