Hoppa till huvudinnehåll

Anhörig anmäler Pargas stad för oacceptabelt bemötande – “Man kan inte lämna en anhörigvårdare som insjuknar"

Trygghetstelefoner i Raseborg.
Trygghetstelefonen fungerade men efter det brast det i rutinerna anser anhörig som kontaktat Yle Åboland. Trygghetstelefoner i Raseborg. Bild: Yle/Sofia Ekblom trygghetstelefoner,trygghetstelefon

Det var en tidig lördagsmorgon i juni. Vi kan kalla personen som kontaktat Yle Åboland för Frank.

Som alltid tidigare tar Franks mamma hand om hans far. Båda är över 80 år fyllda men Franks mamma är pigg och kry för sin ålder och är anhörigvårdare åt Franks pappa.

– Plötsligt fick min mamma en sjukdomsattack men tur i oturen fick min mamma tag på min dotter som snabbt kom hem till dem, berättar Frank om den tidiga lördagsmorgonen i juni.

Enligt Frank lade dottern direkt märke till att allt inte stod rätt till med mamman, som som skakade och verkade omtumlad.

"Hon sade att hon kunde kalla på en ambulans, men gjorde det inte"

Dottern hade lyckats hitta trygghetsknappen som hon tryckte på, och inom fem minuter dök en närvårdare upp.

Trygghetslarm med armband
Tryggheten som trygghetslarmet ger är bra. Men då ska det fungera anser Frank. Trygghetslarm med armband Bild: YLE/Mikaela Löv-Aldén Jakobstad,äldreomsorg,armband

– Men närvårdaren sade bara att hon inte är någon läkare och att det enda hon kan göra är att ringa ambulans men det gjorde hon aldrig.

Frank berättar att hans dotter som ännu var där ansåg att det lät konstigt. Hon hade ju berättat hur mamman betedde sig och var virrig då hon hade anlänt.

Här blir det lite invecklat.

– Min mamma sade då att hon nog känner sig helt okej men att hon inte klarar av att ta hand om min pappa, säger Frank.

Närvårdaren lämnade ändå hemmet efter en stund för att sedan titta in igen senare på eftermiddagen.

– Jag skulle ha velat att närvårdaren skulle ha tittat in hos mina föräldrar då och då för att försäkra sig om att allt stod rätt till och på grund av jag bor på fem timmars avstånd. Men närvårdaren sa att hon inte kan komma dit, att hon enbart kommer om man ringer på nytt på hjälp.

"Det var mycket som gick tokigt"

Frank åkte direkt iväg till sina föräldrar då han hörde vad som hänt och väl där lade han märke till att hans pappa tagit av sig trygghetsalarmet från handleden. Det låg istället vid dörrhandtaget.

Och mamma vilade i sängen. Hon mådde då lite bättre och hade som tur inte fått några flera anfall.

– Hon fick inget nytt anfall, då skulle jag nog ha ringt. Men vi skötte oss själva då sen efter de här.

Frank anser att mycket gått tokigt till under hela processens gång.

– Jag anser att närvårdaren borde ha ringt ambulansen eller åtminstone försäkrat de anhöriga, mig, om att min pappas behov blev omskötta när min mamma mådde dåligt.

Enligt Frank är det oacceptabelt att man lämnar en anhörigvårdare som insjuknar och som begär om hjälp för att hon inte kan ta hand om sin man.

Anmäler staden efter incidenten

Enligt Frank är det viktigt att inte lämna anhöriga osäkra i liknande situationer.

– Närvårdarens bemötande var allt annat än okej och därför anmäler jag Pargas stad för det finns mycket att förbättra i hur allt sköttes och vilket bemötande vi fick.

Enligt Frank är var och en ansvarig för sin inställning och sitt bemötande av patienter och anhöriga. De som jobbar inom krisvården ska kunna bemöta patienter och anhöriga.

"Vem som helst får kontakta en ambulans om man är osäker"

Carina Willberg är ledare för Björkebo Serviceboende, som tar hand om trygghetsjouren i staden, och jobbar alltså för Pargas stad.

På grund av tystnadsplikten kan hon inte kommentera enskilda fall, men betonar att vem som helst när som helst får kontakta en ambulans.

– Om det visar sig att personalen har varit där och att allt då har varit okej, men inte är det då det kommer anhöriga dit så får man alltid ringa efter ambulans.

Om en ambulans blivit tillkallad meddelar vi alltid också de anhöriga, säger Willberg.

Carina Willberg.
Självbestämmanderätten är lite knoppisk, anser Carina Willberg. Carina Willberg. Bild: Yle / Jasmine Nedergård porträtt,Carina Willberg

En helhetsbedömning görs alltid när en närvårdare kallas via en trygghetsknapp

Vad gäller trygghetstelefonen, eller trygghetsknappen, berättar Willberg att den alltid är bemannad 24 timmar i dygnet och att det finns många orsaker att människor kan använda den.

– Uppdragen varierar. Det kan handla om otrygghet eller att man känner sig ensam. Om det visar sig att det har har hänt en olycka så rycker trygghetspersonalen ut och utreder situationen och avgör på plats och ställe vad som ska göras.

Då görs alltid också en helhetsbedömning enligt Willberg.

Man undersöker att blodtryck, pulsen och blodsockervärdena är okej.

Man kollar också om till exempel medicinerna tagits och om man druckit och ätit.

– Man kollar alltså helhetssituationen och framförallt diskuterar man med klienten vad det är frågan om och hur de upplever sin egen situation.

Det betyder att om en ambulans inte kallats till platsen så kan närvårdaren via sin helhetsbedömning bedömt att läget inte är akut.

Den drabbade personen kan också ha berättat att hen inte behöver någon extra hjälp.

händer. en äldre persons knäppta händer och så en yngre människas hand ovanpå
Vid svåra fall följer staden krisplanen för patientvård. händer. en äldre persons knäppta händer och så en yngre människas hand ovanpå Bild: Mostphotos Händer,äldreomsorg,vård,Beröring,åldringar,senior,vänskap,äldrevård

Självbestämmanderätten är lite knoppisk ibland

Gällande krisplaner, ifall en närståendevårdare plötsligt insjuknar, berättar Willberg att Pargas stad nog har en krisplan.

– Händer det så att närståendevårdaren blir sjuk och behöver sjukhusvård kan man inte lämna den andra partnern hemma. Kan ingen anhörig komma dit är det socialjouren som kontaktas och som i sin tur vet vem de ska kontakta så att de kan hjälpa den som egentligen behöver vård där hemma.

Hon förstår ändå att det här med självbestämmanderätten kan vara lite svår ibland, speciellt då det gäller äldre människor.

– Den här självbestämmanderätten, den är lite knoppisk emellanåt. Vi måste för det första komma ihåg att när vi går på hembesök under alarmen går vi in i en persons hem och det ska vi alltid respektera. Om vi då har en klient som säger att allt är helt okej och inte vill ha någon hjälp, så då måste vi lita på det. Speciellt om klienten är i sina sinnes fulla bruk, för den känner ju sig själv bäst.

Var går gränsen för självbestämmanderätten?

Men en närvårdare kan kalla en ambulans om personen ser att läget är akut.

Närvårdaren kan också komma överens med den som ringt på hjälp att hen dyker upp efter en stund igen och kontrollerar att allt är okej.

Men var går gränsen för självbestämmanderätten, det är nog en bra fråga.― Carina Willberg från Pargas stad.

Som vårdare kan man alltså inte gå emot klientens åsikter, men är det fråga om någon som har en minnessjukdom kan man kringgå det och få klienten på andra tankar, säger Willberg.

– Ibland måste man nog nästan ändå vara en tusenkonstnär för att kunna beakta det som är det bästa för klienterna. Det är ju vårt ansvar att kalla efter hjälp om det faktiskt syns att det behövs. Man lämnar inte någon vind för våg, aldrig.

Läs också

Nyligen publicerat - Åboland