Hoppa till huvudinnehåll

Yrkessjukdomar plågar och dödar kinesiska migranter – varken facket eller Kinas ledning bryr sig och få får kompensation

Arbetare i kina.
Två gästarbetare underhåller sig med en smartmobil under en paus. Flertalet av gästarbetarna har nuförtiden råd att skaffa sig billiga inhemska smartmobiler. Arbetare i kina. Bild: Björn Ådahl Kina

En oundviklig och plågsam död är det enda som hundratusentals kinesiska arbetare som bäst har att se fram emot. En stor del av dem vet också att de måste lida i många år innan de drar sin sista suck.

Arbetarna har drabbats av olika former av den dödliga och obotliga sjukdomen dammlunga, som är den klart vanligaste yrkessjukdomen i Kina. Varje år insjuknar ungefär 30 000 kineser i den.

Min man är nu så svag att han inte ens kan gå. Vården kostar så mycket att jag är rädd för att jag snart inte kan försörja våra två barn

När sjukdomen har framskridit några år får patienterna svårt att andas. De börjar hosta blod och blir allt mer kraftlösa.

- Min man är nu så svag att han inte ens kan gå. Vården kostar så mycket att jag är rädd för att jag snart inte kan försörja våra två barn, säger jordbrukaren Chen Yujuan i ett tv-reportage om dammlunga som visades i det autonoma Hongkong.

Män ligger på gräsmatta i Kina.
Gästarbetarna inkvarteras ofta i primitiva utrymmen. I tältet övernattar mer än tjugo män. Män ligger på gräsmatta i Kina. Bild: Björn Ådahl Kina

Farlig okunskap, dyster statistik

Chens man arbetade förr långt borta från hembyn i en liten fabrik där han slipade sten utan att använda skyddsmask.

Han kände inte till att stendammet kunde skada hans lungor, och arbetsgivaren underrättade honom inte om riskerna.

Chen var en av de 280 miljoner kineser som har lämnat sina hemtrakter för att arbeta i de dynamiska städerna. Hela 90 procent av dem som drabbas av yrkessjukdomar är sådana gästarbetare.

Gästarbetarna råkar också ut för olyckor på arbetsplatserna betydligt oftare än andra arbetare. Det beror främst på att de sköter farliga uppgifter som stadsborna inte vill ha att göra med.

Arbetare i kina.
Största delen av dem som arbetar i de oräkneliga fabrikerna i kustlandskapen är unga gästarbetare. De gör i regel långa arbetsdagar med få och korta pauser. Arbetare i kina. Bild: Björn Ådahl Kina

Välkomna förbättringar, bittert öde

Under de senaste åren har gästarbetarnas löner höjts avsevärt. De är också mer medvetna om sina rättigheter än förr, och allt fler är villiga att stå på sig.

Fortfarande behandlas gästarbetarna ändå på många sätt som medborgare av andra klass. Det framgår bland annat när de försöker få kompensation efter att ha drabbats av en yrkessjukdom.

Jag var tvungen att återvända till min hemby utan att ha fått en cent i kompensation. Nu väntar jag bara på att dö

Gruvarbetaren Li Bangsheng är ett exempel. Han väckte åtal mot sin arbetsgivare, men han förlorade fallet även om hans lungor var i uselt skick när rättegången inleddes.

- Jag var tvungen att återvända till min hemby utan att ha fått en cent i kompensation. Nu väntar jag bara på att dö, konstaterar den 50-åriga Li i tv-reportaget.

Vägg i Kina.
Många gästarbetare utför dagligen riskabla arbetsuppgifter. De här männen fäster ljusrör på en skyskrapa. Vägg i Kina. Bild: Björn Ådahl Kina

Partiska domare, ingen representation

Lis öde är typiskt. I fall som har att göra med dammlunga ställer sig domstolarna nästan alltid på arbetsgivarnas sida.

Det styrande kommunistpartiet har länge ställt sig fientligt till alla försök att förbättra arbetarnas ställning.

Det enda tillåtna fackförbundet är underställt partiet och förbundet gör sällan något för att stöda gästarbetarna.

Utan gästarbetarnas insats hade Kinas ekonomiska frammarsch inte varit möjlig. När migrantarbetarna drabbas av yrkessjukdomar lämnas de ändå vanligen vind för våg.

Läs också