Hoppa till huvudinnehåll
Loading…
svg-palkki

"Nu pojkar är den sista våren inne, där på klippan sitter dödens kors"

Skärens svarta
olycks­fågel

Storskarven återkom som häckfågel till Finlands kust för cirka tjugo år sedan, och har blivit både förföljd och försvarad. Stammen fortsätter att växa, men långsammare än förr. Och kanske motståndarna och försvararna ändå inte står så långt från varandra.

Dela på Reddit
Dela på Whatsapp

De konstiga stora svarta fåglarna förbryllade kustfiskarna. På 1970-talet var storskarvar en ovanlig syn. Då handlade det om flyttande fåglar av den nordatlantiska underarten, vars vetenskapliga namn är Phalacrocorax carbo carbo.

Fiskaren Kalevi Ahonen från Sastmola minns äldre yrkesbröder som konstaterade: "Nu pojkar är den sista våren inne, där på klippan sitter dödens kors".

Kalastajapariskuna Ahonen Merikarvialta

Fiskarparet Kalevi och Pirjo Ahonen från Sastmola märker i sina fångster av fisk att skarven etablerat sig. Bild: Elina Niemistö / Yle

Sedan 1990-talet har Phalacrocorax carbo sinensis brett ut sig längs kusten. Den hade utrotats hundra år tidigare, men nu kommer den tillbaka med besked. Kalevi och Pirjo Ahonen, som fiskar på Bottenhavet utanför Sastmola, har märkt det på sina fångster.

– Där har vi orsaken till att de kollapsat, säger Kalevi Ahonen kortfattat.

Ibland sitter skarvarna militäriskt på led nära abborrnäte. Då vet man att människorna inte får någon fångst idag.

- Och det blir ingen fångst. Storskarven är en skicklig jägare, den skingrar hela fiskstimmet och fångar så mycket den förmår, förtydligar Pirjo Ahonen.

Dilemma för fiskare

Paret Ahonens fångster av fisk har blivit mindre. När man under tidigare årtionden kunde få 40-50 kilo abborre, är mängden numera 5-10 kilo. Men nedgången har också andra orsaker än skarven.

Det finns inga oomtvistliga vetenskapliga belägg för mer omfattande inverkan på fiskbestånden. När en stor mängd fåglar kommer till fiskeplatserna, fångar en del fisk och skrämmer bort resten, är inverkan på lokal nivå betydande.

För fiskarkåren är problemet reellt. Kvoterna är små, föreskrifterna strikta, sälen river sönder bragderna och tar en del av fångsten. Fler problem önskar man sig inte. Så skarven får ingen sympati från fiskarhåll.

- Under 2000-talet har de flesta fiskare i grupp ett tvingats sluta för sälens och skarvens skull. Båda är alltså orsaken. Om det här ska fortsätta, så genomlever fiskaryrket nu sina sista år av terminalvård, säger Kalevi Ahonen sorgset.

Ofredande

Ahonen anser att skarven borde kunna jagas. Jakten kunde inledas genast efter fågelns vårflyttning, innan häckningen börjat. Att enbart ofreda skarvarna gör bara att problemet flyttas till en annan plats.

Ur sitt förråd tar Ahonen upp en skarvbild av plast, som han hänger upp i ett träd. Även om han inte tycker det räcker med ofredande, har han utvecklat en fungerande skarvskrämma. Den har testats på Airisto-Velkua fiskeområde nära Åbo och fungerat ypperligt.

Pahvinen merimetson karkoitin roikkuu puusta

Kalevi Ahonen har utvecklat en skarvskrämma, som med framgång testats på Airisto-Velkua fiskeområde utanför Åbo. Bild: Elina Niemistö / Yle

- Men om de vänjer sig vid den, vet ingen hur länge den fungerar, förklarar Ahonen.

Eller som fiskeriplaneraren på Airisto-Velkua fiskeområde, Timo Saarinen, säger:

- Det är lite som att tömma soptunnan in på grannens gård.

Som fiskarna upplever det görs ingenting, Frågan har dryftats i många arbetsgrupper, men väsentliga förändringar har inte skett.

"Fiskarna bara klagar"

Storskarven är ett fridlyst djur enligt EU:s fågeldirektiv och naturskyddslagen. Fiskarna tycker att Finland alltför fogligt följer EU:s direktiv, och att undantag beviljas alltför motvilligt.

- Det känns som om vi fiskare uppfattas som ett hot, att vi bara klagar och angriper små djur. Fiskarna är ute på havet varje dag, de lägger märke till problemet och de små fångsterna. Det måste finnas någon orsak att fångsterna hela tiden blir mindre, tycker Pirjo Ahonen.

Ingendera vill kalla sig naturens fiende, men de tycker skarvarna försvagar mångfalden.

- Om det här sker i naturskyddets namn, borde ju naturen vara varierande. Inte så att bara en art skyddas, poängterar Kalevi Ahonen.

Påverkas fiskbestånden?

Skarvens föda är i huvudsak fisk av kortare längd än 25 centimeter, strömming, tånglake, siklöja, småsik och abborre. Studieresultaten av skarvens inverkan på fiskbestånden har varit motstridiga. Det har varit svårt att entydigt fastslå inverkningarna, eftersom också sälar, rovfisk och andra fåglar än skarv använder mindre fisk som föda. Fiskstammarnas utveckling påverkas också av havets tillstånd och sommarens temperaturer.

Läsarbild

Läsarbild

svg-palkki

En förföljd fågel

I augusti 2017 hängdes en skjuten skarv upp på en vägskylt i Malax i Österbotten. På en pappbit stod det på svenska Vi tar di.

Polisen började utreda fallet som djurskyddsbrott, men kunde inte klara upp saken. Detsamma gäller de många skarvbon som förstörts under åren.

Storskarven har också förr varit förföljd. Till följd av jakt försvann den som häckfågel i Östersjön i 1900-talets början. År 1938 återkom den till Danmark och 1948 till Sverige. Först 1996 började den på nytt häcka i Finland.

svg-palkki
Merimetso infografiikka

Första häckningen merimetso_lennossa

- Det var ett fint ögonblick! En fågelskådare tycker det är rysligt häftigt att vara den allra förste som ser en ny art häcka i Finland, minns ornitologen Jörgen Palmgren från Esbo.

Den 23 maj 1996 räknade Palmgren fåglar i Raseborgs skärgård. Han var för tillfället assistent för en fågelkurs för biologistuderande vid Helsingfors universitet. Speciellt intrssant var den då hotade skräntärnan.

Då fanns Östersjöns största skräntärnekoloni där. Avsikten var att tillsammans med kursdeltagarna räkna tärnorna på skäret Blekharun.

Storskarvens kolonier (årtal)

Gif-animaatio merimetson levinneisyydestä

Kursens ledare Torsten Stjernberg gick i land på den lilla grynnan, som mätte ungefär 50 x 50 meter. Stor var förvåningen då han hittade fem skarvbon.

Över 20 år senare förundras Palmgren över ursinnet i det hat som riktas mot skarvarna.

- Då kunde jag inte tänka mig vad följden skulle bli.

svg-palkki

Invasiv art eller inte?

I diskussionerna möts man ofta av påståendet att storskarven som art är en nykomling och inte hör hemma i Finlands natur. Motiveringen är att man hos oss hittat arkeologiska spår av underarten carbo, men inte av sinensis.

I en 1700-talsstudie från Åbo akademi berättas om Pelecanus carbo, som häckar i träd i Finlands skärgård och flyttar söderut till vintrarna. Forskarna gissar att det handlar om sinensis, som konstateras ha häckat i till exempel Sverige på 1800-talet. Den atlantiska carbo bedöms ha försvunnit från Östersjön tidigast på 1500-talet.

Underarten sinensis tillhör Europas ursprungsfauna och häckade också i Östersjön, men var vid 1900-talets början nästan helt utrotad. Således kan sinensis räknas som en återvändare, som redan i 1930-talets slut etablerade sig i södra Östersjön och på 1990-talet i Finland.

svg-palkki
Merimetso sinensis
Merimetso carbo

"Självklart trollande" merimetso_lennossa

Invasion av skarvar, tusentals fåglar på väg! Fritt att skjuta! På sociala medier följer man frenetiskt med skarvens rörelser.

Timo Lumme, företagare och biolog från Korsholm, är förbryllad. Själv förespråkar han inte total fridlysning av storskarv, men fattar inte att fågeln demoniseras.

Lintumies Timo Lumme

Timo Lumme tycker att storskarven är en synnerligen bildmässig art. Men att fotografera den försiktiga fågeln är inte lätt. Bild: Jarkko Heikkinen / Yle

Den gemytligt pratande fågelskådaren blir för ett ögonblick upprörd.

- Och nog är det ganska löjligt att en lekman som nätt och jämnt ser skillnad på en kråka och en bofink plötsligt är jätteintresserad av storskarvens underarter!

Även om diskussionen emellanåt varit frustrerande, har Lumme beslutat att delta i den och korrigera de oriktiga uppgifter som florerar bland folk.

Storskarven är inte en invasiv art och den förorenar inte vattnet. Givetvis kan det uppstå problem runt kolonierna, men ser man till helheten åtgärdar skarvarna de fel som människan gjort.

Timo Lumme menar att oriktig information om skarven sprids avsiktligt.

- Det är ju solklart trollannde. Det är vissa som gör det, och deras enda drivkraft är skapa möjligast dåliga opinion mot storskarven.

Det finns utrymme för skarv

Timo Lumme har i femton år bott i byn Södra Vallgrund i Kvarkens skärgård. Han förestår den gamla skärgårdsvillan Villa Bullerås, där han erbjuder sina kunder konferens- och restaurangtjänster.

- Någon månad efter att vi flyttat hit satt det en storskarv på en sten vid stranden, där bakom grillskjulet.

Ögonblicket har stannat i minnet, eftersom skraven ännu dåförtiden var en sällsynt gäst i Replots skärgård.

- Visst var det en trevlig syn.

Timo Lumme har sett hur storskarven etablerat sig som häckfågel i Replots skärgård. Aldrig har han oroats för sin egen näring.

- Här finns två kolonier relativt nära. Då och då flyger de här förbi, men direkt besvär har vi inte av dem.

Merimetsoja kivellä

Bild: Tuomo Björksten / Yle

Stammen tål reglering

På senare år är det just i Österbotten som skarvdebatten gått hetast. Motståndet har redan fått drag av förföljelse. När tilltron till myndigheterna försvunnit, har man tagit lagen i egna händer.

Timo Lumme anser att den skärpta situationen delvis beror på den långsamma tillståndsprocessen. Lokala skarvproblem har inte kunnat åtgärdas i tid.

- Det är ju helt galet. Förhalande gör bara folk mer irriterade i ett läge där myndigheterna inte heller annars åtnjuter någon större respekt här i trakten.

Lumme säger att skarvstammen nog tål reglering. Men åtgärderna ska vara sådana som direkt påverkar häckningsresultatet. Han ser ingen idé i att fördriva fåglarna från plats till plats.

- Olja på vågorna, alltså - och sen på äggen med.

Merimetsojen määrä -infografiikka
svg-palkki

En politisk fågel

Storskarven är en så till vida ovanlig art att den tagits in i ett regeringsprogran i Finland. I programmet för Matti Vanhanens andra regering 2007 konstateras "En begränsning av den ökande stammen av storskarv i regioner som visat sig speciellt problematiska tillåts".

Allra ivrigast i kampen mot skarvarna är svenska folkpartiet, där fiskarnas och kustbefolkningens röster är viktiga.

I Österbotten har även de lokala medierna påverkat opinionen. Skarvarna har fått mycket spaltutrymme, och i synnerhet de problem som de vållat.

svg-palkki

En jaktbar art? merimetso_lennossa

Riksdagsledamot Reijo Hongisto (Blå) är en av dem som skarvmotståndarna ständigt kontaktar.

- Främst kommer det samtal från fiskare och stugägare. Om en skarvkoloni börjar häcka intill, så vet alla hur gräsligt det är. Holmarna täckta av vit välling och en vidrig lukt, förklarar Hongisto.

Hongisto är känd som jägare, och det var också han som fick kajan att börja omfattas av jaktlagen i stället för naturskyddslagen. Ärendet har gått till lagberedning. En liknande åtgärd planeras för storskarvens del. Hongisto är ledamot i jord- och skogsbruksutskottet och tror att han på så vis förmår påverka allra bäst.

Petolahti

Riksdagsledamot Reijo Hongisto (Blå) tycker skarven kunde bli en jaktbar art. Bild: Pasi Takkunen / Yle

Beslut på nationell eller EU-nivå?

En lagändring är ändå en mer komplicerad affär. Att överföra skarven till att omfattas av jaktlagen förutsätter en ändring i bilagan till EU:s fågeldirektiv. I bilaga II uppräknas de arter som lämpar sig att omfattas av jaktlagen. Storskarven finns inte bland dem.

- EU-lagstifningen är strängare när det gäller skarven än kajan. Den är skyddad internationellt och kräver EU:s godkännande. Men EU stöder inga förändringar, om inte Finland ber om det. Vi måste vara aktiva, noterar Reijo Hongisto.

Mänga tror ändå att samma slutresultat kan uppnås genom nationella beslut. Det behövs bara ett program för skydd av stammen, med en detaljerad plan för hur mycket skarv det får finnas och var.

svg-palkki

Avföringsproblem

Storskarvens spillning, guano, är ytterst näringsrik och samlas i stora mängder på de holmar där fågeln bor.

Spillningen luktar illa och ödelägger klipporna. Eftersom den är starkt basisk, dödar den snabbt växligheten. Guano innehåller mycket kväve och fosfor.

Exkrementerna vållar svår olägenhet på platsen, men i hela Östersjöområdet minskar skarvarna på den övergödning människan åsamkar. De koncentrerar näringsämnena till holmarna där de häckar.

svg-palkki

Stugägare i skitlukten merimetso_lennossa

- När vinden råkade ligga på, var det som att vara på en minkfarm. Så minns stugägaren Reijo Holmi i Sastmola lukten från skarvholmen cirka 800 meter därifrån.

Hans stuga ligger precis vid Lankoslathti i Sastmola, där den största skarvkolonin i hela kustregionen uppstod. När den var som störst år 2015 bedömdes den bestå av över 20 000 fågler på ett litet område. Bonas antal var cirka 4 000.

- I början tänkte jag att det är ju stilig fågel. Men jag visste ju inte vad som skulle komma, minns Holmi.

Merimetsojen jätöksiä

Bild: Marina Nyqvist

Vattnet smutsas ner

Snart började vattnet och vattenväxterna förändras. Att hoppa i sjön efter bastun lockade inte mer, och man kunde inte tvätta disken med havsvatten.

- Att vattnet var smutsligt märktes bäst på katsan. Om den låg i vattnet i ett par veckor blev den så smutsig att den måste tas upp och rengöras, berättar Holmi.

Man fick inga abborrar mer. Tidigare kunde Holmi i bästa fall få upp till 260 abborrar i katsan, men nu fick han högst något tiotal. Pimplarna lämade Lankoslahti, eftersom de inte mer fick upp något. Värdet på stugorna sjönk.

Samtidigt måste Sastmola församling införa badförbud på stranden vid Nuortenniemi lägercentral.

Katiska

När skarvstammen var som störst vid Lankoslahti i Sastsmola, lär stugägaren ha fått rengöra katsan med ett par vekors mellanrum. Bild: Reijo Holmi

Ofredande har effekt

I flera år anhölls det om undantagslov för att skrämma bort skarv, och 2015 beviljades det. Sedan dess har skären rensats från gamla bon och försetts med olika skrämselverktyg, till exempel gaskanoner och figurer som stiger upp med hjälp av tryckluft. Kanonernas smällar har nu hörts tre vårar i följd.

Skarvarna har dragit sin kos, bytt boplats.

Enligt Holmi har naturen genast börjat återhämta sig och kobbarna grönska, och abborren har kommit tillbaka. Men rädslan kvarstår för att skarvarna ska komma tillbaka när det lovliga ofredandet upphör.

Operation Juckasgrynnan merimetso_lennossa

Södra Stadsfjärden som sköljer Vasa stads stränder har rykte som Finlands bästa yngelplats för abborre.

Eftersom det finns mat i överflöd utanför Vasa, hittade skarvarna år 2014 sin väg dit. Sedan dess har fåglarna häckat på det 0,3 hektar stora skäret Juckasgrynnan.

Från häckplatsen är det bara 500 meter till stranden.

Korsnäs-Malax fiskeområde inledde i våras oljning av skarvägg på Juckasgrynnan. Metoden som brukats i Sverige och Danmark användes nu för första gången i Finland.

Oljan hindrar luft att passera genom skalet och embryot att utvecklas.

- Vi oljade äggen med rapsolja som lagarbete. Vi var åtta som deltog och vi arbetade i par, säger fiskeområdets disponent Marina Nyqvist.

Munien öljyäminen

På Juckasgrynnan oljades tusentals skarvägg genom talkoarbete. Bild: Marina Nyqvist

På skäret fanns cirka 1 200 tätt placerade bon.

- Fåglarna flög iväg genast då vi kom, men de kom också tillbaka nästan genast då vi gav oss iväg.

Enligt det tillstånd som fiskeområdet fått måste i varje bo lämnas ett obehandlat ägg, så att fåglarna ska få en unge att föda upp. Meningen är att de inte ska lägga nya ägg, och att skarvpopulationen i området ska minska.

Merimetsokari

Bild: Jarkko Heikkinen / Yle

Pli på tjänstemännen

Fiskeområdet har tillstånd att olja ägg till våren 2020. Helt nöjda är man inte med villkoren, men fiskarna hoppas ändå att oljandet ska bära resultat. Deras mått börjar vara rågat.

- Finland måste göra upp en ny plan för skötsel av skarvstammen, och förfarandet med tillstånd måste bli mer flexibelt, kräver Marina Nyqvist.

Österbottens fiskare får stöd från andra håll i landet.

- Nu borde man sätta pli på tjänstemännen.

svg-palkki

Undantagstillstånden i siffror

2001 - 2014

I snitt sex ansökningar om undantagstillstånd per år (de flesta i sydvästra Finland)

2015 - 2018

I snitt sju ansökningar om undantagstillstånd per år (de flesta i sydvästra Finland och Österbotten)

2001 - 2018

Totalt 108 ansökningar om tillstånd

2015 - 2018

Totalt 16 positiva beslut och fem negativa.

I de flesta fall handlar det om tillstånd för forskning, förebyggande av häckning samt ofredande. Enstaka tillstånd har beviljats att skjuta skarv och olja ägg.

Källa: Egentliga Finlands NTM-central

svg-palkki

Var får skarven finnas? merimetso_lennossa

Juhani Hannila spanar i kikare mot de små holmarna utanför Karleby. Just nu häckar det inte skarvar här, men man ser dem ofta, speciellt under flyttningen. De stora kolonierna i området ligger en bit söderut, utanför Nykarleby.

Skarven har blivit bekant för ordföranden för Mellersta Österbottens ornitologiska förening och miljösekreteraren i Karleby. Han är ockå medlem i den regionala skarvarbetsgruppen.

Vid arbetsgruppens möten måste man i början använda orimligt mycket tid på att nå samförstånd om fakta.

- Motsättningarna var hårda, det rådde en lynchstämning. Nu var det tid för skarven att utrotas, skildrar Hannila.

Fågel- och miljöorganisationerna lämnade en avvikande åsikt i arbetsgruppens slutrapport, där det föreslogs en kraftig decimering av skarvstammen.

En följd av övergödningen

Hannila har följt med kolonierna och konstaterat att storskarven inte fördriver andra fåglar. Tvärtom så skyddar den många sjöfåglar mot rovdjur. Och ensam kan inte skarven vålla övergödning av vattnen och fördärva holmar.

- Det finns tiotusentals öar i Finland och skarven häckar på tjugo skogklädda holmar. Det är tal om drygt tio hektar. Det är ingen stor inverkan, resonerar Hannila.

Förra sommaren var de skogiga häckningsholmarnas areal 17 hektar, enligt Finlands miljöcentral. Längs hela kusten häckar skarven på omkring 80 holmar eller kobbar, många av dem trädlösa.

Hannila poängterar att skarven trivs här eftersom övergödningen av kusten, som människan vållat, gör att det finns gott om föda.

- Vi måste sätta kustvattnen i skick och få bukt med övergödningen. Då skulle också skarvstammen begränsas. Men det är långt dit, så det är ännu tid för många diskussioner, ler Hannila torrt.

Hannila

Ordföranden för Mellersta Österbottens ornitologiska förening Juhani Hannila observerar fåglar utanför Karleby. Bild: Elina Niemistö / Yle

Syndabocken

Storskarven är hatad eftersom den är en stort svart fågel, den har spritt sig snabbt och är ett nytt fenomen. Så sammanfattar Hannila saken. Han tror att folk hade tålt skarven bättre om den förökat sig långsammare eller om den varit en småfågel. Den har också gjorts till syndabock.

- Storskarven är lämplig att beskylla också för de saker som inte fått någon förklaring.

Ändå är han också bekymrad. Skarven kan vålla påtaglig skada om den slår sig ner vid en insjö, eller vid en åmynning där stora fiskar leker.

- Om den hotar fiskbestånden, till exempel öringens lek, godkänner jag att den drivs bort. Men på ett ordnat vis.

Han tycker också att man borde se saken från motsatt håll.

- Var är de områden där skarven får finnas? Det borde också finnas ja-zoner utvisade, påminner Hannila.

Pesimäsaari

Bild: Tuomo Björksten / Yle

Dödens vackra fågel merimetso_lennossa

Storskarven är en skygg fågel och dess flyktavstånd långt. Det har en och annan skytt noterat, som försedd med tillstånd förgäves sökt få fåglarna inom skotthåll.

På Södra Vallgrunds vatten styr Timo Lumme sin båt närmare skarvkobben och fäster det längsta objektivet på sin kamera.

– Vill man ha en bra bild av skarven får man smyga varsamt.

Lumme säger sig se mycken skönhet i den hatade fågeln.

- På avstånd verkar den svart, men tittar man noggrant i lämplig belysning så är fjäderdräkten mycket varierad.

svg-palkki

Skador

- Äter mycket fisk, kan påverka fiskebestånden lokalt.

- Kan vålla lokala övergödning av strandvattnen.

- Exkrementerna dödar växtligheten på häckplatsen.

- Obehaglig exkrementlukt från stora kolonier.

Nytta

+ Fångar mycket karpfisk och förebygger därigenom övergödning.

+ Erbjuder skydd åt fåglar på samma skär.

+ Byte för havsörnen.

+ En del av vegetationen på häckplatsen drar nytta av gödslingen.

svg-palkki

Authors

Text: Elina Kaakinen, Elina Niemistö

Översättare: Mikael Schulman

Editering: Soila Ojanen

Bilder och video: Jarkko Heikkinen, Tuomo Björksten

Ritningar och grafik: Asmo Raimoaho

Teknisk implementering: Antti Hämäläinen

Publicerat: 27.6.2018