Hoppa till huvudinnehåll

Konservatism och revirtänkande splittrar Svenskfinland

De tio finlandssvenska budorden 2
De tio finlandssvenska budorden 2 Bild: ©Helsingin kaupunginmuseo,Helsingfors stadsmuseum,Helsinki City museum budorden,Svenskfinland,Jens Berg,kolumnister

Listan på misslyckade samarbetsprojekt i Svenskfinland är betydligt längre än listan på lyckade. Trenden är att de olika delarna av Svenskfinland glider isär.

Samhällsforskaren Kjell Herberts sitter i ett mötesrum i Kvevlax Sparbank och sorterar gamla bilder.

Efter pensioneringen i våras har han tagit i tu med några större skrivprojekt han inte hann med under åren som forskare vid Åbo Akademi. Nu skriver han bland annat en historik över Kvevlax Sparbanks 100 år.

Herberts är sannolikt den person som under de senaste decennierna forskat mest om finlandssvenskarnas åsikter, värderingar och val.

Han är mannen bakom den finlandssvenska barometern som kontinuerligt levererar siffror om hur det står till i Svenskfinland.

Herberts definierar konstruktionen Svenskfinland som “ett nätverk och de finlandssvenska institutionerna”. Herberts får en lätt bekymrad min när han talar om den utveckling han ser.

- Jag tycker mig se en polarisering i Svenskfinland. Den genuint tvåspråkiga huvudstadsregionen och Nyland går sin egen väg i och med att man där lever på två språk, säger Herberts.

- Där hotas svenskan främst inifrån när svenskan förvandlas till ett hemspråk. I Österbotten kan man ännu leva ett fullgott liv på svenska, med köksfinska som hjälp. Det blir svårt att skapa en gemensam språkstrategi när våra verkligheter skiljer sig åt så mycket, säger han.

Konservatismen frodas

Kjell Herberts beskriver sig som en representant för ett utdöende släkte. Under sin tid som forskare flängde han likt en ambassadör av och an mellan Vasa, Åbo och Helsingfors för att försöka hålla ihop Svenskfinland.

Nu finns det inte så värst många personer kvar som intresserar sig för hela Svenskfinland. I stället utvecklas något han kallar för olika finlandssvenska “bubblor”.

Kjell Herberts
Forskaren Kjell Herberts ser att en minoritet tenderar att hellre bevara än att skapa en vision för vad man vill vara. Kjell Herberts Bild: Jens Berg Kjell Herberts,De tio finlandssvenska budorden

Herberts anser att en utbredd konservatism är en orsak till att så många finlandssvenska samarbetsprojekt misslyckas.

- Det är nog ett allmänt minoritetsbeteende. När man är liten är man sårbar. Man vet vad man har men man är rädd för förändring. Jag ser att vi finlandssvenskar ofta slår på bromsen när det gäller att se möjligheter i olika samarbeten. På lång sikt är det en farlig väg, säger han.

Revirtänkande framom helheter

I de nya finlandssvenska kvarteren utanför Helsingfors träffar jag Martina Harms-Aalto. Hon är en verklig mångsysslare när det gäller finlandssvenska frågor.

Hon har bland annat jobbat inom tredje sektorn, i universitetsvärlden, inom politiken och i medievärlden.

I dag är Harms-Aalto verksamhetsledare för organisationen Finlandssvenskt samarbetsforum. Organisationen skapades för att driva samarbetsprojekt, som bland annat kommit fram i diverse olika tankesmedjors rapporter.

Just nu jobbar Samarbetsforum bland annat med att bygga upp ett kulturråd som ska bli en talesperson för hela det samlade finlandssvenska kulturfältet.

Men allmänt taget menar Harms-Aalto att det går ganska trögt med det finlandssvenska samarbetet.

- Vi är ganska kraftigt revirtänkande i och med att vi är vana att försvara det vi har. I stället för att fråga vad mervärdet av ett samarbete är så ritar vi upp hotbilder. Vi borde tänka betydligt mera konstruktivt i de här frågorna, säger hon.

Martina Harms-Aalto.
Verksamhetsledaren för Finlandssvenskt samarbetsforum Martina Harms-Aalto efterlyser ett större mod bland framför allt finansiärerna. Martina Harms-Aalto. Bild: Jens Berg språk,Martina Harms-Aalto,De tio finlandssvenska budorden

Harms-Aalto säger att vi i Svenskfinland nog vet vad vi vill bevara men att vi inte vet vad vi vill bli.

Hon efterlyser ett betydligt större mod bland framför allt finansiärerna och beslutsfattarna. I korthet saknar hon en klar vision för vad konstruktionen Svenskfinland vill vara.

- Många finlandssvenska projekt har uppstått ad hoc för ett visst behov, till exempel Finlandssvenskt samarbetsforum. Frågan är om vi inte borde samla betydligt fler aktörer under samma paraply för att kunna samarbeta på en mer strukturell nivå, funderar hon.

Det är lätt att räkna upp finlandssvenska projekt som misslyckats. Harms-Aalto nämner bland annat uteblivna finlandssvenska samarbeten mellan mediehusen och inom utbildningssektorn.

- Sammanslagningen av Arcada och Novia är ju ett klassiskt exempel. Många ser nog fortfarande att det hade varit bra om det hade slutat annorlunda, säger hon.

Brist på förtroende

Arcadas långvarige rektor Henrik Wolff håller med om att den uteblivna sammanslagningen av yrkeshögskolorna Arcada och Novia kan räknas som ett stort finlandssvenskt misslyckande.

- Det är alltid lätt att skylla på den andra parten men det vill jag inte. Jag tror ändå fortfarande att en sammanslagning vore en lycklig väg, säger han.

Wolff hoppas alltså att det ska bli ett ett nytt försök. Då kräver det enligt honom att man prioriterar målsättningarna, ambitionerna och kvaliteten.

Arcada har för övrigt de två senaste åren utsetts till landets bästa yrkeshögskola.

Arcadas rektor Henrik Wolf.
Arcadas rektor Henrik Wolff anser att sammanslagningen med Novia stupade på förtroendebrist. Arcadas rektor Henrik Wolf. Bild: Jens Berg Yrkeshögskolan Arcada

Konservatism och revirtänkande har erbjudits som generella förklaringar till att så många finlandssvenska samarbetsprojekt har misslyckats.

Henrik Wolff erbjuder en tredje förklaring utifrån egna erfarenheter.

- Jag skulle säga att det handlar mera om förtroende. Ett problem vi hade när vi senast försökte slå ihop Arcada och Novia var att vi började verkställa innan vi hade en klar vision av vad vi ville bli, berättar han.

- Det blir lätt i offentligheten en fråga om prestige men det var en fråga om förtroende och en fråga om att skapa en samsyn på vad vi ville åstadkomma, säger han.

Bönderna och miljörörelsen

När jag avslutningsvis vänder på frågeställningen och frågar Herberts, Harms-Aalto och Wolff om vilka större lyckade finlandssvenska samarbetsprojekt de vill nämna blir det genast svårare.

Ingen av dem kommer på rak arm på några riktigt färska exempel. Men Harms-Aalto gräver i minnet och kommer på ett projekt som man eventuellt kan dra generella lärdomar av.

- Projektet har redan väldigt många år på nacken, men jag lyfter ändå gärna fram det Östersjöprojekt som gjordes i samarbete mellan Marthaförbundet, Svenska lantbruksproducenternas centralförbund och Natur och Miljö, minns hon.

- Det var lätt att skapa det för alla kunde enas kring att målsättningen var god. Ingen vill ju att Östersjön ska bli smutsigare. Det intressanta var att bönderna och miljörörelsen kunde samarbeta när det skedde via marthorna. Jag gillar den här typen av inställning, konstaterar hon.

I sin serie "De tio finlandssvenska budorden" resonerar Jens Berg kring obekväma frågor och fenomen som rör Svenskfinland. Serien sänds under fem veckor på Yle Vega sommaren 2018 och finns på Arenan.

Läs också

Nyligen publicerat - Samhälle