Hoppa till huvudinnehåll

Uroxar och gröna damer - tidigare obeskådade konstverk på Karin och Åke Hellmans minnesutställning

Kvinna håller i tavla med kor på.
Åke Hellman brukade kalla korna i Ruskis för uroxar. Tavlan bär samma namn. Kvinna håller i tavla med kor på. Bild: Yle/Mira Bäck Åsa Hellman,Åke Hellman

I sommar ordnas en unik minnesutställning i Karin och Åke Hellmans ateljéhem i Borgå. I samband med en inventering av lager hittades flera verk som varit bortglömda i decennier. Nu ställs de ut.

Karin (1915-2004) och Åke Hellman (1915-2017) delade en stor ateljé i sitt hem.

Huset byggdes år 1959 och är ritat av Karin Hellmans barndomsvän Erik Kråkström.

Konstnärsparets barn, keramikkonstnär Åsa Hellman och arkitekt Karl Johan Hellman visar oss runt.

En kvinna och en man står mellan två stafflier.
Karl Johan och Åsa Hellman har kurerat utställningen. De till vänster syns Åke Hellmans stafli, till höger Karin Hellmans stafli. En kvinna och en man står mellan två stafflier. Bild: Yle/Mira Bäck Åsa Hellman,Karl Johan Hellman

De tidigaste verken har skapats i början av 1950-talet, de senaste på 2000-talet, och det är lätt att se hur stilar bytts ut och konstnärerna utvecklats.

Trots att paret jobbade sida vid sida har deras konst inte flutit ihop, deras stilar är åtskilda och unika.

- Mamma och pappa brukade aldrig stå och måla samtidigt. Den ena målade medan den andra undervisade och så vidare. Men de gav nog varandra konstruktiv kritik, säger Karl Johan Hellman.

Åke Hellmans verk är oljemålningar, många av dem porträtt. Karin Hellman använde flera olika tekniker. Hon målade i olja men gjorde också färggranna collage som gett nytt liv bland annat åt tyg från familjens gamla kläder.

Deja vu

Tavlorna på ateljéns väggar är bara en liten del av konstverken som syskonen Hellman hittade då de gick igenom förrådsutrymmen i ateljéhemmet.

- Vi hittade en massa verk som vi aldrig sett, eller som vi kände igen från när vi var barn på 1950-talet. Det har varit en inre resa, berättar Åsa Hellman.

Karl Johan Hellman beskriver det som en deja vu-upplevelse.

- När jag var liten kunde jag inte förstå varför mamma målade sådant där och tyckte tavlorna var fula. Det var lustigt att kunna se tavlorna 30-40 år senare och konstatera att de ju var fina.

Kvinna står framför tavla av kvinna med grön hy.
Åsa Hellman framför porträttet Flicka i vid hatt (Karin Hellman 1950, olja på papp). Kvinna står framför tavla av kvinna med grön hy. Bild: Yle/Mira Bäck Karin Hellman,Åsa Hellman

Enligt Åsa Hellman var det alldeles naturligt att hennes bror tyckte tavlorna var rysliga som barn.

- Mamma målade ju gröna ansikten och gröna armar. Som barn ser man verkligheten som den är och förstår inte att konstnären omformar den, säger Åsa Hellman och nickar mot en tavla på väggen intill.

Kvinnan på tavlan har grön hud och en vid hatt på sig.

- Mamma målade ofta ganska kontemplativa kvinnoporträtt, och jag tror hon målade sig själv. Hon använde ofta en vid hatt på sommaren och liknande kläder som kvinnan fast hon annars inte liknar damen på tavlan, säger Åsa Hellman.

Tidstypiska verk

Syskonen Hellman tycker att de återfunna tavlorna gett en ny inblick särskilt i Karin Hellmans konstnärskap.

- Hon insjuknade i alzheimer, så hon slutade sitt måleri ganska tidigt och man fick ett avstånd till det. Nu har vi återupptäckt hennes verk, och de känns väldigt aktuella, säger Åsa Hellman.

Hon hänvisar särskilt till sin mammas verk från 1950-talet.

- Det årtiondet är populärt inom design och inredning nu. Trots att hon var en mycket personlig konstnär är många av hennes verk väldigt tidstypiska. Hon tog intryck av mellaneuropeisk konst, och det att hennes verk är tidstypiska ger dem ett mervärde.

Tavla bredvid trappa
Utställningen fortsätter en våning uppåt. Till höger verket Romulus (Karin Hellman, metallapplikation på linneduk). Tavla bredvid trappa Bild: Yle/Mira Bäck Karin Hellman

Åke Hellman målade ofta stilleben och porträtt. Flera av de återfunna verken föreställer också lokala landskap och kulturhistoriska platser.

- Vi har hittat ett porträtt från Tolkis cellulosafabrik och olika motiv från Borgå, från Gamla stan och från hörnet av Fredsgatan och Lundagatan. Det är sådana hus som nu rivits, säger Åsa Hellman.

Vem är det?

Karl Johan Hellman klättrar upp på en stege och letar fram ett porträtt från en hylla som byggts särskilt för förvaring av tavlor och taveldukar.

- Vi har hittat många porträtt på personer vi inte känner igen, som den här kvinnan. Hon är antagligen Borgåbo, kanske hon lever ännu. Det skulle vara roligt att få veta vem personerna på porträtten är, säger Karl Johan Hellman.

Porträtt av ung kvinna. En kvinna och en man står bakom porträttet.
Vem är kvinnan på bilden? Det står någonting bak på tavlan, men texten är svår att tyda. Porträtt av ung kvinna. En kvinna och en man står bakom porträttet. Bild: Yle/Mira Bäck Åke Hellman

Åke Hellman inspirerades av den franska konstnären Paul Cézannes landskap. Den finska landsbygden var alltför platt och grön.

- Så vi åkte omkring och letade rätt på sandgropar. Han ville måla dem för att få den röda markfärgen som man ser i tavlor från sydfrankrike.

Åke Hellman behövde inte nöja sig med sandgropar livet ut. Paret Hellman tillbringade senare mycket tid i södra Europa, främst i Provence.

Uroxar

De hemtama landskapen i Ruskis lockade ändå alltid Åke Hellman.

- Han älskade Ruskiskorna! Han kallade dem uroxar och gick ut för att titta på dem ännu när han rörde sig med rollator, säger Åsa Hellman.

Kvinna håller i tavlor.
Ruskis om natten och Ruskis på dagen. Kvinna håller i tavlor. Bild: Yle/Mira Bäck Åke Hellman,Åsa Hellman

Syskonen Hellman visar också flera små tavlor som föreställer en åker i ett nattligt Ruskis, utan kor denhär gången. Bakom några granar synns belysningen från Svinövägen.

- Han gick runt på nätterna och tittade ut mot Ruskis, säger Åsa Hellman.

- De här hör till det allra sista han målade. Det han såg tecknade han ner på ett litet papper och så målade han tavlorna senare. Han var långt över 100 år då, säger Karl Johan Hellman.

Tavla av dockhuvud på strand.
Strand. Åke Hellman, 1977, olja på duk. Tavla av dockhuvud på strand. Bild: Yle/Mira Bäck Åke Hellman

Försäljningsutställningen där de bortglömda verken visas är en fortsättning på den retrospektiva Hellman-utställningen Delad ateljé som ordnades hösten 2017 i Helsingfors Konsthall.

Utställningen är öppen lördagar, söndagar och måndagar från den 28 juli till den 19 augusti. Då ordnas också korta guidningar tre gånger per dag. Om du vill besöka ateljén ska du anmäla dig här.

Här finns mer info om Karin Hellmans konstnärskap, och här om Åke Hellmans konstnärskap.

Läs också

Nyligen publicerat - Östnyland