Hoppa till huvudinnehåll

För finlandssvenskar blir det praktiska genast det principiella

De tio finlandssvenska budorden 1
De tio finlandssvenska budorden 1 Bild: Helsingin kaupunginmuseo budorden,Svenskfinland,Jens Berg,kolumnister

När en finskspråkig ansluter sig till en grupp bestående av finlandssvenskar byter många finlandssvenskar språk till finska. Det här är vardagsmat speciellt i södra Finland.

Gesten som sannolikt är välmenande kan lätt få motsatt effekt. Den finskspråkiga känner att den utesluts från det finlandssvenska.

Det är majoriteten som definierar minoriteten. Och i en demokrati är det majoriteten som bestämmer hur väl de olika minoriteterna behandlas i ett samhälle.

Omskrivet till våra språkförhållanden i Finland är det alltså de finskspråkiga som i stor utsträckning definierar finlandssvenskheten på ett samhälleligt plan.

En av landets största opinionsbildare är Helsingin Sanomat, som är Nordens största dagstidning med flera miljoner läsare varje vecka.

När det skrivs om det finlandssvenska är det ofta redaktionschefen Erja Yläjärvi som är skribenten. Hennes åsikter om det svenska i Finland får andra ord en extra stor tyngd.

- Jag frågar mig om det är nödvändigt att alla frågor i Svenskfinland ska bli så stora? Ta till exempel debatten om sjukhuset i Vasa, jag förstår det logiska i argumenten men jag förstår inte varför det ska bli så principiellt och så stort, frågar Yläjärvi sig.

Också på andra håll i landet förlorar många sina sjukhus. Det blir lätt så existentiellt när det handlar om det svenska, allt handlar ju inte om språk.

Erja Yläjärvi kommer ursprungligen från det enspråkigt finska Kuopio, men idag lever hon ett i det närmaste fullständigt tvåspråkigt liv i Helsingfors.

Vägen till tvåspråkigheten gick via en svenskspråkig man som inte kunde finska. Nu går deras barn i svenskspråkig förskola och skola och Erja har via vardagen halkat in i det finlandssvenska.

- Jag har blivit medveten om att finlandssvenskar diskuterar saker ur ett annat perspektiv än finskspråkiga finländare. Det är intressant att det handlar så mycket mera om identitet när finlandssvenskar diskuterar. Det blir en avgörande del i betydligt fler diskussioner än bland mina finskspråkiga vänner, säger Yläjärvi.

Helsingin Sanomats redaktionschef Erja Yläjärvi.
Helsingin Sanomats redaktionschef Erja Yläjärvi skriver ofta om det finlandssvenska och det tvåspråkiga. Som relativt färsk tvåspråkig har hon förvånats över att finlandssvenskarna så ofta funderar på sin identitet. Helsingin Sanomats redaktionschef Erja Yläjärvi. Bild: Jens Berg. Helsingin Sanomat,De tio finlandssvenska budorden

Erjas syn på vad som är en majoritet och vad som är en minoritet har förändrats sedan hon blev tvåspråkig.

Hon har alltid sett Finland som det lilla landet inklämt mellan det stora Sverige och det ännu större Ryssland.

Hon anser att finlandssvenskarna ofta är inbjudande men att institutionerna blir inåtvända.

När hon insåg att hon i Svenskfinland var en del av den stora majoriteten och att finlandssvenskarna till och med kunde se henne och majoriteten “som hotande” fick hon en ögonöppnare.

Yläjärvi är noggrann med att skilja på finlandssvenskarna som individer och de finlandssvenska institutionerna på ett samhälleligt plan.

Hon anser att finlandssvenskarna ofta är inbjudande men att institutionerna blir inåtvända.

- Språket blir så stort, nästan personligt. Det blir lätt så känsligt. Ta skolan som exempel, när man borde diskutera praktiska lösningar för en tvåspråkig familj blir det genast principiellt, säger hon.

- Jag märker till exempel att mina barn saknar en hel del begrepp på finska och det är ganska krångligt att försöka fixa hela den delen hemma. Och att finskan kallas för barnens främmande språk i skolan har jag svårt att svälja!, säger hon.

Naturlig tvåspråkighet

På Kommunförbundet i Helsingfors öppnar direktör Kristina Wikberg avdelningens tisdagsmöte.

Wikberg uppmanar mötesdeltagarna att i vanlig ordning använda sitt eget modersmål. Och det fungerar!

På mötet böljar språket fram och tillbaka mellan finska och svenska.

- Alla talar sitt eget språk här. Det jag speciellt har lagt märke till är att blandspråket och “kökssvenskan” har blivit allmännare. Folk säger numera “huomenta och god morgon” om vart annat, berättar Wikberg.

- Sedan är det en annan sak när vi måste vara strikt professionella till exempel med en lagtext. Då är man noggrannare med att använda sitt eget modersmål, säger hon.

Kommunförbundets möte.
När teamen för internationella ärenden, översättarna och svenska ärenden möts på Kommunförbundet används finska och svenska huller om buller. Kommunförbundets möte. Bild: Jens Berg kommunförbund,språk,möten,De tio finlandssvenska budorden

Tanken på att blanda språken kom till när enheterna för internationella ärenden, svenska ärenden och översättarna slogs samman på Kommunförbundet.

I stället för att bestämma om att använda endast ett officiellt språk på avdelningen valde man en flexibel modell.

Beslutet att göra så här var mycket lyckat tycker Sinikka Mikola, som är teamledare för de internationella ärendena.

- Det fungerar mycket bra, det går helt naturligt. Jag märker att det har påverkat mina kunskaper i svenska väldigt mycket när jag hela tiden hör svenska och får tala svenska. Jag har till exempel börjat använda uttryck som mina svenskspråkiga kolleger använder, berättar Mikola.

Sinikka Mikola
Finskspråkiga Sinikka Mikola har tack vare språkmodellen på jobbet blivit så gott som tvåspråkig. Sinikka Mikola Bild: Jens Berg språk,Sinikka Mikola

Den finlandssvenska arvsynden

Typiskt finlandssvenskt, åtminstone i huvudstadsregionen, är att byta språk till finska när en finskspråkig ansluter sig till sällskapet. Den välmenande gesten får lätt motsatt effekt på den finskspråkiga.

- Tidigare upplevde jag ofta det här men nu vet de flesta att jag gärna talar svenska. Känslan jag får när man byter till finska är att man kanske inte värderar det att jag försöker tala svenska och att jag vill tala svenska, säger Sinikka Mikola.

Också för Kristina Wikberg är fenomenet pinsamt bekant.

- Jag har varit med om det många gånger. Vi ska ju helt enkelt inte byta språk bara för att visa att vi finlandssvenskar minsann kan tala finska.

- Det är många finskspråkiga som vill vara delaktiga och öva några ord svenska. Då är det hemskt när vi byter! Jag har blivit så medveten om det här att jag försöker åtminstone vara den som inte byter först, säger hon.

Direktör Kristina Wikberg uppmuntrar sina medarbetare att i alla inofficiella sammanhang blanda de olika språken så mycket de vill.

Kristina Wikberg på Kommunförbundet.
Kristina Wikberg uppmuntrar andra arbetsplatser att testa på en modell med blandspråk. När alla får tala sitt eget modersmål blir tröskeln lägre att sedan testa det andra språket. Kristina Wikberg på Kommunförbundet. Bild: Jens Berg. språk,kommunförbundet

- Ta det lugnt i början och gör det med lite humor. Börja med det lilla i vardagen och ta det inte så allvarligt. Jag rekommenderar att man inte börjar med juridiska paragrafer eller annat krångligt, säger Wikberg med ett skratt.

“Briljant”

När jag berättar för Helsingin Sanomats redaktionschef Erja Yläjärvi om språkstrategin på Kommunförbundet blir hon eld och lågor.

Kommunförbundets modell motsvarar i hög utsträckning den flexibilitet i språkanvändningen som hon själv efterlyser på ett samhälleligt plan.

- Det låter helt fantastiskt, speciellt om alla upplever att det är naturligt. Det är helt enkelt briljant, så här borde det faktiskt fungera!, konstaterar Yläjärvi.

I serien "De tio finlandssvenska budorden" i Yle Vega lyfter Jens Berg upp tio obekväma frågor och fenomen som rör Svenskfinland.

Läs också

Nyligen publicerat - Samhälle