Hoppa till huvudinnehåll

André Dalkarl flyttar till Alperna varje vinter för att åka skidor: ”Jag tänker inte på att jag kan dö om jag ramlar”

En person står på en mycket brant bergsvägg. Hen har på sig slalomhjälm och skidor.
André Dalkarl kan inte tänka sig att någonsin sluta med skidåkningen. Inte nu i alla fall. En person står på en mycket brant bergsvägg. Hen har på sig slalomhjälm och skidor. Bild: Mikko Heimonen utförsåkning,andré dalkarl

När André Dalkarl var 19 valde han att börja jobba för att ha möjlighet att åka skidor så mycket som möjligt. Förra säsongen fick han till 96 åkdagar.

André är 25 år gammal och vi träffar honom i hans lägenhet i Vasa. Här bor han under sommaren och hösten, medan vintern och våren spenderas på någon skidort.

De tre senaste och även den kommande vintern har valet fallit på Chamonix i Frankrike.

André har älskat att åka skidor nästan så länge han kan minnas.

- Jag växte upp bara någon kilometer från Vörå slalombacke så all min fritid spenderades där. Jag var väl runt sex år gammal när jag började vara där på egen hand, berättar han.

En bergsvägg. Tittar man nog ser man en person som håller på att åka ner för berget med slalomskidor. Personen ser pytteliten ut, och skidorna lämnar spår i snön.
Nu för tiden åker André i backar som är lite högre än Vörås slalombacke. En bergsvägg. Tittar man nog ser man en person som håller på att åka ner för berget med slalomskidor. Personen ser pytteliten ut, och skidorna lämnar spår i snön. Bild: Jacob Wester utförsåkning,andré dalkarl

När han var yngre tävlade han lite grann i alpint och freestyle, men nu åker han mest fritt med sina kompisar. Ibland tar de foton eller gör små filmer som reklam för skidmärken.

- Men mest åker vi nog bara för att det är kul. Friåkningen lockar eftersom det är så fritt och man inte behöver tänka på tider och att vara bäst.

Tar sig upp för bergen till fots

Just nu sysslar André mest med ski mountaineering vilket innebär att han klättrar upp för berg för att sedan åka ner för dem.

Det kan ta allt mellan två till sex timmar att ta sig upp på ett berg. Ner kommer han sedan på några minuter.

- Det har blivit lite av en sport att ta sig ner så snabbt som möjligt. Det finns en tjusning i det. Ibland kan det vara snö upp till midjan och då måste vi liksom simma upp. Då kanske jag funderar vad vi egentligen håller på med, men när jag väl kommer upp till toppen känns det värt det.

Isyxa behövs den sista biten på berget

Bergen och rutterna som André åker på är branta och för att ta sig upp behövs stighudar och stegjärn, och även isyxor.

- Det är allt från 45 till 60 grader brant. Det går inte heller att åka ner på alla ställen, så vi har med oss rep så vi kan göra repelleringar förbi stenrösen. Om du ramlar på vissa ställen kan det till och med gå så dåligt att du dör.

Tre personer klättrar upp för en snöig bergsvägg. De har på sig skidor. Stavarna har de i sina ryggsäckar. Det är en brant bergsvägg.
Det är brant. Väldigt brant. Tre personer klättrar upp för en snöig bergsvägg. De har på sig skidor. Stavarna har de i sina ryggsäckar. Det är en brant bergsvägg. Bild: Mikko Heimonen utförsåkning,andré dalkarl

Det är farligt, men André oroar sig inte.

- Det har blivit en mental grej, att kunna känna mig så pass lugn att jag inte tänker på att jag kan dö om jag ramlar. Jag fokuserar i stället på det jag gör och på att ta mig förbi alla hinder så lätt som möjligt.

Hamnade mitt i en lavin

Men visst har André varit med om farliga situationer. Förra året hamnade han mitt i en lavin.

- Vi kom upp på en bergssida lite väl sent på en eftermiddag och det hade börjat komma in lite vindbyar som blåste rakt mot nordsidan där vi skulle ner. Det innebär att snölagren blir ganska ostabila. Jag skulle åka en diagonal över snöfältet och när jag var på mitten så brast hela snölagret och jag åkte med lavinen i ungefär 100 meter.

Som tur är lyckades han ta sig ur lavinen utan skador.

- Men jag har haft kompisar som det inte gått lika bra för. De har hamnat på sjukhus. Och gått bort.

Har du blivit rädd efter det?

- Kanske inte rädd, men jag har fått mer respekt för bergen och kanske tagit en funderare på om det faktiskt är värt det. Oftast när jag väl är tillbaka i bergen så känns det nog som att det är värt det, för det ger tillbaka så mycket.

Känner eufori på toppen

Det högsta berget André åkt ner för är L'aiguille d'Argentière som är 3900 meter högt. När han står på toppen och gör sig beredd för att åka ner finns det en känsla som beskriver allt han känner väldigt bra: Eufori.

- Det är en bra beskrivning av hur det känns, speciellt när jag är där med mina kompisar och får dela den här känslan med dem. Jag gillar det väldigt mycket och det är dels därför jag håller på med det här.

En person står uppe på en bergstopp. Nedanför personen hänger ett rep. Hen ska snart börja gå ner för berget med hjälp av repet.
Ibland måste André ta hjälp av rep för att komma ner. En person står uppe på en bergstopp. Nedanför personen hänger ett rep. Hen ska snart börja gå ner för berget med hjälp av repet. Bild: Mikko Heimonen utförsåkning,andré dalkarl

Flyttar till Chamonix på hösten

Vanligtvis flyttar André till Chamonix under den sena hösten och då är det försäsongsträning som gäller.

- Det blir en del åkdagar och jag försöker pusha det framåt så att jag hela tiden gör större och större åk. Beroende på snöläget håller jag på till april eller maj och sedan kommer jag hem till Finland.

André driver ett eget företag som han kan jobba med var som helst, så länge han har tillgång till internet och en dator.

- Det är klart att jag inte blir ekonomiskt oberoende på det här sättet, men jag hoppas jag kan hålla på så här ett tag framöver.

Förr bestod hela sommaren av jobb

Innan han startade sitt företag var han tvungen att arbeta antingen mellan sina skidresor eller under dem.

- Då jobbade jag på en byggfirma, och det kanske inte blev så långa perioder av skidåkning utan istället kortare vistelser runt om där det fanns snö och berg.

En man iklädd en vit t-shirt. Står och lutar sig mot en trävägg. Det är sommar.
Eftersom André är egenföretagare kan han själv välja när och hur mycket han jobbar. En man iklädd en vit t-shirt. Står och lutar sig mot en trävägg. Det är sommar. Bild: YLE / Ann-Catrin Granroth man,andré dalkarl

Han jobbade då oftast hela sommaren och hösten för att ha råd att åka skidor så mycket som möjligt.

Ett år jobbade han också som en slags pistvakt i Åre, vilket innebar att han bland annat höll koll på liftarna.

- Det tog bort en del skidtid, men det var ändå roligt eftersom jag då var så pass ung, så jag uppskattade att ha ett jobb att gå till. Det är viktigt att ha ett jobb fastän man är på en skidort. Det kan verka glamoröst och folk tror man festar var och varannan dag men så är nog inte fallet.

Bodde i tält i en månad

Det behöver ändå inte bli så dyrt att skida. Ett år tältade André och fyra kompisar i Riksgränsen i Sverige. De köpte ett militärtält och bodde där i över en månad.

Kolla in den snygga tältinteriören här.

- Det var en av de roligaste stunderna jag haft uppe i fjällen. Visst kom man varandra väldigt nära och nog uppstod det ju en del problem mellan kompisarna, men vi löste dem.

Det var en av de roligaste stunderna jag haft uppe i fjällen.

André har alltid velat ha möjligheten att skida så mycket som möjligt. Redan efter gymnasiet började han spara pengar för att kunna leva så här.

- Jag har aldrig känt att jag velat sluta utan det har alltid funnits mer saker att göra. Det är klart att jag bytt disciplin några gånger, mellan 12 och 14 års ålder åkte jag till exempel nästan bara snowboard. Men sedan har jag kommit tillbaka till skidåkningen.

Blir pigg på högre höjder

André visar en guidebok över rutter han och hans kompisar brukar ta upp och ner för bergen. De kan till exempel starta på 1340 meter och ta sig upp till 3900. Det blir många höjdmetrar.

- Det tar ett tag att acklimatisera sig men när man varit där uppe några veckor märker man nog att kroppen börjar vänja sig.

När du befinner dig på hög höjd börjar du producera mer röda blodkroppar, och det gör dig piggare.

- Det är ganska skönt att känna att jag blir starkare. När jag sedan kommer tillbaka till Finland så är det som att springa på moln.

Känner sig pånyttfödd

Förutom den där euforin André känner innan ett åk får han också en adrenalinkick efteråt.

- När jag kommer ner för ett 4000 meters åk och en 55 gradig bergsvägg känns det nog lite som att jag är pånyttfödd. Så visst är det lite för adrenalinkicken jag gör det också.

Tre personer sitter uppe på en bergstopp. De har med sig skidor. En person vinkar till fotografen.
Att vara på toppen och ha ett härligt åk framför sig - det bästa som finns enligt André. Tre personer sitter uppe på en bergstopp. De har med sig skidor. En person vinkar till fotografen. Bild: Mikko Heimonen utförsåkning,andré dalkarl

Varför väljer du att leva så här i stället för att studera och ”skaffa ett riktigt jobb”?

- Vad är ett riktigt jobb då egentligen? Inte är det något fel i att jobba nio till fem och jag har stor respekt för de människor som orkar hålla på med det. Men det passar kanske inte alla.

När André väl börjar jobba med något blir han dessutom lite av en arbetsnarkoman, så han jobbar hårt med sitt företag men utan de där fasta arbetstiderna.

Under årens lopp har han fått höra en del klagomål från sina föräldrar, men nu har de börjat acceptera hans val.

- De märker att jag får det att gå runt så jag tror de börjar känna att de kan vara stolta över mig i stället för att komma med kritik. Det är jag tacksam över. Jag får också stort stöd av kompisar och bekanta som inte håller på med det här men följer med via sociala medier. Det är kul att de uppskattar det.

Det finns en vardag också i Chamonix

Det kanske låter glamoröst och flashigt att bo på en skidort som Chamonix, där varje dag fylls med skidåkning och after ski, men så är det inte riktigt i verkligheten.

Som på alla andra ställen finns vardagen också där, och André berättar att det är viktigt att hitta sina egna rutiner som gör att det blir tid över för både jobb och fritid.

- Om man själv kommer dit som turist kanske det verkar vara väldigt tillbakalutat att bara hänga runt på en skidort, men nog har man ju sitt dagliga liv där också.

En skidåkare står högt upp på ett brant berg, redo att börja åka utför.
En del av vardagen i Chamonix: Att åka ner för det här. En skidåkare står högt upp på ett brant berg, redo att börja åka utför. Bild: Mikko Heimonen utförsåkning,andré dalkarl

I Andrés rutin ingår alltid att kolla vädret. Det gör han oftast på kvällen, så han kan planera in ett åk för följande dag.

- På morgonen kollar jag igenom mina mejl och jobbar kanske lite, och kollar vädret igen. Sedan far vi ut på berget och oftast tar vi första liften upp och fortsätter till bergstoppen. Där äter vi kanske lunch och åker sedan ner. Oftast går det bra.

På eftermiddagen kanske han fortsätter jobba, och lever det där helt vanliga livet.

Inte dyrare än Finland

Man kunde kanske tro att det är dyrt att bo på en plats som Chamonix, men det är det inte heller.

- Utöver liftkort och utrustning kostar det ungefär samma sak som att bo i Finland, jag tror till och med att det är lite dyrare i Finland.

Hur länge tror du att du kommer att fortsätta leva så här?

- Det är svårt att säga, det kan ju komma vändningar i livet. Man kanske tröttnar på att åka till alperna och vill istället hitta en fast punkt. Men jag tar det här året som det kommer och så ser jag hur det utvecklas.

André har aldrig ångrat att han valt att leva så som han gör. Han tror det är viktigt att hitta något man brinner för och är tacksam över att han själv gjort det.

Han ser också glädjen hos andra som hittat sin passion i livet.

Finns det något som skulle kunna få dig att ge upp skidandet?

- För tillfället finns det nog inte det. Det är en så stor passion i livet så jag svarar nej på den frågan.

Nyligen publicerat - X3M