Hoppa till huvudinnehåll

"Integration på svenska är en ödesfråga för Svenskfinland"

De tio finlandssvenska budorden kolumn 9
"Du skall inte stänga dörren för invandrarna." De tio finlandssvenska budorden kolumn 9 Bild: Helsingin kaupunginmuseo/Grafik Miro Johansson budorden,Jens Berg,Svenskfinland

Integration och stora flyttrörelser är här för att stanna. Nu sker så gott som all integration av nyanlända på finska.

För Svenskfinland får det här på lite längre sikt ödesdigra konsekvenser.

Det nionde budordet lyder: Du skall inte stänga dörren för invandrarna

Hon vet precis hur jag vill ha det: tre millimeter på sidorna och en dryg centimeter på den tunnhåriga skallen.

Jag har gått till henne i många år redan. Vanligtvis blir det en gång var femte vecka.

För det mesta sitter vi tysta efter de nödvändiga hälsningsfraserna. Hon är ganska blyg och jag tror att hon trivs med tystnaden. Det gör jag också. Jag tar dagens kvällstidning och hon tar maskinen och så sitter vi där en halvtimme.

Men en gång började hon prata. Hon pratade sakta och stillsamt under hela halvtimmen. Ibland tystnade hon för att söka ord på svenska. Jag ställde några följdfrågor men annars satt jag tyst och lyssnade. Min frisör berättade sin historia.

Hon kom till Finland som tonåring på 1990-talet. Liksom många av sina landsmän var hon tvungen att fly från krigets fasor i Kosovo. Resan gick från Pristina till Oravais i Österbotten.

I Oravais började hon studera svenska. Hon tyckte att det kändes logiskt och rätt i och med att omgivningen var så pass svensk. Efter grundskolan valde hon att utbilda sig till frisör och studerade på svenska i Vasa.

Som nyutexaminerad frisör hade hon tämligen lätt att få jobb i det svenska Österbotten. I några år jobbade hon där tills frestelserna från södra Finland blev för stora.

Uppvuxen i storstaden Pristina och med många landsmän och släktingar i Helsingforstrakten kändes en flytt naturlig. Hon visste att det talades både svenska och finska i huvudstadsregionen så hon tänkte inte så mycket på att språket kunde bli ett problem för henne.

Men det blev det.

Hopplöst på svenska

Min frisör är inte den sorten som klagar i onödan. Hon brukar ofta på sitt lågmälda sätt säga att hon trivs bra i Finland och att hon är tacksam över att få vara här.

Men när hon flyttade till huvudstadsregionen fick hon en chock. Hon talade albanska och svenska samt lite engelska och finska. Men hon fick inga jobb.

Hon sökte jobb efter jobb men fick alltid samma svar. Tyvärr, du måste kunna finska. Hon kände sig snopen och lite lurad. Det officiella språk hon hade valt att integreras på dög inte i landets huvudstad.

Efter mängder av nekande svar fick hon napp. Hon fick ett vikariat i Grankulla. Under tiden började hon läsa finska. Hon beskriver tiden som mycket jobbig, men finskan var ett måste för henne.
Efter några år av jobb och språkstudier parallellt fick hon anställning.

I dag klipper hon sina kunder mestadels på finska. Jag och några andra utgör undantagen.

Jag frågar om hon ångrar att hon valde att integreras på svenska?

Hon svarar lite kryptiskt. Hon säger att hon brukar rekommendera för andra kosovoalbaner som funderar på att flytta till Finland att det löns att välja finska.

Mångkulturellt på finska

Min frisör är inte ensam. En av de riktigt stora utmaningarna med integrationen av nyanlända är den sneda regionala fördelningen. Den absoluta majoriteten av flyktingar och invandrare kommer från stora städer.

Att bosätta sig i Helsingfors, Esbo, Tammerfors eller Åbo känns därför betydligt mera hemtamt än ett liv på den finländska landsbygden.

Det här leder i sin tur till en anhopning på vissa områden. När tillräckligt många med rötterna i ett visst land har valt en boningsort så tenderar ännu fler landsmän att följa efter. Vem vill inte bo nära sina vänner?

I de här flyttrörelserna hamnar svenskan i offside. När jag besöker Oravais för att höra hur stor del av flyktingarna som väljer att integreras på svenska där är svaret nedslående.

Trots att vi befinner oss i centrumet för integration på svenska i Finland så väljer endast 25 procent av flyktingarna där svenska. 75 procent väljer finska. På en nationell nivå blir det endast en bråkdel av en bråkdel av de nyanlända som väljer svenska.

Jag träffar också Arshe Said, som är ordförande för det somaliska förbundet i Finland. Jag frågar honom hur många av hans landsmän i Finland som talar svenska. Han svarar noll. Han tror att han är den enda.

Ödesdigra konsekvenser

För Svenskfinland och för det svenska i Finland är det här dåliga nyheter. Finlands befolkning ökar idag så gott som enbart tack vare invandringen. Ursprungsbefolkningens snittålder ökar generellt och nativiteten är låg.

Vi behöver därför nytt blod utifrån för att fixa befolkningsstrukturen och försörjningsbalansen. Om all den här tillväxten sker enbart på finska så rubbar det ytterligare på det redan skeva förhållandet mellan språkgrupperna i landet.

Dessutom går Svenskfinland miste om möjligheten att - i bland annat daghem och skolor- få utbyte av andra nationaliteter, kulturer och religioner. Vikten av mångkulturella möten blir allt större i en global värld och på en internationell arbetsmarknad. Om det här enbart sker i de finska skolorna så blir Svenskfinland fattigare.

Det finns inga lätta lösningar. Storstäderna lockar och där är det finska som gäller. Och visst är det logiskt att en nyanländ väljer det säkrare språkkortet. Men om Svenskfinland vill vara med på tåget så krävs det en betydligt större ansträngning än nu.

De svensk - och tvåspråkiga kommunerna bör för det första vara betydligt aktivare än i dag med att ta emot kvotflyktingar. Våra utbildningar bör även vara flexiblare i att kombinera undervisning i språk med yrkesutbildningar.

Dessutom måste vi även bli bättre på att marknadsföra Norden som en lukrativ arbetsmarknad med svenskan som trumfkort. Först då kan svenskan bli ett reellt alternativ för de nyanlända. Och ett är säkert:

Ett livskraftigt Svenskfinland behöver invandring.

Vad tycker du?

I sin serie "De tio finlandssvenska budorden" resonerar Jens Berg kring obekväma frågor och fenomen som rör Svenskfinland. Serien sänds under fem veckor på Yle Vega sommaren 2018 och finns på Arenan.

Läs också

Nyligen publicerat - Samhälle