Hoppa till huvudinnehåll

Amerika först - också om man måste skuffa undan dem som är i vägen

kommentar av Bengt Östling
kommentar av Bengt Östling Bild: AFP / Lehtikuva Bengt

Så var det dags för president Donald Trump att ge sig i väg till Europa igen. Varför gör han så där? Det funderar USA-korrespondenten Bengt Östling på, inför besöket i Finland på måndag.

Trump har redan hunnit fram, med början i Bryssel. Pressbilderna visar att han följde fjolårstaktiken: då var det premiärministern från Montenegro som Trump bryskt skuffade undan för att komma till första raden. Nu var det någon annan.

Amerikanskt ledarskap, men inte som förr

Det är så president Trump arbetar. Det behöver inte vara som somliga säger, att han har mobbandet som vana och arbetsmetod. Det kanske inte är sig själv han vill promovera och göra synlig, som många tror, utan sitt land. Vill jag åtminstone tro.

Allt handlar om globalt ledarskap, eller kanske amerikansk överhöghet. Dominans.

Det finns de som säger att Trump effektivt har förstört det amerikanska ledarskapet i världen. Ändå framstår han som hela världens kung.

Bättre eller sämre tillsammans?

Det talas om ett dagligt kaos i amerikansk diplomati och utrikespolitik, där USA och president Trump egentligen har abdikerat från det ledarskap som den gamla världsordningen gav amerikanerna. I stället – förvirring!

Donald Trump kan sägas vara den första presidenten i USA som ser sina allierade som en belastning och inte som något nyttigt, typ ”tillsammans gör vi det bättre”.

Hillary Clintons valslogan var "Stronger Together". Redan av den orsaken tycker kanske Donald Trump tvärtom.

"Putin enklare än Nato"

I tisdags sa han åt några journalister att mötet med Putin förmodligen blir enklare än Nato-mötet, trots att Putin är en konkurrent.

Det är sånt där han häver ur sig. Och fortsättning följde när han besökte Storbritannien.

Men visst vill Trump leda och bestämma. Och det ska synas inför de amerikanska väljarna att det är han som är chefen, som anställer och sparkar. Just nu skulle han tydligen gärna sparka Angela Merkel och
Theresa May.

Viktigast framstå som segraren

Vid det här laget vet vi hur Trump agerade vid Natomötet i Bryssel. Det kom motstridiga besked, kaos, krismöten.

Till slut utlyste Trump sig som segrare, för att Natoländerna hade gett ett halvt löfte om snabbare höjning av försvarsanslagen.

Trump får det att låta som om Natoländerna är skyldiga USA en mängd pengar för försvaret. Det är säkert många amerikaner som fortfarande går och tror att Trump nu har fått löfte om att Europa snart betalar mer till USA.

Krig och fred i Helsingfors

Ur finländskt perspektiv är det spännande att se vad som händer på måndag i Helsingfors.

Mötet mellan Putin och Trump är ju inte överraskande i sig. Redan när Finland tog över ordförandeskapet i Arktiska rådet var det tal om ett toppmöte under den tid Finland är ordförande.

Då hoppades man på ett toppmöte med Arktis-tema. Nu kommer bara två presidenter och det enda arktiska står kanske president Niinistö för.

Möjligen blir det några artiga fraser på presskonferensen efteråt. För visst finns det militära och säkerhetsaspekter på Arktis som de två stormakterna borde intressera sig för.

Ofosterländskt att möta "fienden"?

President Trump säger att det är viktigt att möta och ha relationer med Putin och alla andra världsledare. Men han har motståndare i hemlandet som inte gillar att han möts med Putin.

I början av juli var en tung delegation republikanska senatorer i Moskva. De har efteråt fått kritik för att de var där uttryckligen den 4 juli, den amerikanska nationaldagen.

Det ansågs på nåt vis ofosterländskt att besöka fienden just den dagen. För nog har ju ryssarna setts som fienden nummer ett i USA, trots att terrorismen förstås har kommit att dominera i fiendeurvalet.

Olika syn på att synas i världen?

Man kan fundera på om nån hög politiker från Finland åkte till Moskva - eller Bryssel för den delen - den 6 december på den finländska självständighetsdagen. Skulle det väcka rabalder eller kritik? Svårt att tänka sig.

I Finland anser vi väl också att det är bra att ha relationer och mötas i världen. Det är väl därför #Helsinkisummit2018 ordnas just i Finland.

Och vi ser väl det alltid som en god insats att föra fram Finland. Tusen sjöar, en neutral fredssträvande utrikespolitik och nyare termer: teknologiskt kunnande, innovationer och kalsongfylla finns på listan över vad Finland är stolt över nuförtiden.

Buller för fosterlandet

Trump för fram sitt land med buller och bång. Fosterländskheten och patriotismen kommer ofta fram i USA. Och liksom allt annat är den ibland högljudd.

Den är kanske lättare att acceptera när patriotismen kommer som en naturlig del av skola, uppfostran och vardagsliv. Men den kommer också som ett led i en republikansk, politisk kampanj.

Trump har till exempel väckt stort uppseende med sitt krav på hur idrottsmän ska högakta den amerikanska flaggan stående, istället för att knäböja i en protest mot rasdiskrimineringen.

I samband med nationaldagen var jag på en ceremoni i New York där några hundra invandrare i USA fick sina certifikat, bevis på att de blev medborgare i USA.

Det är en mycket "amerikansk" högtid. Där hör det också till att svära trohetseden till fosterlandet och flaggan.

Det är en ceremoni som amerikanerna gör ofta, med handen på hjärtat, högtidlig givakt, vänd mot flaggan. I kongressen inleds varje mötesdag med eden – och en liten predikan, av kongressens egen präst.

Det finns mycket att förundra sig över i detta #underligaUSA.

Såhär högtidligt är det att bli amerikansk medborgare.

Läs också

Nyligen publicerat - Utrikes