Hoppa till huvudinnehåll

CSU mot CDU – den tyska partistriden som kan förändra Tyskland och Europa

Förbundskansler Angela Merkel
Förbundskansler Angela Merkel Bild: EPA-EFE/ARMANDO BABANI Angela Merkel,Tyskland,Tysklands kristdemokratiska union (CDU)

I Tyskland håller flyktingpolitiken på att splittra de kristdemokratiska leden. Det långvariga samarbetet mellan systerpartierna CDU och CSU är för tillfället allvarligt hotat. Om det verkligen kommer till en splittring partierna emellan, kan det få långtgående följder för Tyskland och Europa.

Det här är ingalunda första gången man är i luven på varandra.

Redan år 1976 kom det till ett beslut där bayerska CSU slog fast att man kommer att avsluta samarbetet med CDU i den gemensamma fraktionen i förbundsdagen.

Efter det förlorade valet ville CSU med åtgärden stärka sin oppositionspolitik hette den officiella förklaringen. Bakom beslutet låg i verkligheten ändå en bitter strid och maktkamp mellan CDU-chefen Helmut Kohl och CSU-ikonen Franz Josef Strauss.

Efter hot om att etablera CDU i Bayern och på så sätt direkt utmana CSU:s maktställning, valde Strauss och bayrarna ändå att backa.

Tidigare har konflikterna de två systerpartierna emellan alltid slutat i försoning, hur det går den här gången kan ingen idag med säkerhet säga.

Lång gemensam historia

Samarbetet mellan de två så kallade unionspartierna, Christlich Demokratische Union Deutschlands (CDU) och Christlich-Soziale Union in Bayern (CSU) kom igång i samband med det första efterkrigstida förbundsdagsvalet år 1949.

Efter valet gick partierna samman i en gemensam fraktion, ett samarbete som för övrigt måste förnyas varje gång den nya förbundsdagen inleder sitt arbete.

I avtalet som parterna varje gång undertecknar heter det bland annat att fraktionen består av två självständiga partier och poster besätts enligt de rådande styrkeförhållandena.

Redan under slutet av 40-talet var det klart att CSU vill ha en mer självständig roll än de andra kristdemokratiska grupperna som slöt sig samman och bildade CDU.

Som en följd av det här har CDU aldrig varit verksamt i Bayern och CSU har å sin sida hållit sig innanför de bayerska delstatsgränserna – det här då trots att partiet vanligtvis inte precis saknar ambitioner att blanda sig i den tyska förbundspolitiken.

Traditionellt har CSU alltid varit lite mer konservativt och aningen längre högerut än vad CDU har varit.

Partiets position beskrivs väl bäst med Franz Josef Strauss ofta citerade ord; till höger om CSU får det inte finnas rum för några demokratiska partier.

Med Merkel för långt mot mitten

Inom CSU-ledningen upplever man ändå nu att det har öppnats en lucka till höger om CSU och framförallt till höger om systerpartiet CDU.

Som främsta orsak till det här ser man förbundskansler Angela Merkels strävan att driva CDU allt längre mot den politiska mitten. Som argument för det här för man fram allt från Merkels familjepolitik till avskaffandet av värnplikten – och inte minst flyktingpolitiken.

Flyktingar köar i Berlin för att bli registrerade av de tyska myndigheterna.
Flyktingar köar i Berlin i december 2015 för att bli registrerade av de tyska myndigheterna Flyktingar köar i Berlin för att bli registrerade av de tyska myndigheterna. Bild: EPA/MICHAEL KAPPELER lageso

Där Merkel under årens lopp har lockat tidigare socialdemokratiska väljare, har hon enligt CSU-åsikt samtidigt gjort en stor skara konservativa väljare partilösa.

Där som striden mellan Merkel och CSU-chefen Horst Seehofer, i likhet med striden mellan Kohl och Strauss också har personliga grunder, så är huvudargumentet i vilket fall som helst nu att Merkel inte är konservativ nog. Det kunde varken Kohl eller Strauss på sin tid beskylla den andre för.

Enligt CSU är Merkels politik en av de främsta orsakerna till att det högerpopulistiska partiet Alternative für Deutschland hela tiden har blivit allt starkare.

Ett för nära samröre med Merkel i fjolårets valkamp ska därför ur CSU:s synvinkel ha lett till det för partiet katastrofala resultatet i Bayern.

Att kamma hem 44,2 procent av rösterna må låta bra för vilket annat parti som helst, men för CSU var det här snudd på katastrof. I valet fyra år tidigare fick man 53,9 procent av rösterna och som grund för misslyckandet såg man framför allt de till AfD förlorade rösterna.

Inför det kommande delstatsvalet i Bayern vill nu den nye regeringschefen Markus Söder täppa till utrymmet åt höger och få AfD-väljare att igen rösta på CSU.

CSU och flyktingfrågan

För att nå det här målet har Söder bland annat gått in för att utmana AfD på de temaområden som populistpartiet fullständigt koncentrerar sig på, det vill säga flyktingar och islam.

Delstaten Bayerns premiärminister Markus Söder i München den 16 juni 2018.
Markus Söder Delstaten Bayerns premiärminister Markus Söder i München den 16 juni 2018. Bild: EPA-EFE/MARC MUELLER Bayern,Tyskland,Markus Söder

Inom CSU har man visserligen inte heller tidigare varit sparsam i sin kritik mot Merkels flyktingpolitik, men under de senaste veckorna och månaderna har man tagit det hela till en ny nivå. En orsak till det här kan vara att CSU, sin hårda retorik till trots hittills har rätt så få framgångar att visa upp.

Trots att man redan på hösten 2015 kritiserade Merkels flyktingpolitik, så har de konkreta resultaten varit få.

Länge ville CSU till exempel slå fast en definitiv övre gräns för hur många flyktingar Tyskland årligen tar emot, men som kompromiss fick man inte något mer än en riktgivande gräns som kan flyttas egentligen hur som helst enligt behov.

Det som därför har blivit i folks minne är närmast de fula scenerna, där Seehofer förödmjukar Merkel framför sitt CSU-folk eller bilder där man för att provocera Merkel bjuder in den ungerska premiärministern Orbán.

Bilder som säkert har bidragit till att försvaga båda de kristdemokratiska partierna.

Merkel lyckades ändå samtidigt övertyga största delen av det egna partifolket om att hennes linje i frågan är den rätta och i mångas ögon var det till slut CSU och Seehofer som tappade mer av masken.

När man efter förbundsdagsvalet tillsammans högtidligt meddelade att konflikten nu är löst, så var ändå stridsyxan bara till hälften nergrävd.

Striden tar ny fart

För några veckor sedan tog så CSU till spaden igen.

Horst Seehofer, som nu är inrikesminister har ersatts som bayersk regeringschef av den än mer provokative och oberäknelige Markus Söder. Tillsammans med den till allt färdige CSU-chefen inom förbundsdagsfraktionen Alexander Dobrindt har de börjat göra allvar av planerna på att se till att CSU ska kunna fortsätta styra Bayern ensamt också efter valet i oktober.

Ledaren för CSU:s parlamentsgrupp Alexander Dobrindt och förbundskansler Angela Merkel i Berlin den 26 juni 2018
Alexander Dobrindt och Angela Merkel Ledaren för CSU:s parlamentsgrupp Alexander Dobrindt och förbundskansler Angela Merkel i Berlin den 26 juni 2018 Bild: EPA-EFE/OMER MESSINGER Alexander Dobrindt,Angela Merkel,CSU,Tysklands kristdemokratiska union (CDU)

Den hårda retoriken i flyktingfrågan ska därför samtidigt anpassas till inrikesminister Seehofers plan för en omstrukturering av den tyska flykting- och asylpolitiken.

Hittills har knappt någon haft en möjlighet att sätta sig in i ministerns planer, då planens innehåll inte har presenterats.
Det har ändå inte varit något hinder för att det som sannolikt står i planen har utmynnat i ett storbråk mellan CSU och CDU

På 62 av planens 63 punkter är man överens, men en punkt ska vara omöjlig för Merkel och CDU att acceptera.

Det är punkten som handlar om att Seehofer vill börja avvisa de flyktingar som tidigare har registrerats i andra EU-länder, den så kallade sekundärmigrationen som det här har börjat kallas.

Merkel å sin sida anser att Tyskland inte ensidigt kan börja avvisa flyktingar via Österrike tillbaka till Italien, därifrån de flesta flyktingar för tillfället kommer.

Det här skulle enligt henne komma att få långtgående följder för samarbetet inom EU.

Mot konfrontation

CSU har nu gett Merkel tid till EU-toppmötet i slutet av veckan att lösa situationen, annars kommer inrikesminister Seehofer att gå in för de planerade åtgärderna.

I det fallet har Angela Merkel knappast några andra alternativ än att sparka ministern, vilket i så fall med största sannolikhet samtidigt betyder att CSU lämnar regeringen.

Om det här händer står Merkel plötsligt utan majoritet i förbundsdagen och regeringskrisen är ett faktum.

Det spekuleras förstås redan nu vad som skulle hända i den här situationen och blickarna har redan vänts mot de gröna som eventuellt kunde ta CSU:s plats i regeringen – åtminstone för en kort övergångsperiod.

Där som Tyskland tidigare traditionellt har varit en politisk stabilitetsfaktor skulle man nu vara största osäkerhetsfaktor inom EU. Redan den mycket utdragna tyska regeringsbildningen fick Bryssel ur balans och en tysk regeringskris med en försvagad, om inte till och med utspelad förbundskansler skulle vara ännu några steg värre.

I det här fallet borde Angela Merkel ta sig en funderare om hon verkligen är den rätta personen att fortsätta leda landet.

Den här diskussionen är förstås redan i full gång och redan nu kommer beskyllningar om att hon aldrig borde ha kandiderat en fjärde gång.

Med henne vid rodret var det aldrig möjligt att ta en ordentlig debatt om flyktingpolitiken och det är det problemet Tyskland och Europa nu får leva med, menar kritikerna.

CDU in i Bayern?

Där som en tysk regeringskris ur EU-perspektiv sannolikt skulle vara det värsta, kan konflikten mellan CSU och CDU möjligtvis ha ännu värre konsekvenser för den inrikespolitiska situationen i Tyskland.

Om det kommer till en splittring mellan de två systerpartierna skulle det nämligen skaka om hela det tyska partisystemet.

CDU skulle vara tvunget att gå in i Bayern och CSU å sin sida i de andra delstaterna. För CDU står möjligheten rentav öppen att till och med delta i det kommande bayerska delstatsvalet.

Partiledningen och CDU-generalsekreteren Annegret Kramp-Karrenbauer gör visserligen i det här skedet allt för att bestrida att de här planerna skulle finnas, men samtidigt skulle den här åtgärden vara oundviklig om samarbetet verkligen kommer till vägs ände.

I samband med striden 1976 var hotet om ett CDU i Bayern tillräckligt för att få CSU att hållas kvar i båten. Varför hotar man alltså inte nu?

Som en förklaring nämns Merkels ovilja att ta risker, som en annan att CSU av årsmodell 2018 är betydligt mer oberäkneligt än vad partiet var på 70-talet.

För stunden satsar CDU alltså i första hand på att inte låta krisen ytterligare eskalera och leda till ett totalt sammanbrott partierna emellan.

Splittring från topp till tå

För om det verkligen kommer till en splittring partierna emellan kommer det att ha omfattande följder. Tidigare partikamrater kan plötsligt komma att bli politiska motståndare.

Kristdemokrater runtom i landet måste i så fall ta ställning till om de i framtiden ska representera CDU eller CSU.

Det här valet skulle förstås ske mest synligt bland ledamöterna i förbundsdagen, men det skulle vara ett brutalt faktum ända ner till gräsrötterna.

I varje stad och i varje kommun skulle kristdemokrater vara tvungna att ställa sig frågan; CDU eller CSU?

Inom CDU finns det säkert konservativa som skulle välja att gå över till ett landsomfattande CSU, men samtidigt finns det också många bayerska CSU-medlemmar som utan tvekan skulle gå över till Merkels CDU.

Opinionsmätningar visar nämligen redan nu att Merkel och hennes hållning i konflikten har ett starkt stöd också i Bayern. Och det är kanske just på den här punkten Merkel har den främsta hållhaken på CSU-ledningen.

Om CDU går in i Bayern så skulle det betyda ett definitivt slut på CSU-enväldet i delstaten. De tider då CSU ensamt bildade delstatsregeringar skulle definitivt vara över.

Regeringsbildningar modell Belgien

Och apropå regeringsbildningar. Kommer det till en splittring i samarbetet mellan CDU och CSU så skulle det också få långtgående följder för tyska regeringsbildningar i framtiden.

Regeringsbildningen vi hade efter förbundsdagsvalet i höstas skulle förmodligen då endast ses som en marginell utmaning i jämförelse med vad som komma kan.

Då de två unionspartierna i dagens läge vanligtvis har haft ett väljarstöd på över 30 procent (tidvis till och med över 40 procent), så har de naturligtvis varit en form av stabilitetsfaktor i vilken regeringsbildning som helst.

Om det däremot går så att de två systerpartierna går skilda vägar, landar de enskilt på betydligt blygsammare siffror. I valet i höstas fick CDU 26,8 procent av rösterna medan CSU fick 6,2 procent.

Hur de här siffrorna skulle se ut efter en möjlig splittring kan man förstås endast spekulera om, men säkert är i alla fall att unionspartiernas traditionellt starka ställning skulle vara ett minne blott.

Det här leder förstås till en ytterligare splittring av det tyska partifältet och en situation där fler partier måste samarbeta för att man ska få ihop en majoritetsregering – det här samtidigt som det i Tyskland redan nu finns många mer eller mindre omöjliga regeringskonstellationer.

I det här pusslet kan CSU eventuellt bli en lika omöjlig regeringskumpan som det högerpopulistiska AfD eller vänsterpartiet Die Linke.

Hur långt är CSU berett att gå?

Här ligger eventuellt ännu en möjlig lösning på situationen. Trots sin oberäknelighet är det oklart om CSU verkligen vill gå in i en situation där man som ett i grunden bayerskt regionalparti ska kämpa om röster i hela landet.

Inrikesminister Horst seehofer och förbundskansler Angela Merkel under parlamentsgruppens möte den 12 juni 2018.
Inrikesminister Horst seehofer och förbundskansler Angela Merkel Inrikesminister Horst seehofer och förbundskansler Angela Merkel under parlamentsgruppens möte den 12 juni 2018. Bild: EPA-EFE/CLEMENS BILAN Angela Merkel,Horst Seehofer,Tyskland,Tysklands kristdemokratiska union (CDU),CSU,seehofer merkel

Redan det att CSU kommer från Bayern är säkert för många tyskar ett tillräckligt skäl att låta bli att rösta på partiet. I Bayern skulle partiet samtidigt förlora den unika position man har haft.

Ur CSU-synvinkel kan det här alltså leda till ett totalfiasko, där den maktposition man idag besitter kunde försvinna för evigt.

Frågan är alltså om Seehofer, Söder och Dobrindt verkligen är beredda att gå så långt.

De senaste opinionsmätningarna tyder eventuellt också på att man har tagit vatten över huvudet.

En färsk opinionsundersökning gjord för RTL visar nämligen att en stor majoritet av tyskarna och också bayrarna ställer sig på Merkels och CDU:s sida i konflikten.

Till och med bland CSU-anhängarna är Merkel mer populär än partiprofilerna Söder och Seehofer.

Men hur man i den här situationen ska nå en lösning på konflikten utan att vare sig CSU eller CDU totalt förlorar ansiktet är samtidigt den allt avgörande frågan.

Såväl i Berlin som i München lär kristdemokrater sitta och grubbla.

Läs också

Nyligen publicerat - Utrikes