Hoppa till huvudinnehåll

Finska dykaren Mikko Paasi berättar om den dramatiska räddningsoperationen i Thailand: "Otrolig känsla, något var i vår favör"

Mikko Paasi till vänster.
Mikko Paasi (till vänster) var med och räddade pojkarna ur grottan. Mikko Paasi till vänster. Bild: EPA-EFE/PONGMANAT TASIRI Mikko Paasi

Den finländska dykaren Mikko Paasi deltog i räddningsoperationen i den thailändska grottan där de tolv fotbollspojkarna och deras tränare satt fast. Han berättar nu i en intervju för Yle varför han deltog i operationen och hur det kändes då alla räddades ur grottan.

Hur känns det att vara en hjälte?

– Det känns inte annorlunda än vanligt. Jag är helt samma kille som förut, säger Paasi ödmjukt.

Men Paasi är en hjälte i ordets verkliga mening. Han deltog i den massiva operationen som utmynnade i att 12 minderåriga pojkar och deras tränare räddades ur grottan.

Hela världen följde med spänning med de dramatiska skeden i räddningsoperationen som var så gott som rakt ur en Hollywoodfilm.

Sista stunderna var dramatiska

Också slutskedet av räddningsoperationen var dramatisk. Pojkarna var redan räddade ur den trånga grottan då Paasi, som var en av de sista dykarna att lämna grottan, började ta sig ur grottan.

Paasis uppgift var att säkra och stöda thailändska marinens dykare som hade startat före honom. Plötsligt slutade de massiva pumparna som höll vattennivån låg i grottan fungera.

– Två slangar gick av. Man kunde se vattennivån stiga inne i grottan. Vi förstod att det var bråttom att komma ut, och vi var tvungna att dyka ut ur grottan utan dykarutrustning.

Trots att det låter ytterst dramatiskt tar Paasi det med en axelryckning. Operationen var noggrannt planerad och gruppen hade förberett sig på farliga situationer.

Framför allt kunde dykarna lita på varandra till fullo.

– Jag visste att räddningspersonal väntade utanför grottan. Det skulle inte ha räckt länge för dem att hämta oss ut ur grottan.

Problemen på slutrakan orsakade ändå spänning bland räddningsarbetarna.

– Då vi kom ur grottan var alla på helspänn.

Jag måste be om lov av min fru att åka, i och med att det var vår bröllopsdag då jag åkte i väg.

Vilka tankar har man då man är djupt inne i en trång och mörk grotta som plötsligt börjar fyllas med vatten?

– Man kan nog inte tänka på något speciellt i den situationen. Kanske man tänkte på killarna som hade räddats och man var nöjd över att allting hade gått så väl som det gick.

Paasi var tvungen att avbryta intervjun rätt så fort i och med att han ska resa vidare. Han ska flyga till ön Ko Tao där han har länge jobbat som dykningsinstruktör.

Vi hinner ändå med några korta frågor till innan flyget åker i väg.

Du bestämde dig för att åka till Thailand direkt då du hörde om räddningsinsatsen. Varför?

– Då jag förstod att jag kunde bidra till operationen så gällde det bara att åka iväg.

Helt smärtfritt kunde Paasi ändå inte åka iväg.

– Jag måste be om lov av min fru att åka, i och med att det var vår bröllopsdag då jag åkte i väg.

Vad tänkte du då du förstod att ni får ut alla pojkar vid liv?

– Jag har inte hunnit förstå det till fullo ännu. En så stor operation där tusentals personer är med i kan vad som helst hända, när som helst. Alla pusselbitar måste falla på plats för att det ska lyckas. Du frågade hur det kändes? Jag kan bara säga att det känns helt overkligt. Något var nog i vår favör den dagen, suckar Paasi.

Artikeln är en översättning av Eero Mäntymaas artikel Suomalaissukeltaja Mikko Paasi kertaa pelastusoperaation dramaattista päätöstä: Uskomaton fiilis, joku oli meidän puolella siinä publicerad av Yle Uutiset.

Läs också

Nyligen publicerat - Utrikes