Hoppa till huvudinnehåll

Fyrbenta terapeuter sprider glädje - tamillern Juoletar ligger snällt i famnen på både barn och äldre

Tamillern Juoletar har ett mycket viktigt jobb. Tillsammans med sin ägare Heli Levänen besöker hon människor för att sprida glädje och erbjuda närhet som en form av terapi.

Juoletar är en liten vit tamiller med albinism. Hon är ledaren i familjens flock som består av två stora hundar och tre tamillrar.

Juoletar är 4 år gammal och hon är en mycket liten men bestämd fröken. Trots att hon bara väger ungefär ett kilogram så håller hon ändå de stora, 40 kilogram tunga hundarna i styr.

- Hon är en klar ledare i flocken. Då det gäller människor är hon mycket kärleksfull och tycker om närhet. Hon kan ligga snällt i famnen på både barn och äldre, berättar ägaren Heli Levänen.

Det händer ibland att någon först blir rädd för Juoletars röda ögon men enligt Levänen smälter människors hjärtan så fort de får hålla henne i famnen.

Två vita tamillrar hålls i av en kvinna.
En del blir först skrämda av Juoletars röda ögon. Två vita tamillrar hålls i av en kvinna. Bild: Yle/ Anna Aaltonen tamiller,albinism

Djur kan vara avgörande för att nå en människa som mår dåligt eller är sjuk

Idéen om att jobba med djur inom terapi fick Levänen redan då hon var ung.

- Redan då jag var ung märkte jag hur mycket djur kunde hjälpa under svårare perioder. Alla svåra perioder i mitt liv har jag tagit mig igenom med hjälp av mina djur. Vad som än händer måste jag hålla igång och ta hand om dem, berättar Levänen.

Levänen är utbildad djurskötare och berättar att hon inte trivdes med att sköta djur inom till exempel lantbruk.

- Jag vill arbeta med någonting som djuren också kan njuta av, säger hon.

Den första tamillern som hon använde som terapidjur hette Para och var Juoletars pappa. En av de händelser som berört Levänen djupast var då de tillsammans med Para besökte hospice.

En kvinna håller upp en tamiller nära intill ansiktet och ser kärleksfullt på den.
Djuren är bland det viktigaste i Heli Levänens liv. En kvinna håller upp en tamiller nära intill ansiktet och ser kärleksfullt på den. Bild: Yle/ Anna Aaltonen tamiller,husdjur,Heli Levänen

En kvinna som låg på hospice hade inte pratat med någon på flera månader. Hon var minnessjuk och reagerade inte så mycket på omgivningen. Men då Levänen och Para dök upp på avdelningen hände något oväntat.

- Vi gick in lite försiktigt i rummet för att försöka läsa av om hon var rädd för Para eller inte. Vi satt försiktigt ner Para i hennes famn och han somnade nästan genast i kvinnans knä, berättar Levänen.

- Sedan började hon plötsligt stryka hans päls och berätta om en katt som hon haft i sin barndom. Vi besökte henne varje vecka resten av hennes liv och det var endast då hon hade Para i knät som hon pratade. Också vårdpersonalen kunde få kontakt med henne då, fortsätter Levänen.

Levänen berättar att hon vittnat flera fall där människor fått hjälp av djuren. Allt från barn med svårigheter att uttrycka sig till personer med mentala sjukdomar har fått stöd av djuren.

En tamiller på en kvinnas axel.
Juoletar trivs bäst på Levänens axel där hon kan spana runt omkring sig. En tamiller på en kvinnas axel. Bild: Yle/ Anna Aaltonen tamiller,Heli Levänen

I Finland är tamillern ett nytt husdjur

- Tamillrarna är som namnet antyder tämjda illrar. Som bruksdjur kan de spåras långt bak i historien och tros ha avlats fram vid Medelhavet för att användas inom jakt, berättar Levänen

I Finland är tamillern ännu ett ganska ovanligt husdjur men enligt Levänen blir de hela tiden vanligare. Just nu finns det ungefär tusen registrerade tamillrar i Finland.

- Som husdjur är de lite som en blandning av katt och hund. De är inte lika samarbetsvilliga som hundar men de är mycket mer närhetsberoende än katter. De skapar mycket starka band till ägaren.

Tamillrar kan rastas i sele och koppel men de använder även gärna en sandlåda inomhus.

Levänen rekommenderar tamillern som husdjur för bland annat studerande.

- De sover en stor del av tiden och klarar sig ensamma hemma hela dagen. Då man kommer hem har de knappt bytt sida i sin hängmatta, säger Levänen skrattande.

Också hundarna i familjen är vardagshjältar

- Jag har också två blandrashundar Tiara och Kako. Tiara jobbar främst med att assistera mig. Hon är diabeteshund och hjälper mig med att hålla koll på mitt blodsocker. Jag är också mörkerblind så han hjälper mig också i mörkret, berättar Levänen.

Även hundarna hänger med då hon besöker människor. Levänen berättar att hon försöker besöka personer som inte har möjlighet att ha egna husdjur men som mår bra av närheten.

- Vi besöker ålderdomshem, studentbostäder, vårdhem för mentalt sjuka och daghem, säger Levänen.

På bilden ser man två stora hundar och en tamiller i koppel.
Levänens Tamillrar kommer mycket bra överens med hundarna i familjen men ibland retar de hundarna. Då blir de instängda i ett annat rum en stund. På bilden ser man två stora hundar och en tamiller i koppel. Bild: Yle/ Anna Aaltonen Hundar,sällskapsdjur,tamiller,terapidjur

Hon berättar att en del äldre människor kan bli upprörda och undra om tamillrarna är minkar.

- Många äldre människor tycker mycket illa om minkar. De brukar ändå gärna villa hålla i Juoletar då de får höra att hon inte är en mink, berättar Levänen.

"Som mest hade vi 31 ungar att ta hand om"

Juoletar och hunden Tiara växte upp tillsamans och de står varandra nära. Tiara var skendräktig då Juoletar fick sin första kull och Juoletar lät Tiara vara med och sköta ungarna.

För två år sedan fick både Juoletar och hennes dotter Vanda ungar samtidigt. Mycket snabbt inpå att deras ungar föddes fick Levänen höra om två kullar med ungar där mammorna inte producerade mjölk.

- Ungarna var så små att de inte kunde matas för hand. Vi beslöt oss för att hämta dem till oss och se om Jouletar och Vanda skulle ta emot dem, berättar Levänen.

Hennes två tamillrar accepterade ungarna från de två andra kullarna som sina egna. Sammanlagt tog de hand om 31 ungar som alla idag är fullvuxna och mår bra.

- Det var ganska katastrofalt då de började röra på sig och vi hade 31 ungar som kröp runt. Det var ett vansinnigt städande. Men det slutade bra, Jouletar och Vanda är riktiga supermammor, säger Levänen stolt.

Läs också

Nyligen publicerat - Huvudstadsregionen