Hoppa till huvudinnehåll

“Alla gillar sex i skogen” säger forskare med queerperspektiv på finlandssvenska folksägner

Ett litet vattenfall.
Tanken på sex i skogen är jättespännande, säger doktorand Catarina Harjunen. Hon fascineras av finlandssvenska folksägner där människor har sex med naturväsen. Ett litet vattenfall. Bild: Yle/Petra Thilman Fiskars, Raseborg,Vattenfall,bäckar,bäck

Catarina Harjunen forskar i queera möten mellan människor och naturväsen i finlandssvenska folksägner. Hon vill öppna upp för en tolkning som ger möjligheter att se också andra toner än ett heteroperspektiv i vår berättartradition.

I den finlandssvenska folkloren finns en hel del skildringar av människor som rör sig i naturen, ute i skog eller vid vatten, och träffar på ett naturväsen. Då sker något gränsöverskridande – det kan vara allt från en uttalat sexuell relation till någon slags erotisk stämning.

– Jag fascineras av att det finns en finlandssvensk berättartradition om något uttryckligen sexuellt, säger Catarina Harjunen, doktorand i nordisk folkloristik vid Åbo Akademi.

Hon forskar i queera möten mellan människor och naturväsen i finlandssvenska folksägner. Materialet har hon samlat ur Svenska Litteratursällskapets arkiv.

– Det är viktigt att ta tillvara traditionsmaterialet som vi har i våra finlandssvenska arkiv. Jag vill tolka de här berättelserna.

En folksägen är en kort lokalt förankrad muntlig berättelse. De sägner som Harjunen använder sig av är nedtecknade ungefär mellan åren 1850 och 1930, och gemensamt för dem är alltså att det sker ett erotiskt möte mellan människa och skogsväsen.

Väsendena är enligt traditionen kända för att göra närmanden och till och med gifta sig och få barn med människor.

catarina harjunen
catarina harjunen Bild: Catarina Harjunen forskare

En del forskare ser sägnerna som ett uttryck för undertryckta sexuella behov eller begär, andra läser dem helt enkelt som erotiska berättelser. Speciellt skogsrået förekommer mycket i miljöer där män har arbetat långt hemifrån i till exempel tjärdalar eller kolmilor. Sägnerna fungerar som en slags lätt pornografi.

– Männen var långt ute i skogen med inget annat sällskap än kanske en kompis, vad annat kunde de göra om kvällarna än att sitta och berätta berättelser?

Harjunen tror också att sägnerna har haft en sedelärande funktion och varit ett sätt att varna folk. Många väsenden sågs som gränsvakter, som skulle påminna folk om att “när man ger sig ut i skogen ska man bete sig på ett visst sätt, annars kan det gå dåligt.”

Fyra olika naturväsen i Catarina Harjunens forskning

TROLL
– Anses leva i familjekonstellationer.
– Har boskap och arbeten.
– Speglar det mänskliga samhället.
– Vi vet inte riktigt hur trollen ser ut, det finns inte så mycket beskrivningar i sägnerna. Via konsten har vi en bild av hur trollen har tolkats.

SKOGSRÅET
– Är ett solitärt väsen.
– Hon är rådare över skogen, den som tar hand om skogen.
– Älgar ses som hennes boskap.
– Med henne ska du hålla dig väl för hon kan hjälpa dig med jakt.
– Jägare lämnar gåvor eller har relationer med henne för att gå bättre jaktlycka.

SJÖRÅET
– I princip motsvarigheten till skogsrået, men i hav och sjöar och vattendag.
– Med henne ska du hålla dig på god fot för att få fiskelycka.
– Är också ett solitärt väsen.

NÄCKEN
– Den manliga motsvarigheten till sjörået.
– Han finns i insjöar och vattendrag.
– I Sverige finns en utbredd tradition av att näcken kan uppträda som en häst, Bäckahästen. Den är inte så vanlig i Finland.

Att genomskåda heteronormen

I sin forskning använder sig Harjunen av queeteorin. Ordet “queer” kan syfta på både identitet och aktivism, en dekonstruktion av heteronormen. En queer läsning inom den akademiska världen betyder en kritisk inställning till exempelvis texter.

– Mitt material består av muntlig tradition som har nedtecknats som texter, så jag gör en queer textanalys av dem. Jag ser på dissonanser och letar efter det som Tiina Rosenberg kallar för queert läckage, vilket innebär att man utgår ifrån att de queera tonerna finns där, det gäller bara att få syn på dem.

Som konkret exempel nämner Harjunen en sägen där det talas om en dräng som har skogsrået som kamrat. Då förstår alla att de två är mer än vänner, det är inte ett platoniskt förhållande som avses. Men om det är en kvinna som blir vän med ett skogsrå, då tänker vi oftast automatiskt “nämen vad roligt med nya vänner”.

– Vi är kodade att inte ta till oss att det inte existerar andra sexualiteter än heterosexualitet, förklarar Harjunen.

Samtidigt måste hon se upp för att inte göra sig skyldig till anakronism, det vill säga att ett begrepp placeras i fel tidsepok. Men så länge man är medveten om vad man håller på med är inget som hindrar en från att använda queerteori på ett äldre material.

– Jag kan ju inte presentera en sägen och säga att den här personen i berättelsen är homosexuell. Det jag kan göra är att föreslå att man kan se och tolka texten på det viset. HBTQI-människor har alltid funnits, men man har kanske inte haft begrepp för det eller talat öppet om det. Jag vill bara öppna upp för en tolkning som ger möjligheter att se att det alltid har funnits.

folksägner
Bild ur Svenska Litteratursällskapets arkiv, SLS 280 509, insamlad av V.E.V. Wessman (1917). folksägner Bild: SLS folksägner

Enligt henne finns det ingen annan studie som använder sig av finlandssvenskt traditionsmaterial och ser på det genom queerteorin.

Kontexten saknas

I sägnerna är det speciellt vanligt att män ute i skogen blir antastade av skogsrået, som på ett väldigt “okvinnligt” sätt kommer fram till dem och drar upp kjolen och visar vad hon har där under. Ibland leder mötena till en sexuell relation.

– Jag tycker det är väldigt spännande. För det måste finnas en medvetenhet om att det här är fel, så gör man inte. Man ska inte ge vika för väsendenas lockelser. Men man gör det ändå! Det ser jag som ett queert begär, att man struntar i konventionerna. För sex vill vi alla ha, det är ett universellt behov som har funnits i alla tider.

Det som är lite tråkigt, menar Harjunen, är att vi idag saknar kontexten. Då materialet samlades in ville man ta tillvara det gamla och äkta. Svenska Litteratursällskapets stipendiater åkte runt i små byar i de svenskspråkiga delarna av landet och bad de äldsta berätta vad de visste om naturväsendena. Men man frågade inte när eller varför berättelserna berättades.

Man var intresserad av spridningen och ville veta ifall samma sägner berättades på olika orter, samt vilka avvikelser det fanns. Men vi kan inte veta i vilka kontexter de berättades. Faktum kvarstår ändå att de har berättats.

– Vi vet inte heller vad personerna som blev intervjuade har berättat, men som nedtecknarna kanske tyckte att de inte kunde anteckna för det var så fult och hemskt. De kan ha berättat mycket som inte har kommit med i arkiven. Alternativt kan de intervjuade ha suttit inne med massor av berättelser som de själva tyckte att de inte kunde tala om. Vi kan bara spekulera i vad det är vi går miste om.

Relevant än idag

Enligt Harjunen är folksägnerna oerhört viktiga för vår egen kulturella förståelse.

– Det finns mycket mer än en massa heteroperspektiv i vår folklore, säger Harjunen, som ska disputera hösten 2019 och vars forskning är finansierad av Svenska Litteratursällskapet.

folksägner
Bild ur Svenska Litteratursällskapets arkiv, SLS 56, insamlad av Emil Norrback (1897). folksägner Bild: SLS folksägner

Dessutom är innehållet i sägnerna relevant också idag. Människan har alltid haft ett behov av att tro på olika saker, och vi tror fortfarande på saker som det inte finns vetenskapliga belägg för.

Harjunen upplever att väldigt liknande teman som i folksägnerna finns kvar i det dagliga livet idag. Hur vi behandlar varandra, hur vi talar om sådana som inte följer samma stigar som vi själva, vad det är som styr oss, vad det innebär att vara människa.

Förutom queerteorin tillämpar Harjunen även den posthumanistiska teorin i sin forskning. Den går ut på att ställa sig kritisk till idén om att människan är skapelsens krona. Posthumanister menar att människan är den hon är idag på grund av en ständigt pågående relation till alla andra levande arter runt omkring: djur, växter, bakterier och så vidare.

– Vad är det som är så speciellt med att vara människa, att vi anser oss vara lite bättre än alla andra arter, för att inte tala om lite bättre än andra människor, till exempel sådana som har annan etnicitet eller sexualitet än vi själva. Hur behandlar vi andra människor och andra arter?

Sex säljer

Förhållandet mellan natur och kultur är ständigt närvarande i Harjunens forskning. Hon tycker att vi idag har ett rätt ambivalent förhållande till naturen. Naturen är ett andningshål, men den blir genast skrämmande då den inte beter sig så som vi önskar att den skulle göra. Naturen förväntas finnas till för våra behov, men vi behöver inte tänka på naturens behov.

– Tidigare har människan haft ett lite mer respektfullt förhållande till naturen. Man har vetat vad naturen går ut på. Att det finns vargar och ormar och skogsrån som kan komma och förvrida huvudet på dig. Idag tänker vi mer att naturen måste finnas där för oss, men bevare mig väl om den är farlig.

folksägner
Bild ur Svenska Litteratursällskapets arkiv, SLS 280 510, insamlade av V.E.V. Wessman (1917). folksägner Bild: SLS folksägner

Samtidigt finns det något erotiskt i det okända. Berättelserna om sex med naturväsen hänger ihop med att kyrkan i tiderna väldigt hårt har försökt stävja folkliga föreställningar, samt att sex före äktenskap inte var accepterat, och så vidare. Ändå frodades berättelserna. Det förbjudna blir spännande. Sex säljer.

– Alla har alltid tyckt om sex i skogen. De har de gjort förr, och det gör vi idag. Rent konkret tycker folk kanske idag att det är lite väl smutsigt, men tanken på sex i skogen är jättespännande. För mig är det berättartraditionen som är spännande. Att nån har kommit på tanken att det finns skogsrån och människor som har sex med dem.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje