Hoppa till huvudinnehåll

Anna-Lisa Andersson på Åland och hennes äldsta pioner är jämngamla – snart fyller båda 90 år

Anna-Lisa Andersson med sina rosa pioner.
Anna-Lisa Andersson i sin trädgård i Byttböle Hammarland på Åland. Foto: Ann-Christine Karlsson, ÅRTV Anna-Lisa Andersson med sina rosa pioner. Bild: Ann-Christine Karlsson, ÅRTV pionsläktet

Anna-Lisa Andersson Hammarland på Åland har omkring 40 olika sorters pioner i sin trädgård. De äldsta är från slutet av 1920-talet. Dem fick hon efter en gammal skollärare i grannkommunen för 60 år sedan. Hon föll pladask för dem!

Pionen räknas till de äldsta och mest värdefulla prydnadsväxterna i våra trädgårdar, de har anor till början av 1600-talet. Genom århundradena har pioner, och i många fall bondpioner, behållit sin popularitet.

Anna-Lisa Andersson planterade sin första pioner i slutet av 1950-talet.

- Jag fick några plantor efter en gammal skollärare i grannkommunen Finström, säger hon och tillägger att dessa pioner redan då hade ganska många år på nacken, de torde ha planterats i slutet av 20-talet.
Så de första pionerna och jag är ungefär lika gamla, säger Anna-Lisa som fyller 90 nästa år.

En stor vit pion.
Några av Anna-Lisas äldsta pioner. En stor vit pion. Bild: Ann-Christine Karlsson, ÅRTV pionsläktet

Fast för pioner

De första pionplantorna har med åren följts av många fler.

- Jag är något av en samlare och när jag märkte att pionerna trivdes i min trädgård började jag skaffa in flera sorter. I dag har jag ungefär 40 olika sorter, säger Anna-Lisa Andersson.

I hennes trädgård finns sibirisk pion, dillpion, herrgårdspion, svavelpion och många olika sorter av den älskade bondpionen.

Pioner ger eufori

Pioner är långtifrån det enda som växer och frodas i Anna-Lisa Anderssons trädgård men förhållandet till pionerna är alldeles speciellt.

- Jag vet inte riktigt varför, men när de första tidiga pionerna börjar blomma känner jag mig euforisk, ja jag hittar inte något bättre ord, säger Anna-Lisa.

Dessutom är pionerna så tacksamma att odla. De kräver nästan ingenting, men bäst trivs de i lerjord och så ger jag dem hästgödsel ungefär vart tredje år och lite kompostjord när det behövs. Men utöver det kräver de inte så mycket, säger Anna-Lisa och ler glatt.

Text och foto: Ann-Christine Karlsson

Vita pioner med en humla mitt i blomman.
Mera av Anna-Lisas pioner. Vita pioner med en humla mitt i blomman. Bild: Ann-Christine Karlsson, ÅRTV pionsläktet

Läs också