Hoppa till huvudinnehåll

Shakespeare möter jojk och chattspråk – samisk samtidsdikt i förvandling

Kaisa Ahvenjärvi.
Kaisa Ahvenjärvi har översatt samtida samisk poesi till finska. Kaisa Ahvenjärvi. Bild: YLE/Marit Lindqvist Samisk litteratur,Poesi,kaisa ahvenjärvi

Hur mår den samiska lyriken, vad skriver samiska poeter om och måste samiska författare skriva om specifikt samiska teman? Kaisa Ahvenjärvi forskar i samtida samisk lyrik och hon beskriver samisk lyrik som mångskiftande, gränsöverskridande och spännande.

Nyligen tilldelades Kaisa Ahvenjärvi Yles Översättarbjörn för sitt arbete med att översätta samtida samisk poesi till finska i antologin Tuulisolmut.

Antologin var egentligen en biprodukt till den doktorsavhandling som Kaisa Ahvenjärvi lade fram till granskning vid Jyväskylä universitet ifjol med titeln ”Päivitettyä perinnettä: saamelaisen nykyrunouden saamelaiskuvastoja”.

I avhandlingen undersöker Ahvenjärvi hur den samtida poesin bygger upp bilden av samiskhet genom att använda sig av både av traditionellt bildspråk och av moderna och mer komplexa bilder av det samiska.

Den samiska självbilden och självuppfattningen kretsar i hög grad kring det egna språket och den egna släktbakgrunden, den särpräglade kulturen, traditionella samiska näringsgrenar och naturen – även om bilden givetvis är mer mångfacetterad och komplicerad än så, konstaterar Kaisa Ahvenjärvi:

- I dikterna stiger det fram sådant som kan te sig rätt självklart såsom språket, som givetvis är väldigt centralt för samerna, men också vad det betyder att sakna ett språk. I mitt material finns också en del författare som skriver på norska och som förlorat sitt ursprungliga språk. I dikterna skriver de om smärtan att sakna sitt modersmål, men också om behovet av och möjligheten att återerövra ett språk.

Kääntäjäkarhun voittaja 2018
Kaisa Ahvenjärvi doktorerade på en avhandling om samisk poesi år 2017. Kääntäjäkarhun voittaja 2018 Den dansande björnen,Kaisa Ahvenjärvi

När man tänker på den samiska kulturen hemfaller man ofta åt att tänka på den som en homogen helhet även om den är mycket heterogen och splittrad.

Kaisa Ahvenjärvi konstaterar att den samiska kulturen är mycket mångskiftande både språkligt och kulturellt:

- Det finns inte en enda och avgränsad samiskhet. Det samma gäller också för hantverkstraditionen, den samiska folkdräkten, musiktraditionen, för språken och näringsverksamheten.

I Sápmi talar man nio olika samiska språk, men många samer har också tappat kontakten till sitt modersmål.

En del samiska författare skriver följaktligen inte på samiska, utan på norska, svenska, finska eller ryska.

Pärmen till antologin "Tuulisolmut" med samisk peosi i översättning till finska.
Pärmen till antologin "Tuulisolmut" med samisk peosi i översättning till finska. Bild: Poesia Samisk litteratur,Poesi,översättningslitteratur,Hege Siri,Sigbjørn Skåden,Rawdna Carita Eira,Irene Larsen,kaisa ahvenjärvi

I antologin Tuulisolmut presenterar Kaisa Ahvenjärvi fyra norsksamiska författare som på olika sätt förhåller sig till och närmar sig det samiska.

Hege Siri, Sigbjørn Skåden, Rawdna Carita Eira och Irene Larsen har alla olika infallsvinklar till det samiska – samtidigt som de skriver i relation till, eller i opposition mot, etablerade samiska självbilder.

Även om kontakten till det samiska språket kan vara löst, är banden till den muntliga traditionen är stark. I dikterna kan man ofta se spår av gamla legender och myter:

- Den samiska muntliga traditionen är stark också i den samtida samiska poesin på olika sätt. I mitt urval är den kanske starkast hos författaren Irene Larsen där den muntliga samiska traditionen är genomgripande. Hon skriver t.ex. om de gamla samiska kvinnliga gudinnorna som en del av det moderna livet.

I antologin Tuulisolmut finns också en diktsvit av Irene Larsen ur hennes samling Sortsolsafari som baserar sig på en gammal samisk berättelse om en ung kvinna som under en vinter bor tillsammans med en björn i hans ide och därefter föder en son som har en björnram och en människohand:

I Irene Larsens dikter smälter den verkliga björnen och den mytiska björnen samman till en och samma gestalt. På det här sättet lyckas författaren knyta an till en gammal samisk legend samtidigt som hon förlägger historien i en samtida kontext.

Författaren Irene Larsen.
Dikter av Irene Larsen ingår i antologin "Tuulisolmut". Författaren Irene Larsen. Bild: Aschehoug forlag Irene Larsen

Vid sidan av gamla legender och myter intar jojken en självklar plats i den samiska poesin – både som tema och som form:

- Anledningen till att lyriken är en så pass stark genre i den samiska litteraturen är att jojken är och har varit en så pass central del av den samiska kulturen. Tack vare jojken präglas den samiska lyriken av en fri rytm och fragmentering, här finns också ofta upprepningar, men också ett starkt berättargrepp där en enskild diktsamling kan bestå av en sammanhållen svit som kretsar kring ett visst tema, som till exempel Helga Wests nyutkomna diktsamling där hon skildrar ett äktenskap och dess uppgång och fall från bröllopet till skilsmässan.

Bilden av den starka samiska kvinnan

Lyriken är en stark genre inom den samiska litteraturen och merparten av de samiska poeterna är kvinnor.

Under de senaste decennierna har kvinnorna också kommit att ta fasta på teman som kretsar kring maktstrukturer och jämställdhetsfrågor, moderskap, sexualitet och feminism.

Enligt Kaisa Ahvenjärvi har den samiska kulturen alltid odlat bilden av den starka kvinnan som samhällets stöttepelare, och därmed har man också kommit att sopa en del problem under mattan.

Men samtidigt är det otvetydigt så att kvinnan har en stark position i det samiska samhället – inte minst som upprätthållare och förmedlare av traditioner och kunskap. Och här är far- och morföräldrarnas roll central:

- Áhkku, eller mormoderns och farmoderns roll intressant. Hon är en mycket central gestalt i många poeters produktion, också i Helga Wests nya diktsamling finns hon med. Den gamla kvinnan lever starkt kvar i den samiska kulturen liksom i de enskilda individernas upplevelser.

Samisk familj framför en kåta i början av 1900-talet
Samisk familj framför en kåta i början av 1900-talet Bild: Wikimedia Commons 1900-tal

Många av de samiska kvinnliga lyrikerna har kommit att problematisera kvinnorollen inom det samiska samfundet, för samtidigt som det kanske finns en cementerad uppfattning om hur ”en riktig samisk kvinna” bör vara är det svårt för många att leva upp till denna bild – något som författaren Inga Ravna Eira ironiskt skriver om i sin dikt ”Samiske kvinnor”.

I sin dikt presenterar Inga Ravna Eira ett antal kvinnor som saknar olika aspekter och färdigheter som varit och är viktiga för en samisk kvinna – någon kan inte prata samiska, en annan kan inte handarbeta, en tredje har ingen son, vilket är viktigt i den samiska kulturen och så vidare.

Dikten utmynnar i ett konstaterande att ingen kvinna kan uppfylla alla kriterier som skulle göra henne till ”en riktig samisk kvinna”.

Spännande språkliga krockar

I den samtida samiska lyriken utmanar man inte bara normer och gränser, traditioner och självbilder – det finns också författare som Sigbjørn Skåden som på ett spännande och skickligt sätt låter olika språkliga stilar krocka med varandra:

- I det samiska språkområdet är Skåden den som allra mest sysslar med språkliga experiment. Själv har han karakteriserat sina dikter som postmoderna, och i sina dikter för han samman element som krockar på ett spännande sätt med varandra. Det högstämda möter det vardagliga och banala när Shakespeares jambiska pentameter slår följe med chattspråk, banal poplyrik och olika jojkelement.

Saamelaisrunoilija Sigbjørn Skåden
Sigbjørn Skåden skriver postmodernistisk poesi. Saamelaisrunoilija Sigbjørn Skåden Bild: Cappelen damm Den dansande björnen,diktare,samer,Sigbjørn Skåden

I den samiska konsten och kulturen finns det idag en stark politisk röst som tar ställning i olika aktuella frågor som berör samernas liv och verksamhet. Kan man se denna artivism också i den samtida lyriken?

- I själva verket kan man säga att den samiska dikten föddess ur den politiska aktivismen. I början av 1900-talet skrev lyrikerna dikter för att engagera och väcka den samiska befolkningen till kamp för samernas rättigheter. Och på 1970-talet när den samiska litteraturen blev mycket stark och blomstrade stod den tendentiösa och politiska dikten i centrum.

- I den samtida poesin är den politiska dikten mindre synlig och inte så uppenbar om man jämför till exempel med bildkonsten och artivismguppen Suohpanterror som verkligen understryker och framhäver den politiska dimensionen i sina verk.

Konstnärsgruppen Suohpanterrors grafisk konst i Kiasmas utställning.
Konstnärsgruppen Suohpanterrors grafisk konst i Kiasmas utställning. Bild: Yle/Lasso ilo 169,Kiasma,konstutställningar,Sapmi

- I litteraturen tar man snarare ställning mellan raderna. Men Hege Siri tar för sin del direkt ställning i språkfrågan. Hon skriver också om kampen om Altaälven på 1970-80-talet då samerna ställde sig på barrikaderna mot de nordiska makthavarna för att försvara sina markområden och motsatte sig en uppdämning av floden.

Måste en samisk författare skriva om samiskhet?

Man kan ju fråga sig om en samisk författare måste skriva om specifikt samiska teman?

- Nej, givetvis inte, svarar Kaisa Ahvenjärvi. Många samiska författare skriver om universella teman som kärlek eller ensamhet, och dikter som skulle kunna vara skrivna var som helst och inte är bundna till en specifik plats eller miljö. Men det förefaller trots allt som om många författare vill knyta an till den samiska kulturen på olika sätt.

Vilka teman är det då som stiger fram i den samtida samiska lyriken?

- En massa olika teman: språkfrågan, jojken, samedräkten … och naturen givetvis. Men naturen intar inte en så självklar och central plats som tidigare. Om man tar Helga West som exempel utspelar sig hennes nya diktsamling i sin helhet i stadsmiljö. Här finns bara någon enstaka dikt där man befinner sig i norr.

Sameviste i svenska Sameland.
Sameviste i svenska Sameland. Bild: Wikimedia commons/ Bengt A Lundberg - Riksantikvarieämbetet samer,Sameland,Sapmi,renskötsel (ekonomi)

Den samiska litteraturen ett litet mirakel

Om man ser på den samiska litteraturen i relationen till andra ursprungsfolk och deras litteratur, vilka skillnader och likheter kan man se?

- Det som framför allt förenar dem är poesins starka ställning. Det som skiljer dem åt är att merparten av den samiska litteraturen är skriven på samiska, medan en stor del av den övriga ursprungsfolkslitteraturen är skriven på majoritetsspråket, dvs. på engelska.

- I en internationell jämförelse är den samiska litteraturen skriven på samiska ett undantag, och också något av ett litet mirakel om man betänker att det trots allt är fråga om en rätt liten folkgrupp.

Norska samer i folkddräkter.
Norska samer i folkddräkter. Bild: Wikimedia commons/Karin Beate Nøsterud samer,Sameland,Sapmi,folkdräkter

Idag räknar man med att det finns ungefär 60 000-100 000 samer. Av dem bor de flesta i Sápmi medan många också bosatt sig utanför sameområdet, vilket innebär stora utmaningar inte minst för att upprätthålla en levande relation till det samiska språket.

Vad betyder detta för den samiska litteraturen, hur ser framtiden ut?

Enligt Kaisa Ahvenjärvi ser framtiden bra ut, även om det inte precis finns ett överutbud av unga samiska författare idag:

- Den samiska litteraturen tampas med samma utmaningar som all annan litteratur. Dagens unga tillbringar allt mer tid på sociala medier, de lyssnar på musik och ser på film, och allt färre läser traditionell litteratur. Den samiska språkgruppen är verkligen liten och därför är utmaningarna än större. Frågan är om det kommer att födas författare och vem som kommer att läsa deras verk i framtiden … Men just nu ser det i alla fall ljust ut.

Lyssna på en intervju med Kaisa Ahvenjärvi.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje