Hoppa till huvudinnehåll

Rasmus överlevde självmordsförsök - nu vill han ge andra hopp om att livet kan bli bra

Rasmus Anderssén.
Rasmus Anderssén. Jakobstad,Suicide Zero

Rasmus Anderssén tog bilen och körde ut på riksväg åtta. Han gasade upp farten till 200 kilometer i timmen. Han hade ingen tanke på att komma hem igen. Nu skulle hans liv ta slut. Rasmus styrde rakt in i en mötande långtradare. Han vaknade upp i ett dike, i diket på andra sidan vägen låg hans bil.

I dag är det är det drygt fem år sedan självmordsförsöket och Rasmus har inte längre några som helst tankar på att ta sitt liv. Istället vill han ge andra hopp.

Rasmus vill berätta att livet kan bli bra.

- Jag kunde aldrig tro att livet kunde bli så här bra, säger Rasmus Anderssén.

Men vad var det som gick fel? Rasmus säger att han alltid levt med vetskapen om att han en dag kommer att ta sitt liv. Kanske var det för många dödsfall i barndomen.

- Speciellt starkt påverkades jag av när min farmor dog. Hon var som min dagmamma och skötte om mig varje dag när mina föräldrar jobbade.

Plötsligt fanns farmor inte längre.

- Jag insåg att människor försvinner för en tid och sen kommer de aldrig mera tillbaka, säger Rasmus.

Rasmus pappa hade problem med mjälten och vistades i flera perioder på sjukhus. När Rasmus och hans mamma hittade en död igelkott i trädgården konstaterade den lilla treåringen att de skulle begrava den, så som de begravt farmor.

- Och snart dör pappa också, då begraver vi honom, sa jag till min mamma.

Rasmus säger att han inte var rädd för döden, han såg den inte som något dramatiskt.

Rasmus Anderssén.
Rasmus Anderssén. Jakobstad

Depression och utanförskap

Självmordsförsöket för fem år sen föregicks av en tid av depression. Rasmus kände inte igen sig själv. Det var ekonomiska problem och kärleksbekymmer och en känsla av att inte riktigt höra till.

- Jag kände att andra inte förstod mig och att jag inte heller förstod dem. Ibland var jag utagerande och ibland ville jag bara vara för mig själv, säger Rasmus.

En dag vaknade Rasmus och visste att det här var dagen när han skulle avsluta sitt liv. Det var i juni 2013. Sommaren och hettan påminner Rasmus om det som hände. Hur han vaknade upp med grus i munnen i ett dike.

- Jag minns att allt gjorde ont och att jag tänkte att snart lämnar jag min kropp.

Men ambulansen var snabbt på plats och Rasmus fördes till Vasa centralsjukhus. Under ambulansfärden hölls Rasmus vaken. Om han somnat hade hans hjärta antagligen stannat.

På sjukhuset opererades han och hans familj kom för att hälsa på.

- Mina föräldrar var så lättade över att jag var vid liv. Bilen var totalförstörd men pappa sa att bilar bygger de varje dag. Det är bara materiella saker.

Rasmus säger att två av hans syskon antagligen förstod att olyckan skett med vett och vilja. Hans föräldrar funderade i sin tur över att man inte hittat Rasmus plånbok eller nycklar, och att de borde spärra hans bankkort och byta lås på dörrarna.

- Då fick jag lov att säga som det var. Att mina nycklar och min plånbok låg kvar hemma. Jag trodde inte att jag skulle behöva dem längre, det var inte min mening att komma tillbaka, säger Rasmus.

Fick en diagnos

Redan på sjukhuset började läkarna misstänka att självmordsförsöket bottnade i en bipolär sjukdom. Alla tecken tydde på det. Senare kunde psykiatriska undersökningar visa att så var fallet.

- Jag började läsa på om bipolär sjukdom och kände igen mig själv i det jag läste, säger Rasmus.

Att få en diagnos var början på en vändning i livet.

- Jag insåg att det finns hjälp att få, jag önskar att jag vetat det tidigare. Att jag hade bett om hjälp istället för att ta den här utvägen som gjorde allt tusen gånger värre.

För det har inte varit någon enkel väg tillbaka. Utdragna rättegångar, undersökningar utmynnade i ett fängelsestraff förra året och dessutom tiotusentals euro i böter och ersättningar. För det är inte tillåtet att göra som Rasmus gjorde, du får inte avsiktligt ställa till med en krock.

- Jag trodde att jag hade ekonomiska problem och kärleksbekymmer då, men det var inget mot det som väntade mig.

Rasmus säger att det varit tuffa år. Men allt har löst sig och sedan Rasmus fick sin diagnos och medicin så har livet blivit bättre än han någonsin kunnat tro.

- I dag mår jag bra 95 procent av tiden. Jag trodde aldrig att det var möjligt. Och nu har jag fått redskap att hantera livet och vet också var jag kan söka hjälp.

Rasmus Anderssén.
Rasmus Anderssén. Jakobstad,Suicide Zero

Fängelsedomen fick Rasmus avtjäna på en riktigt hyfsad avdelning och han kunde jobba utanför fängelset på dagarna tack vare hans arbetsgivare. Långtradarchauffören skadades inte i krocken utan sprang direkt för att leta reda på Rasmus. Men Rasmus plågades ändå av dåligt samvete för att han utsatt långtradarchauffören för sitt självmordsförsök. Han vill därför betala sina böter så snabbt som möjligt och göra rätt för sig.

- Man kan inte låsa sig i det dåliga samvetet, det hjälper ingen. Istället försöker jag hjälpa andra och förhindra självmord, säger Rasmus.

Rasmus samarbetar med föreningen Suicide Zero som håller på att etablera sig i Finland och av samma orsak berättar sin historia för mig.

Har allt han önskat sig

Rasmus säger att om han kunde vrida tillbaka klockan så skulle han absolut söka hjälp. Många har svårt för att söka hjälp när det gäller psykisk ohälsa, en vårdperiord på mentalsjukhus kan kännas stigmatiserande.

- Människor är rädda för vad andra ska säga och tycka, vad tycker folk om mig nu? Jag försöker att inte tänka så och min diagnos eller mitt självmordsförsök har inte hindrat arbetsgivare från att anställa mig.

Rasmus har tatueringar på sina fingrar, survivor står det.

- Att jag överlevde är en osannolik tur. Det måste finnas en mening med att jag finns kvar, säger Rasmus.

Så när någon frågar om tatueringarna så berättar han.

- Jag vill ge andra hopp, jag vill visa på att det kan bli bra, säger Rasmus.

Alldeles speciellt ljust är livet sedan Rasmus han blev pappa för 10 veckor sen. Tillsammans med lilla Saga Zafira är livet dyrbart.

- Jag har en hem, en sambo, en dotter och ett arbete jag trivs med. Jag har allt det jag tidigare saknat, säger Rasmus Anderssén.

Artikeln uppdaterad kl. 17.15 med information om att långtradarchauffören inte skadades i krocken.


Läs också

Nyligen publicerat - Samhälle