Hoppa till huvudinnehåll

Forskare: Läget i Östersjön är akut – jord- och skogsbruket måste genomgå större förändringar

Sinilevää itä Helsingissä  Kalvik uimaranta
Blågrön algblomning utanför Helsingfors i juli. Sinilevää itä Helsingissä Kalvik uimaranta Bild: Jaani Lampinen / Yle blågrönalger,Östersjön,Helsingfors,simning,aquatic locomotion,naturen,miljöskydd

Finland är det enda landet kring Östersjön som inte har fått ner halterna av ämnen som bidrar till övergödningen av havet, menar Erik Bonsdorff. Samtidigt har användningen av fosfor sjunkit i jordbruket.

Sedan man har börjat bokföra blomningen av blågröna alger på 1980-talet har läget stadigt förvärrats, menar Erik Bonsdorff, professor i marinbiologi vid Åbo Akademi.

- De blågröna algblomningarna är entydigt ett tecken på att saker inte är riktigt som de ska i naturen, säger Bonsdorff.

Erik Bonsdorff står iklädd en blå skjorta vid en ljusgrå tegelvägg.
Erik Bonsdorff är professor i marinbiologi vid Åbo Akademi. Erik Bonsdorff står iklädd en blå skjorta vid en ljusgrå tegelvägg. Bild: Malin Valtonen / Yle Ekenäs,professorer,Västnyland,Åbo Akademi,Erik Bonsdorff

Problemet är att det finns, och under en lång tid har funnits för mycket näring i Östersjön, som gör att havet inte kan svälja allt.

- Tyvärr är det jord- och skogsbruk och till viss mån fiskodling som är de akuta belastarna just nu, säger Bonsdorff.

Enligt marinbiologen kommer runt 80 procent av allt fosfor och kväve som åker ut i havet från lantbruk. Bägge ämnen bidrar starkt till övergödningen.

- Det är faktiskt riktigt akut. Vi kan inte tro att det blir bra om vi inte gör något åt vårt jord- och skogsbruk i en större utsträckning, säger Bonsdorff.

Utöver jord- och skogsbruk, som är yttre faktorer som påverkar övergödningen, finns det också inre faktorer som driver utvecklingen i en negativ riktning.

Övergödningen kan kallas för ett lömskt problem - ett problem som förvärrar sig självt.

- På grund av att vi har hällt i så mycket näring så finns det fosfor i sediment. Det utlöses när det blir syrebrist, och syrebrist blir det när syret i vattnet inte räcker till för att bryta ner all näring. Då blir det en ond cirkel, säger Bonsdorff.

Finland har inte lyckats vända utvecklingen

Bonsdorff berättar också att Finland är det enda Östersjölandet som inte har lyckats få mängden skadliga ämnen i havet att sjunka, något som dels kan skyllas på landets geografi - en komplex skärgård och rikliga vattenflöden under vårarna, exempelvis.

Enligt Bonsdorff har halterna av skadliga näringsämnen ökat linjärt sedan 1980-talet längs den finska kusten. Värst är utvecklingen i söder, men inte heller längst uppe i Bottenviken har halterna börjat sjunka.

- De finländska kustvattnen mår på riktigt dåligt, säger Bonsdorff.

Lyxproblem

Övergödningen av Östersjön är något som man inte har känt till allt för länge, även om fenomenet i sig har funnits i hundratals år.

- I samband med att man högg mycket skog och började idka jordbruk under senmedeltiden så kunde det lokalt ha funnits övergödning redan då, säger Bonsdorff.

Bonsdorff talar om ett lyxproblem, där människan runt om Östersjön genom åren har haft råd att ge jorden för mycket näring för att få så mycket som möjligt ur den. Sedan har man låtit överflödig näring slinka ut i havet.

Människan har ändå lärt sig mycket under den senare hälften av 1900-talet.

- Sedan 70-talet har man gjort mycket åt vattenrening och industrins utsläpp och så vidare, säger Bonsdorff.

Efterlyser bredare skyddszoner vid åkrarna

Klimatförändringen kan på sikt leda till ett varmare klimat med varmare hav och således rikligare nederbörd. Då kommer också näringsmängderna som, så att säga, rinner ur jord- och skogsbruk ut i havet att bli större.

- Havets kapacitet att ta hand om allt det här har minskat, säger Bonsdorff.

Utan att kunna kalla sig själv för jordbruksexpert, menar Bonsdorff att det finns vissa saker som man inom jordbruket skulle kunna göra för att göra situationen bättre.

De skyddszoner som finns är nog väldigt mariginella― Erik Bonsdorff

En sak är skyddszoner mellan jordbruk och vattendrag. Det är ett område där man inte får gödsla eller odla nyttoväxter. Området fungerar som ett filter som förhindrar näring från gödsel att hamna i vattendragen.

- De skyddszoner som finns är nog väldigt mariginella, säger Bonsdorff.

Zonernas storlek skulle i så fall behöva variera beroende på om åkermarken är sluttande eller platt, eftersom en kraftigt sluttande åker gör det enklare för näring att rinna ur den.

Samtidigt konstaterar Bonsdorff att varje kvadratmeter skyddszon blir en ekonomisk uppoffring för den som odlar. Han önskar därför att makthavare kunde få till morötter som kunde locka jordbrukare till att ge upp mer mark.

Bonsdorff hoppas också att man ibland skulle låta bäckar och åar bli våtmarker som skulle fungera som filter mellan land och hav eller sjö.

I framtiden hoppas Bonsdorff också att man kunde komma fram till metoder att tillvarata den fosfor som redan finns i jorden.

Många åtgärder redan i gång

På Söderfjärden utanför Vasa odlar David Köping spannmål. Åkrarna på Söderfjärden är väldigt platta, och även om dikena rinner ut i havet, så menar Köping att urlakningen ur hans och de andras åkrar inte är problematisk just där.

david köping böjer sig ner och tar upp ett ax ur åkern.
David Köping bevattnar sina grödor via rör under åkern. david köping böjer sig ner och tar upp ett ax ur åkern. Bild: Yle/ Axel Brink jordbrukare

- Det är nog kraftigt sluttande åkrar eller åkrar som inte har tillräcklig växtlighet som kan vara problematiska, säger David Köping.

Jordbrukare i Finland har redan tagit till många miljöåtgärder just med övergödningen i åtanke. En av dem är underbevattning, det vill säga att man bevattnar grödorna via rör i marken.

En annan åtgärd är att låta bli att plöja åkern på hösten så att vattnet från höstregnen får hinder i vägen.

Skeptisk till skyddszonen

David Köping har en skyddszon som är tre meter bred mellan åkern och diket. Den är obligatorisk om man vill få ekonomiskt miljöstöd. Köping tycker att det i hans fall vore bättre att kunna så ända till dikeskanten, men att de yttersta grödorna skulle vara ogödslade.

- Dikeskanter är också en miljö där problemogräs trivs. Man skulle ta hand om ogräsen bättre om man skulle så ända till kanten, säger Köping.

david köping tittar ut över sin åker.
David Köping. david köping tittar ut över sin åker. Bild: Yle/ Axel Brink jordbrukare

Rent ekonomiskt är Köping ganska obrydd om skyddszonerna, fast de potentiellt kunde bli bredare i framtiden.

- Så länge jag får kompensation för det är det inte en så stor skillnad, säger Köping.

Sedan säger Köping också att ogräset som växer i skyddszonen också har en viss urlakning av näring när det vissnar och ruttnar under hösten och vintern.

Redan låga fosforhalter

Det är fosfor och kväve som till stor del bidrar till övergödningen av Östersjön. Allt eftersom miljökraven har blivit striktare har också de tillåtna mängderna av fosfor blivit mindre, menar Köping.

- Gödslet har mindre fosfor än vad växten egentligen behöver, säger Köping.

Man mäter fosforhalterna i marken med runt fem års mellanrum, och analyserna har hittills visat att halterna är låga, åtminstone i Köpings åker.

- Vi utarmar marken på fosfor. Inte tokgödslar vi precis, säger Köping.

Köping minns att spelreglerna vad gäller fosfor var betydligt mer lediga före 1995 när Finland gick med i EU.

Om Köping själv fick bestämma vart man skulle rikta övergödningslyktan, så skulle han titta närmare på de stora passagerarfärjornas utsläpp och hushållens avlopp.

en åker och ett dike.
Skyddszonen mellan dikets högra kant och åkern är tre meter bred. en åker och ett dike. jordbrukare

"Kissa inte i havet"

Även om man inte är jordbrukare så finns det konkreta saker man kan tänka på i sin vardag för att hjälpa situationen.

Avloppsförordningen för glesbygden har förargat många över de dyra uppdateringar som många behöver göra vid sina hus eller fritidshus. Bonsdorff säger att de ekonomiska uppoffringarna ska vara skäliga för de som bor utanför avloppsnätet.

Men attitydförändringar är ändå viktiga om man ska få till en vändning i situation Östersjön.

- Man måste kunna acceptera att det kommer att kosta en något att rena ens avlopp, säger Bonsdorff.

Vi är många som bor runt Östersjön - därför kan också små gärningar hjälpa.

- Man ska inte kissa i havet. Det låter trivialt och naivt, men varje droppe av extra näring påverkar vattenmiljön negativt.

Att tvätta sig, sina mattor eller sin disk i havet är inte heller något som motverkar övergödningen, konstaterar Bonsdorff.

Algblomningar i sig är inte något skumt eller onaturligt, påpekar Bonsdorff.

- Cyanobakterier är egentligen en sorts levande fossil. De hör till de äldsta kända livsformerna på jorden. De kommer säkert att finnas kvar långt efter att människan har försvunnit från jorden, säger Bonsdorff.

Läs också

Nyligen publicerat - Samhälle