Hoppa till huvudinnehåll

Han är kompromisslös och hungrig att lära sig svenska - sådan är Jussi Sorjanen, Teater Viirus nya konstnärliga ledare

Jussi Sorjanen, ny konstnärlig ledare för Teater Viirus. I Kajsaniemi i juni 2018.
Jussi Sorjanen, ny konstnärlig ledare för Teater Viirus. I Kajsaniemi i Helsingfors, juni 2018. Jussi Sorjanen, ny konstnärlig ledare för Teater Viirus. I Kajsaniemi i juni 2018. Bild: Mi Wegelius/Yle Teater Viirus,teaterchefer,Kajsaniemiparken

Jussi Sorjanen, Teater Viirus nya konstnärliga ledare, kommer cyklande på en klargul stadscykel till vår mötesplats, en tom uteservering mitt i Helsingfors stads lunga - Kajsaniemiparkens botaniska trädgård. För bara någon timme sedan har han landat på Vanda flygfält efter ett dygn i Norge, dit han åkt enkom för att vara med om singer-songwritern Father John Mistys konsert.

En lång stund pratar vi om vad det var som fick Sorjanen att ta flyget till Norge för konserten med Father John Misty. Men vi börjar här med att tala om honom som teaterman, vad han tänker i egenskap av Teater Viirus nya konstnärliga ledare.

Godnattsagor på svenska

Jussi Sorjanen berättar att han redan innan det blev klart att han i höst skall börja arbeta i ett svenskt sammanhang, har läst sagor på svenska för sin elva månader gamla son. Med nu ska han också på allvar börja prata svenska med sina finlandssvenska vänner.

Sorjanen lovar nämligen att han om ett år skall behärska svenska så suveränt att han kan kommunicera på majoritetens modersmål på Teater Viirus. Här är det han som skall komma de andra till mötes, säger han brett småleende.

Språket skapar tänkandet och tänkandet skapar språket, säger Jussi. Möjligen är det så att man greppar saker på ett lite annat sätt när man byter språk, det märkte Sorjanen för tre år sedan när han arbetade i Estland, där förhållandet till pjäserna och innehållet smått förändrades i takt med språket.

Å andra sidan är språket som klarast ett kommunikationsmedel. Bara vi förstår varandra kan allt gå väl, tänker han sig.

Den föränderliga identiteten

Men språket förmedlar också bland annat identitet. Vad kan Sorjanen med sin finska bakgrund tillföra Teater Viirus när det gäller identitet?

Det där är en verkligt bra fråga, tycker Jussi Sorjanen, men säger sig inte ha något direkt svar på den.

- Teater är ju alltid en syntes av dem som utövar den och alltid när en av de utövande förändras, oberoende av vilket språk den personen har som sitt modersmål, även om det skulle vara en helt finlandssvensk, så är Teater Viirus nuvarande situation annorlunda än vad den kommer att vara om ett år eller vad den var för ett år sedan.

- Och människorna förändras hela tiden. Jag tror inte på identitet som någonting oföränderligt annars heller, eller som Brecht säger - Endast förändringen är evig.

Sorjanen konstaterar att om han skulle måsta beskriva sin egen finska identitet, kunde han inte säga vad den är. Till alla identiteter hör en så förfärlig bunt klichéer, som varje nation bär med sig och försöker skapa ett eget förhållningssätt till.

Och människorna förändras hela tiden. Jag tror inte på identitet som någonting oföränderligt annars heller, eller som Brecht säger - Endast förändringen är evig.

När Sorjanen nu de senaste två åren har varit regissör på Stadsteatern i Kajana, skulle den största lögnen varit den om han hade börjat tala Kajanadialekt och påstått att han vet någonting på riktigt om hur det är att vara Kajanabo. Som musikern Toni Wirtanen har sagt: ”En man kan lämna Heinola, men Heinola lämnar aldrig honom”.

Så även om Sorjanen skulle göra ”fast vad” tror han att hans identitet är den att han i aderton år har vuxit upp på Kylmänojankatu 9 i Heinola, med postnumret 18100. Och han ser heller ingen orsak till varför han skulle försöka komma bort från det, men ovanpå det kan det komma all slags nya lager.

Och när arbetet på Teater Viirus börjar i höst förväntar sig Sorjanen verkligt mycket av mötet med teaterpersonalen - för den finlandssvenska kontexten, vad den nu än är, möter en kontext från Heinola, vad den än må vara och någonting kommer säkert att hända!, ler Sorjanen.

Tror inte på kompromisser

Sorjanen vill också säga att han inte tror på kompromisser, men nog på koncensus. Han tror på att det finns breda kontaktytor, gemensamma mål och värden och ett gemensamt teaterspråk där man tillsammans för en teaterprocess framåt.

scen ur "no return".
En scen ur Teater Viirus föreställning "No return". scen ur "no return". Bild: Nicke von Weissenberg no return

- Men allt det här kan alltså inte hittas via kompromisser, för de innebär konstens död, säger han.

Sorjanen kommer inte att försöka bli finlandssvensk, så som han inte heller tänker sig att de övriga på teatern skall förändras i finsk riktning. Ett sådant halvvägs tror han absolut inte på.

Däremot vill Sorjanen nu koncentrera sig på att arbetsredskapen, bland dem hans svenska, fås i skick. Men det är bara ett verktyg, en färdkost, säger han.

- För mig är teater som starkast när den är emotionellt sann. Det viktiga för mig i en teaterupplevelse är att jag i den känner igen upplevelsen att vara människa just nu.

Det viktiga för mig i en teaterupplevelse är att jag i den känner igen upplevelsen att vara människa just nu.

Konserter och teaterupplevelser har likheter

Detta med det emotionellt sanna och upplevelsen att vara människa just känner Sorjanen igen också hos sin idol, singer-songwritern Father John Misty, alias J. Tillman. När vi träffas har Sorjanen alltså bara för någon timme sedan landat efter sitt dygn i Norge, enkom ditrest för att vara med om musikerns konsert.

Under de senaste ett och ett halvt åren har Sorjanen lyssnat mycket på Father John Mistys musik. Jussi säger att han på något sätt rentav blivit lite beroende av Father John Misty och hör på hans musik varje dag.

Fascinerad lyssnar jag till Sorjanens entusiastiska sätt att tala om Father John Misty. I mitt stilla sinne tänker jag att det hur han uttrycker sig om denna singer-songwriter berättar en hel del om vem Sorjanen själv är.

Father John Misty gjorde under sitt tidigare artistnamn J. Tillman åtta skivor med folklåtar i stil med ”mannen och hans gitarr”. Och alla vet ju att när vi ser en man med skägg, långt hår och en akustisk gitarr, så sjunger han med all sannolikhet om sådant som berg, järnvägar och sin broders klokskap.

Singer-songwritern J. Tillman, alias Father John Misty. 07.06.2018 på Primavera Sound Festival i Porto.
Singer-songwritern J. Tillman, alias Father John Misty på Primavera Sound Festival i juni 2018 i Porto. Singer-songwritern J. Tillman, alias Father John Misty. 07.06.2018 på Primavera Sound Festival i Porto. Bild: MANUEL FERNANDO ARAUJO singer-songwriters,J. Tillman

Att ärligt våga lägga sig själv i blöt

Men Josh Tillman tröttnade på att vara en den sortens artist, berättar Sorjanen. Han började fundera över hur många viktiga saker i hans eget liv som egentligen hade hänt på något berg ... eller järnväg...

Han märkte också att turnépubliken alltid vaknade till liv i samband med hans prat mellan låtarna, medan de under dem lutade sig bakåt. Det fick honom att lägga sin person i blöt i låtarna.

- Till människans liv hör väl också annat än djupsinniga tankar. Hit hör möjligtvis sexualitet, droger, desperation, humor, ironi, samhälleliga iakttagelser, motstridiga vansinniga upplevelser av att bli förälskad och ångest över att binda sig.

Allt sådant som fanns i Tillmans eget liv började han skriva in i sina låtar istället för bara i mellantexterna, berättar Sorjanen.

Att förnya sig och att vara en kritisk humanist

Det ledde till att Tillman via en insikt som denna förnyade sig som artist. Vilket för Jussi har varit en verkligt intressant och inspirerande berättelse – allt dessutom förverkligat i en behaglig 70-tals soft - rock, white soul.

J. Tillman - Father John Misty har gjort den karriär som möjligen John Lennon borde ha fått göra, funderar Sorjanen.

- Kanske finns det i hans musik sådant som jag saknar och som jag identifierar mig med. Men det här är märkliga saker och musik har så mycket med det omedvetna att göra att sist och slutligen kan jag inte säga varför jag reste till Norge på en dag för att uppleva honom, Father John Misty.

Foto från Den Andra Naturen på Teater Viirus.
Scen ur föreställningen Den Andra Naturen på Teater Viirus. Foto från Den Andra Naturen på Teater Viirus. Bild: Mark Niskanen Teater Viirus,Martin Bahne,Iida Kuningas,Pipsa Lonka (Författare),Den Andra Naturen

Frågan om vem man är, är säkert en fråga som vi hela tiden söker svar på, säger Sorjanen. Sig själv vill han gärna definiera som en kritisk humanist.

Han säger att det knappast är ovanligt att folk, i likhet med honom själv, har en hat-kärleksrelation till mänskligheten och allt det människan gör fel. Just nu glider där ovanför våra huvuden en hel mängd hot som Sorjanen funderar mycket över.

- Det har att göra med att jag är far till en elva månader gammal son och processar alla de här hoten, som till exempel hotet om ett kärnvapenkrig. Jag föddes 1986 och under min livstid har ingen, vad jag minns, talat om det på detta sätt som i dag.

Alla känner vi också till klimatförändringen, hotet om möjliga nya bankkriser, befolkningsökningen, Trump – hur kan en människa vara en sådan idiot?, pustar Sorjanen och fortsätter:

- Vi har nu en helt otrolig mängd med sådant över oss som känns oöverkomligt. Och alla fakta talar för att människan inte kommer att klara sig, jordklotet överlever nog, men inte människan.

Vi har nu en helt otrolig mängd med sådant över oss som känns oöverkomligt.

Det handlar förstås om långa utvecklingskedjor, funderar Sorjanen vidare. Men trots de enorma utmaningarna och hoten, säger han sig samtidigt vara tvungen att tro på att människan inte är ond eller någon som har förtjänat ett skitigt slut.

Regissören Jussi Sorjanen.
Regissören Jussi Sorjanen. Regissören Jussi Sorjanen. Bild: Teater Viirus regissör,Teater Viirus

- Om jag inte tänkte så skulle det vara fullständigt ansvarslöst av mig att ha varit med och fört fram en liten pojke till denna värld. Det här funderar jag mycket på och därför är en kritisk humanism mig nära.

Om teater pratar man alltid - i likhet med estradmusik - som en kollektiv upplevelse. Men Sorjanen tror att de här upplevelserna är bäst när de är som mest privata.

Och konserter är ju en sorts teaterupplevelser, säger han - av den typ han var med om i Norge - där i folkhavet, på tumanhand med Father John Misty, som talade direkt till honom.

Jussi Sorjanen, ny konstnärlig ledare för Teater Viirus. I Kajsaniemi i juni 2018.
Jussi Sorjanen, ny konstnärlig ledare för Teater Viirus. I Kajsaniemi i juni 2018. Jussi Sorjanen, ny konstnärlig ledare för Teater Viirus. I Kajsaniemi i juni 2018. Bild: Mi Wegelius/Yle Teater Viirus,teaterchefer

Jussi Sorjanen är uppvuxen i Heinola. Sin civiltjänstgöring avtjänade han på Teatteri Vanha i Lahtis. Det var där teater för första gången på allvar gjorde honom ivrig.

Efter det har han varit anställd i teaterhus som de i Lahtis, Tammerfors, Helsingfors och Kajana. Före det arbetade Sorjanen med musik och tänkte sig musiken, filmen eller litteraturen som sin eventuella framtidsbana.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje