Hoppa till huvudinnehåll

Här är allt svårt, men inget omöjligt!

 Foto från 8 mars marchen i Kafountine. Fotot är från kvinnornas uppvaktning av borgmästaren
Foto från 8 mars marchen i Kafountine. Det är från kvinnornas uppvaktning av borgmästaren Foto från 8 mars marchen i Kafountine. Fotot är från kvinnornas uppvaktning av borgmästaren Bild: Margherita Zilliacus protest,Våld mot kvinnor

Det är valspråket för kvinnorna som kämpar mot våldet i den lilla staden Kafountine i södra Senegal.

År 1999 blev våldtäkt förbjudet i Senegal. Dock inte det sexuella våld som sker inom äktenskapet.

Det berättar Margherita Zilliacus som i vintras besökte den lilla staden Kafountine i södra Senegal för andra gången.

Kvinnornas ställning är utsatt i Senegal.

37 procent av kvinnorna förvärvsarbetar, kvinnor har i medeltal 4,8 barn och 34 procent av kvinnorna har ingen utbildning. De flesta kvinnor är helt beroende av män och familjen är helig.

Många kvinnor är illiterata och pratar bara sitt eget språk och internet eller sociala medier är inte tillgängliga för de flesta.

Samarbete på gräsrotsnivå

Zilliacus besökte den lilla staden Kafountine i södra Senegal första gången under hösten 2017. Sen återvände hon på vintern 2018 för att jobba kring storytelling med unga kvinnor i en yrkesskola.

Under tiden där fick hon också kontakt med organisationen Kvinnor för fred i Casamance och deltog i möten och intervjuade flera av kvinnorna för en artikel som kommer att publiceras i tidskriften Astra i höst.

Kvinnorna här utsätts för fysiskt våld, psykiskt våld, sexuellt våld och ekonomiskt våld.

Man jobbar alltså mot våld, och explicit mot våld som riktas mot kvinnor. Det fysiska våldet är utbrett och många av övergreppen sker inom familjen.

Kvarterssystrarnas viktiga roll

Organisationen samarbetar med de så kallade kvarterssystrarna, som lokalbefolkningen valt.

De här systrarna går en ömtålig balansgång. Å ena sidan skall de finnas som stöd för kvinnor och barn som utsatts för våld, å andra sidan får det inte uppfattas som om de arbetade emot familjerna.

De tar emot samtal och besök av dem som har utsatts och stöder dem ifall de behöver besöka sjukhus eller vill göra polisanmälan. Men det är alltid offret själv som avgör vilka åtgärder som skall vidtas.

En stor önskan är att man skulle ha råd att starta ett skyddshem så att det vore möjligt för kvinnan och barnen att komma hemifrån.

Arbetet är frivilligarbete, utan ersättning jobbar kvarterssystrarna vid sidan av sitt arbete och/eller stora familj.

Ont om pengar

Men pengar är ett ständigt problem. En smula understöd får man av takorganisationen och privatpersoner, främst från bättre lottade länder, bidrar också.

- Pengar behövs till exempel för mobiltelefoner, hur ska de annars kunna hålla kontakt, frågar sig Zilliacus och konstaterar i samma veva att det inte behöver vara frågan om dyra smarttelefoner.

Sen behövs det pengar för att mötas och för att kunna ordna informationstillfällen.

Kvinnor på demonstrationi den lilla staden Kafountine i södra Senegal
Kvinnor på demonstrationi den lilla staden Kafountine i södra Senegal Kvinnor på demonstrationi den lilla staden Kafountine i södra Senegal Bild: Margherita Zilliacus Fredliga demonstrationer

Kunskap behövs för att motarbeta den utsatthet som många tar som given.

Jag frågar Zilliacus om det syntes några dyningar efter #metoo under hennes besök.

Men hon konstaterar att det fysiska våldet är närvarande för många och att det för att arbeta mot det inte behövs sociala medier. Det fysiska sociala kontaktnätet finns ju.

Läs också

Nyligen publicerat - Vega