Hoppa till huvudinnehåll

Från Virginia över Atlanten till Vasa – nu har de och segelbåten kommit hem

Tre män som sitter på en segelbåt.
Seglarna Kai Volotinen, Hasse Eriksson och Kendell Rutledge. Tre män som sitter på en segelbåt. Bild: Yle/Rosita Pellas segling,hasse eriksson

Vasabon Hasse Eriksson har seglat över Atlanten tillsammans med Kendall Rutledge och hans Swanbåt. Efter totalt 5500 sjömil och åtta länder har de nu nått sin slutdestination, Vasa. Och under årets del av resan har Kai Volotinen varit den tredje besättningsmedlemmen.

Amerikanen Kendall Rutledge landade i Vasa till följd av kärleken men båten Swan 431 på 43 fot lämnade kvar i Virginia i USA. Han ville inte sälja båten och inte heller frakta den i en container till Finland. Det var då han bestämde sig för att segla den över Atlanten. Eriksson hakade på idén och idén blev verklighet.

- Båten är trots allt byggd för att segla på ocean men det krävdes en hel del säkerhetsförberedelser innan vi begav oss över Atlanten, säger Rutledge.

Det gjordes en rejäl besiktning på båten. Enligt Rutledge är det otroligt viktigt att till exempel kölen sitter som den ska och allt som finns på masten och segel ska granskas. Också säkerhetsutrustning ska kontrollers, räddningsflotten och nödsändare ska vara i skick. Nödsändaren behövs vid en krissituation och sänder ut koordinater på var man befinner sig.

- Vi bytte dessutom ut stagen för de var över trettio år gamla.

Tre män på en stor swanbåt.
Swan 431 Tre män på en stor swanbåt. Bild: Yle/Rosita Pellas segelbåt,hasse eriksson

En annan sak som är bra att vara rustad med är en satellittelefon och tillhörande väderlekstjänst. Vädret är ändå den allra största riskfaktorn.

- Man vill ju inte bli överraskad av en orkan och så är det bra att veta var det är bra vindar också, säger Rutledge.

Om någon av er skulle bli sjuk eller skada sig mitt ute på Atlanten, vad gör ni då?

- Befinner man sig långt ute på Atlanten så går det inte att få hjälp i princip, om inte det råkar finnas något fartyg i närheten. I regel så är det bara relativt nära kusten som räddningshelikopter kan komma, bränslet räcker inte hur långt som helst. Man måste nog klara sig själv ganska långt. Vi har alla tagit förstahjälpkurser men det är förstås en sårbar situation när hjälpen är så långt borta, säger Eriksson.

Segeläventyr i två episoder

Segeläventyret bestod av två episoder. Den första seglingen gjordes ifjol somras från Virginia, via Bermuda och Azorerna till Portugal. Vid norra Portugals kust uppbevarade de båten över vintern och denna sommar fortsatte äventyret från Portugal längs med kusten upp mot Finland.

- Och i Portugal fick vi en ny besättningsman ombord, Kai Volotinen.

Teamanda är a och o

Alla tre männen har haft sin specifika roll på segelfartyget och turats om vid rodret.

-Vi har respekt för varandras specialkunskaper och således respekt för varandra. Eriksson är duktig på segling och navigation och Volotinen på säkerhet och marin elektronik, säger Rutledge.

- Och Kendall är expert på att analysera väderdata, tillägger Eriksson.

Det är också viktigt att personkemin fungerar mellan besättningsmedlemmar när man beger sig i väg på liknande äventyr tillsammans. Man lever tillsammans länge i trånga utrymmen.

- Före vi åkte var vi tre män och när vi var framme var vi ett team, säger Volotinen och ler.

Motvindsresan

Sommarens resa gick i motvind. Männen har därför kallat resan för motvindsresan.

- Det var nordlig vind nästan hela vägen eller så blåste det ingenting alls, säger Eriksson.

Var ni tvungna att använda motorn vid något tillfälle?

Ja, denna sommar har vi använt motorn ganska mycket men det var ett måste för att komma framåt. Vi har också haft möjlighet till det eftersom vi åkt längs med kusten och kunnat tanka vid olika hamnar. I fjol då vi seglade över Atlanten var det inte möjligt, för då hade vi bara en begränsad mängd bränsle att använda oss av.

Delfiner och schampoflaskor ute på Atlanten

De tre besättningsmännen bevittnade allt från delfiner, sjölejon, sälar, valar till schampoflaskor ute på det stora havet.

- Vi hade dagligen besök av delfiner. Det blir en tryckvåg vid båtens stäv och där slåss delfinerna om vem som får vara längst framme, säger Eriksson.

Valar har även befunnits sig nära deras båt. En gång var en val bara en båtlängd från deras båt.

Dagligen såg besättningen på Swan 431 också olika sorters plast som flöt omkring i havet.

- Det kunde vara någon liten sak som en schampoflaska eller något större som en kanister. Ofta var det saker man inte visste vad det var, säger Eriksson.

Enligt Rutlegde såg de allra mest skräp i den engelska kanalen men däremot i Östersjön såg de nästan inget skräp alls.

De trivs bäst i öppna landskap

Männen tycker att de bästa med resan har varit att få segla och öppenheten på havet, när man inte ser land någonstans.

- Jag säger som Ulf Lundell, jag trivs bäst i öppna landskap. Men personligen går jag också i gång på själva seglandet,det vill säga att få båten att röra sig. Det ska vara drag i seglarna och man jobbar med att justera dem och hitta rätt vinkel mot vinden, säger Eriksson.

Swan 431 har nått sitt mål

Nu har swanbåten kommit hem till familjen i Vasa. Den har seglat totalt 5500 sjömil och besökt åtta olika länder. Besättningsmedlemmarna har hissat sina gästfaggor i USA, England, Frankrike, Spanien, Portugal, Nederländerna, Danmark, Sverige, Åland och till sist, Finland.

Skulle ni göra det igen, segla över Atlanten?

- Om möjligheten ges så svar ja, för nu har vi ju lite blodad tand, säger Eriksson med glimten i ögat.

Läs också

Nyligen publicerat - Österbotten