Hoppa till huvudinnehåll

Tvåspråkiga skolor utmanar hela sanningen om Svenskfinland

De tio finlandssvenska budorden 4
De tio finlandssvenska budorden 4 Bild: Helsingin kaupunginmuseo budorden,Svenskfinland,Jens Berg,kolumnister

Frågan om de tvåspråkiga skolornas vara eller inte vara handlar om något som är betydligt större än det rent pedagogiska. Frågan handlar om hur vi vill se på hela tvåspråkigheten i samhället. Det är därför frågan blir så svår att diskutera.

Fritjof Sahlström tar emot på Academill i Vasa. Han är i dag professor i pedagogik, dekanus vid pedagogiska fakulteten vid Åbo Akademi och också den person som i offentligheten har stuckit ut hakan mest i debatten kring tvåspråkiga skolor i Svenskfinland.

Han utmanar den rådande sanningen om att endast enspråkiga lösningar garanterar ett tvåspråkigt samhälle.

- När man säger att man ska ha finskan och svenskan tillsammans i skolan så utmanar man samtidigt alla de övriga sanningarna om hur vi ska organisera språket i vårt samhälle. Det är därför frågan blir så svår och därför förstår jag också det motstånd som finns, säger han.

Ofta stannar en riktigt genuin diskussion om hot och möjligheter med konstaterandet att “vi måste först definiera vad en tvåspråkig skola är”. För Fritjof Sahlström är definitionen enkel.

- Det alternativ som enligt mig är det bästa och det enda rimliga är ett så kallat “tvåvägsspråkbad”, som går ut på att du får ungefär hälften av undervisningen på finska och ungefär hälften på svenska, säger han.

- Själva skolan är också balanserad, det vill säga att det finns ungefär lika många svensk- och finskspråkiga elever. I tillägg till det här behöver man i inledningen stärka minoritetsspråket i undervisningen, menar han.

- Så här enkelt är det! Konstaterandet att vi först måste definiera vad det handlar om är endast ett sätt att försöka värja sig för själva diskussionen och att stänga ner den, säger Sahlström.

Professor Fritjof Sahlström
Professor Fritjof Sahlström närmar sig diskussionen om tvåspråkiga skolor ur ett pedagogiskt perspektiv. Enligt honom blir effekterna enbart positiva om det görs på rätt sätt. Professor Fritjof Sahlström Bild: Jens Berg Fritjof Sahlström

Fritjof Sahlström ser trots allt en positiv utveckling i det allmänna debattklimatet om tvåspråkiga skolor. Det som var helt omöjligt att ens nämna för tio år sedan går nu för det mesta att diskutera.

- Det som är viktigt för mig är att vi kan föra en diskussion utifrån sakliga argument. Jag hoppas att de politiker som deltar i diskussionen skulle komma in med större visionära inslag, hoppas han.

- Vad vill vi med svenskan i Finland i framtiden? Det räcker inte med att säga “så här kan vi inte göra”, säger han.

Ett tvåspråkigt campus i Vasa

På Kyrkoesplanaden i Vasa samsas i dag Vasa gymnasium, Vasa svenska aftonläroverk och Vaasan lyceon lukio i samma utrymmen.

Det handlar om en så kallad samlokaliserad skola. När Vasa stad fattade beslut om att bilda det här campuset fanns det ekonomiska orsaker i bakgrunden.

Man ville helt enkelt använda stadens utrymmen effektivare. Men i bakgrunden fanns också pedagogiska orsaker.

En av eldsjälarna bakom den tvåspråkiga pedagogiken i campuset är den biträdande rektorn Tomas Brännkärr.

- Visionen för mig var att skapa pedagogiska lösningar där de båda språkgrupperna umgås och lär sig tillsammans. Efter sex år här i campuset ser jag en positiv utveckling, säger Brännkärr.

- När man i Svenskfinland i början såg mycket kritiskt på det här, är det i dag många som ser möjligheterna med ett dylikt samarbete. Det erbjuder de studerande så många fler möjligheter, om man vill och vågar, säger han.

Biträdane rektor Tomas Brännkärr vid Vasa gymnasium
Tomas Brännkärr ser att de studerande upptäcker att två - och flerspråkighet är en rikedom via att de umgås och lär sig med varandra. Foto: Jens Berg. Biträdane rektor Tomas Brännkärr vid Vasa gymnasium Bild: Jens Berg Vasa Gymnasium,budorden

Tomas Brännkärr är med andra ord nöjd med utvecklingen på det tvåspråkiga campuset i Vasa, men han ser att det fortfarande finns mycket jobb att göra.

Brännkärr efterlyser ett större mod hos både beslutsfattarna och hos sina kolleger.

- Att riva murar bär frukt. Därför önskar jag mig mer samarbetet över språkgränserna, tlil exempel så att man i framtiden kunde skriva studenten på två språk, tycker han.

- Nu har vi studerande vid Vasa gymnasium som läser hela ämnen vid Vaasan lyceon lukio, men som sedan måste skriva studentprovet på skolans officiella språk. Det här ser jag gärna att kunde förändras, säger han.

Nöjda studerande

En studerande som tycker om Tomas Brännkärrs framtidsvisioner - om att kunna skriva studenten på två språk- är Eveliina Haavisto.

Eveliina är helt tvåspråkig och studerar nu vid Vasa gymnasium, men hon tar också kurser och läser hela ämnen vid Vaasan lyceon lukio.

- Jag tycker att det sku vara bra för mig nu när jag studerar till exempel engelska på den finska sidan. Det sku också utmana en lite och så sku det vara kul att se hur det fungerar, säger Eveliina Haavisto.

Mira Bäck studerar också flitigt över språkgränsen vid campuset i Vasa. Mira tar både kurser och deltar flitigt i den rika projektverksamheten som ordnas över språkgränserna. Förutom ett större kursutbud och bättre språkkunskaper har hon även fått många nya vänner.

- Jag har trivts jättebra med det här samarbetet. Personligen har jag fått ut massor av det här. Det är alltid bra att komma ut ur sin egen “comfort zone”, säger Mira Bäck.

Eveliina Haavisto, Mira Bäck och Fredrika Snåfs
Eveliina Haavisto (till vänster), Mira Bäck (i mitten) och Fredrika Snåfs (till höger) har alla varit nöjda med de möjligheter som samarbetet mellan Vasa gymnasium och Vaasan lyceon lukio ger dem. Eveliina Haavisto, Mira Bäck och Fredrika Snåfs Bild: Jens Berg studerande,Vasa

Fredrika Snåfs har studerat två år på campuset, hon kommer från Solf i Korsholm och hon har en relativt enspråkigt svensk bakgrund.

När hon valde gymnasium spelade möjligheten att få lära sig bättre finska en stor roll. Bland annat de så kallade “tandemkurserna” i finska och svenska lockade.

I de kurserna får Fredrika ett finskspråkigt par och så över de språk tillsammans genom praktiska övningar.

- Jag ville höra finska mera dagligen för att snappa upp nya ord. Jag märker att jag har börjat våga tala finska mera. Det är inte så farligt längre om man säger något ord fel ibland, konstaterar Fredrika Snåfs.

Ris och ros

Tillbaka till Åbo Akademi för att dela ut betyg.

Fritjof Sahlström, som är den högsta chefen för lärarutbildningen vid Åbo Akademi, ser alltså positivt på genuint tvåspråkiga skolor om det görs rätt.

När jag ber honom att bedöma den lättare varianten det vill säga den samlokaliserade varianten, som man använder vid campuset i Vasa, ger han både plus och minus.

- Plus är det mest. Ur ett pedagogiskt perspektiv är det ett stort värde att kunna erbjuda kurser på det andra språket. Du får kunskaper i ett ämne och det andra språket på samma gång, säger han.

- Så är det ju, trots att det ibland kan vara svårt att diskutera det här, så är det ganska enkelt att genomföra i praktiken, menar han.

- Men det som överraskade mig när vi har forskat i samlokaliserade skolor, bland annat campuset i Vasa deltog i undersökningen, var att kontakten mellan de olika studerande trots allt generellt sett var så begränsad, konstaterar han.

- Det krävs väldigt mycket arbete från skolornas sida om man vill uppnå något annat än ekonomiska vinster med en samlokalisering, säger Fritjof Sahlström.

I sin serie "De tio finlandssvenska budorden" resonerar Jens Berg kring obekväma frågor och fenomen som rör Svenskfinland. Serien sänds under fem veckor på Yle Vega sommaren 2018 och finns på Arenan.

Läs också

Nyligen publicerat - Samhälle