Hoppa till huvudinnehåll

Fyra ormbett i benen – fredagen den 13 var en verklig otursdag för nioåriga Raakel

Två ben med blånader efter ormbett.
Två ben med blånader efter ormbett. Bild: Nina Rihte Ormbett,Åbo universitetscentralsjukhus,sjukhus

En otursam dag på stugan slutade med en lång sjukhusvistelse för Raakel. Hon blev ormbiten i båda benen och var intagen i en vecka.

Fredagen den 13 juli skulle bli en verklig otursdag för nioåriga Raakel. Hon hade plockat fram badmintonracketen för att spela lite på gräsmattan. Plötsligt börjar det smärta i hennes ben. Hon får syn på en huggorm i gräset. Den har bitit henne fyra gånger, en gång mellan tårna och tre gånger i vristerna.

Raakel springer skrikande till sin mamma som börjar ringa runt. Raakel får några tabletter för ormbett. Det gör inte väldigt ont, men hon blir rädd då hon inser att det är en huggorm som bitit henne på familjens stuga på Kimitoön.

Måste ligga stilla

En ambulans kommer för att hämta Raakel som måste ligga en vecka av sitt sommarlov på sjukhus i Åbo. Under vistelsen sväller fötterna kraftigt och tårna är tjocka som korvar. Benen är täckta av blånader som växer de första dagarna. Raakel måste ligga stilla med benen lyfta. Småningom får hon sänka benen och pröva på att sätta sig.

Raakels mamma Nina Rihte berättar hur de varje morgon fick markera gränsen för blånaderna för att se om de vuxit eller blivit mindre. Till slut var benen ganska så spräckliga av både tusch och blånader och Rihte säger att de skrattade gott då de märkte att de ritat så mycket att tuscherna började ta slut.

Efter sju dagar hade Raakel återhämtat sig så pass mycket att hon kunde lämna sjukhuset. Hon kan böja på benen och allting är som det ska. Nu återstår kontroller av blodvärden för att se att allting är i sin ordning.

Raakel i sin sjukhusbädd.
En vecka av sitt sommarlov tillbringade Raakel på ÅUCS. Raakel i sin sjukhusbädd. Bild: Nina Rihte Ormbett,Åbo universitetscentralsjukhus,sjukhus

Nina Rihte säger att ormbetten var en lärorik upplevelse som de helst skulle ha undvikit. Också hon blev skrämd av situationen, men säger att de efteråt kunnat skratta åt kalabaliken. Hon säger att ormar inte är trevliga, men att de är en del av den finländska naturen.

Måste stampa hårdare

Hon överraskades av att ormen överhuvudtaget högg till. Ormarna har alltid funnits på deras stuga och har hittills gett sig iväg då de stampat i marken, så nu blev hon rädd. Hädanefter gäller det att stampa hårdare i marken med fötterna, hålla stövlarna på och se mot marken, säger Rihte som nu tar det hela med ro.

– Ormarna hör till naturen och det är inget man kan påverka. Det gäller att vara ännu försiktigare, egentligen vill ormarna inte bita och nu gjorde den det för att försvara sig.

Ingen ormskräck efteråt

Raakel har inte heller drabbats av någon ormskräck och hon säger att hon nog vågar sig tillbaka till gräsmattan på stugan. Ormbetten påverkar inte hennes skolstart och hon får delta i gympan som vanligt. Före det blir det ändå att hoppa i studsmattan och att delta i simträning.

Läs också

Nyligen publicerat - Åboland