Hoppa till huvudinnehåll

Författaren Sirpa Kähkönen: Död och hat sätter sig i kroppen

Vegas sommarpratare 2018 Sirpa Kähkönen
Sirpa Kähkönen, författare och översättare, som alltid fascinerats av vår historia. Just nu är hon aktuell med boken Hugo 1918. Vegas sommarpratare 2018 Sirpa Kähkönen Bild: Parad Media Vegas sommarpratare,Sirpa Kähkönen

Sirpa växte upp med sina morföräldrar. Hon hade en trygg och kärleksfull barndom. I det vackra trähuset i Kuopio där hon växte upp bodde också något man inte talade om.

Detta något kunde kallas sorg, oro, förtvivlan eller rädsla.

Det, eller en blandning av allt det, rörde sig i och mellan mormor och morfar.

Detta “något” var kallt som en källare och först som vuxen fick Sirpa ett namn på kylan: det var den nedtystade och osynliga historien som fanns i rummet.

- Jag har alltid känt skam. Jag har upplevt att jag är mindre värd än andra. Kanske det är det som har gjort att jag dragit mig tillbaka. Inte vågat ta plats. Eller kanske är jag bara blyg? funderar hon.

- Tänk att man aldrig riktigt vet vad som gjorde en till den man är? Jag lägger det pusslet hela tiden. Hur min historia har format mig, säger hon.

Som ung blev Sirpas morfar kommunist. Han kom från den fattiga arbetarklassen och ville förändra världen. Förändringens pris blev fängelse.

Han fängslades första gången på 1920-talet och andra gången sommaren 1932. Han kom hem först år 1938, efter sex år i fängelse i Ekenäs. Där upplevde han grymheter som varken han eller någon annan hade ord för.

Grymheterna bearbetades inte

Dessvärre hann grymheterna aldrig bearbetas innan vinterkriget bröt ut. Därefter följde fortsättningskriget, och sedan Lapplandskriget.

När morfar Lauri äntligen fick sätta sig i sin kökssoffa efter freden år 1945, hade kylan lagt sig runt hans hjärta. Det var den kylan som lilla Sirpa ibland kände när hon satt i hans famn, flera decennier senare.

Men det var inte bara morfar som hade farit illa.

Att vänta barn, föda barn och fostra barn ensam samtidigt som man hela tiden väntar på dödsbud och kämpar för eget uppehälle, sätter också spår i partnerns tillit och tro på framtiden.

Mormor Anna hade stärkta vita lakan och nattlinnen som doftade trygghet, men oron och ovissheten hade också blivit kvar i hennes kropp.

När morfar dog brände mormor upp alla morfars papper och dokument. Kanske var hon fortfarande rädd efter de skrämmande husrannsakningarna på 1920-talet eller så försökte hon bränna upp den smärtsamma historien.

- Min mormor var så trygg, så ljuv i sitt mjuka nattlinne, så underbart doftande i mörkret runt oss. Och just då, i det ljuva mörkret, började hon berätta om kriget, säger hon.

- Hon andades djupt in, tog sats samtidigt som hon försökte dämpa det som var på kommande men kunde inte stoppa det. Tårarna. Alla tårar som hon burit på i alla år, berättar Sirpa.

Om morfars syster Hilda inte skulle ha lämnat en liten ask med fotografier till Sirpa skulle hon kanske aldrig ha förstått kylan och tystnaden i trähuset.

Men där fanns svaren på mycket sorg och aggressioner. I lådan fanns foton på morfars bröder Eliel och Aarne som Sirpa aldrig hade hört talas om.

Eliel och Aarne skidade tillsammans över till Sovjetunionen på 1920-talet. Morfar skidade efter, men återvände till Finland efter en svår tid vid officersskolan i Leningrad.

Bröderna Eliel och Arne blev kvar och vad som hände sen är oklart, men troligtvis tillfångatogs de och dödades.

Morfar kände en stor skuld. Han visste att man straffade familjemedlemmar till dem som flytt tillbaka till Finland. Tänk om det var hans fel att de hade dödats?

Män som föddes mellan 1902 och 1904 den våldsammaste generationen i Finlands historia

- Rättshistorikerna har konstaterat att män som föddes mellan 1902 och 1904 blev den våldsammaste generationen i hela republiken Finlands historia, säger hon.

- Min mofa var född 1904. Han blev en anhängare av den radikala kommunistiska rörelsen under sin militärtjänst och reste till Sovjetunionen efter att en värvare hade kommit till hans arbetsplats, berättar hon.

Den våldsamma generationen män dövade sin smärta med sprit och slagsmål. Det har i sin tur traumatiserat ytterligare en generation, deras barn, med skräck, tystnad och brist på närhet.

I sitt sommarprat i Yle Vega talar Sirpa Kähkönen om det som morfar aldrig vågade tala om.

Sommarpraten sänds i Yle Vega varje vardag kl. 10.03, 18.03 och 22.15.

Den musikfria podcasten kan du ladda ner och lyssna på utomlands.

Låtlista:
Gidon Kremer: Oblivion
Emma Salokoski & Ilmiliekki Quartet: Vi sålde våra hemman
Peter Jöback: Guldet blev till sand
Jacques Brel: Marieke
Don McLean: Vincent
Emma Salokoski& Ilmiliekki Quartet: Får jag lämna några blommor
Suzanne Vega: Tom’s Diner

Läs också

Nyligen publicerat - Vega