Hoppa till huvudinnehåll

Här är era minnen från skolstarten: "Jag fick inte någon riktig skolväska, istället fick jag använda en begagnad Silja Line-kasse"

Svartvit bild av skolelever som sitter i ett klassrum
Svartvit bild av skolelever som sitter i ett klassrum Bild: Eino Nurmi Skola,Skolklass,skolelever,Första skoldagen,gammal skolbild

Många glömmer aldrig sin första skoldag. En del minns hur nervösa de var, andra hur förväntansfulla de kände sig. Vi har samlat ihop berättelser om skolstarten i Svenskfinland och fått läsa historier från 50-talet fram till 2000-talet.

Livlig trafik i Helsingfors år 1955

Camilla började i skolan år 1955. Hon minns sin första skoldag väl: "Ettorna samlades i klassrummet, med mig var mamma och min 10 år äldre syster.

Vid namnuppropet råkade den flicka som satt bredvid mig ha samma förnamn som jag. Jag hade inte hört någon heta samma som jag tidigare.

Jag minns bra min skolväska, den var ljusbrun och framtill var den mönstrad. En ny etapp i livet började, så kändes det. Min mormor följde mig till- och hämtade mig från skolan varje dag under det första året. Vi bodde nära skolan men trafiken i Helsingfors var livlig redan då."

Kinderna var ofta stelfrusna och vita av köld som lärarinnan gnuggade varma med händerna för att få i gång blodcirkulationen― Gunnevi

Kalla vintrar i Vanda 1957

Gunnevi började i skolan år 1957 i Vanda. Hon kommer ihåg hur skolan såg ut och hur hon skidade till skolan under kalla vintrar: ”Det var en liten småskola på landsbygden i byn Sottungsby i Helsinge socken.

Skolan bestod av enbart klass 1 och 2. Skolbyggnaden var liten. Där fanns endast ett gemensamt klassrum, tambur samt lärarinnans bostad som bestod av ett rum och kök. Min lärarinna hette Ethel Bäcklund och var ogift. Hon var ganska sträng, men ändå rättvis.

I klass två gick 7 elever och i klass 1 där jag började var vi 5 elever. I klassrummet fanns en stor kakelugn som skulle hålla skolsalen varm om vintern. Pojkarna skulle bära in ved till kakelugnen varje morgon innan lektionerna började.

Min skolväg var hela 3 km lång, och den kändes verkligen lång då vädret var dåligt eller riktigt kallt om vintern. Jag skidade till skolan om vintern, då blev skolvägen lite kortare eftersom jag kunde skida kortaste vägen över några åkrar.

På den tiden var ändå vintrarna bistert kalla och kläderna var inte på långt när lika varma och praktiska som i dag. Bland annat fanns inga overaller, man hade yllestrumpor samt ett livstycke som höll upp strumporna med gummiband och knappar.

Glipan med den bara huden mellan strumpa och byxa var alltid knallröd av köld innan man var framme i skolan på morgonen. Kinderna var ofta stelfrusna och vita av köld som lärarinnan gnuggade varma med händerna för att få i gång blodcirkulationen igen.

Lärarinnan kokade skolmaten i sitt eget lilla kök, antingen någon soppa eller gröt. Hemifrån skulle vi ha med oss ett par smörgåsar och en flaska mjölk. Mjölken hälldes upp i en glasflaska med patentkork och smörgåsarna bestod av tjocka skivor hembakat jästbröd med lördagskorv eller ost.

Pulpeterna var tvillingpulpeter, man satt alltid två tillsammans vid pulpeten. Bredvid mig bakom pulpeten satt en pojke som hette Holger. Han hade ännu längre väg till skolan än jag.

Jag minns att han under vår allra första skoldag tog fram sin mjölkflaska och smörgåspaket redan under första lektionen. Han hade blivit hungrig efter sin långa skolväg till fots och orkade inte vänta till lunchrasten.

Jag ansåg att jag måste meddela lärarinnan detta och markerade. Då lärarinnan frågade vad jag hade på hjärtat meddelade jag förmyndaraktigt att Holger redan hade påbörjat sin lunch fast vi skulle vänta tills klockan 11. Holger gick i denna klass bara under höstterminen, sedan skildes hans föräldrar och Holger flyttade med sin mamma till Sverige.”

Skolelever som sitter i ett klassrum
Skolelever som sitter i ett klassrum Bild: Arja Lento skolan (fenomen),grundskolan,skolelever,Skolklass,Pulpet,svartvit skolbild

Siv hittade vänner för livet i Vasa 1963

Siv började i skolan i Vasa år 1963. Hon minns hur hon fick nya bekantskaper som blev vänner för livet: ”Min första skoldag minns jag väldigt tydlig.

Familjen hade nyligen flyttat från landet in till stan och jag fick inte börja i den skola jag kände så väl. Mamma hade varit lärare i skolan på landet och vi hade bott i lärarbostaden. Skolgården hade varit min hemmagård och jag kände många av de barn som redan gick i skolan.

Den nya skolan där jag skulle börja på första klass låg mitt i stan vid en livligt trafikerad gata. Alla nya elever, med förälder, samlades i skolans festsal. Rektorn hälsade oss välkomna och framme i salen steg ettornas klasslärare fram.

Barnen ropades upp i alfabetisk ordning, fick gå fram och ställa sig i en rad bakom sin lärare. Jag minns att en av lärarinnorna liknade min mamma och jag hoppades att hon skulle bli min lärare, och min förhoppning besannades!

Sedan tågade vi iväg till våra klassrum och jag kände ingen av mina klasskamrater eftersom jag var ny i stan. Men snabbt blev jag bekant med de andra flickorna och två av dem hör ännu idag till mina allra bästa vänner. Vi har följt varandra genom livet i 55 år nu.”

Skolelev som ritar
Skolelev som ritar Bild: Touko Yrttimaa skolelever,färgpennor,skolan (fenomen),Pulpet,Skolklass
Skollunchen serverades på vedlåren i farstun

Fina kritor från Borgå år 1967

En annan av våra läsare, som skriver under pseudonymen "Det var länge sedan", hade också sin första skoldag år 1967: ”Det regnade 1.9.1967. Jag hade en knallgul regnrock på mig och en vinröd skolväska att hänga över axeln.

Pappa följde mig till skolan och var med under den första lektionen. Alla klasskamrater var för mig okända barn eftersom vi bodde avsides och på den tiden fanns varken dagis, lekis eller klubbar så att man skulle ha getts en chans att bli bekant med jämnåriga.

Vi var 21 barn på klass 1, femton flickor och sex pojkar. Det bästa minnet från först skoldagen var när vi fick varsin ask nya färgkritor, Borgå oljefärgskritor. De doftade så gott!

Skollunchen serverades på vedlåren i farstun. Lärarinnan lade för på tallriken och vi åt vid pulpeten. En bordstablett skulle man ha med hemifrån. Under läsåret hann jag bli expert på att gömma sillbitar under potatisskalen.”

Elever som står ute på skolgården
Elever som står ute på skolgården Bild: Mika Kanerva skolan (fenomen),skolelever,skolgård

Ärtsoppa blev favoritmat i Lappvik 1972

En läsare som skriver under psudonymen ”Lipsillen” var mycket ängslig inför skolstarten i Lappvik år 1972: ”Jag hade snyftat och gråtit hela sommaren för jag var så rädd att lämnas ”utan mamma".

Dessutom var jag oerhört ”petig” med maten och rädd för vad det skulle bjudas: ”Tänk om det är ärtsoppa?!!! Buuhuuu.” Jag hade fått en ny "skitgrön" ryggsäck som jag skarpt gillade eftersom den hade liknande kulörer som i armén.

Jag har ett foto från första skoldagen när jag står tårögd på balkongen med ryggsäcken på. Mamma följde med till skolan och till min förvåning var lärarinnan (Siv) inte alls sträng utan mycket sympatisk och förstående.

Det blev lunch och det var ÄRTSOPPA! Men den snälle Siv sade att jag inte behöver äta och det gjorde jag inte heller. Sedermera blev ärtsoppa en av favoriträtterna i skolan och livet .”

Barbro var förväntansfull inför skolstarten år 1977

Barbro började i skolan år 1977. Hon minns att allt gick bra: ”Egentligen var skolstarten för mig inget speciellt, trots att jag på den tiden var väldigt blyg.

På våren hade vi besökt skolan. Området, skolbyggnaden, lärarna och de andra eleverna (speciellt klasskamraterna) var bekanta sedan tidigare.

Penal och väska var det nog spännande med då det begav sig. Det hade vi dock ordnat i god tid, så den dagen skolan började var det inget speciellt med det längre.

Vi åkte taxi till skolan och jag minns att jag tyckte att det var skönt att min fyra år äldre syster också åkte med i den. Jag räknade med att hon skulle försvara mig om någon av de äldre barnen skulle bråka med mig. Det behövdes dock inte som tur var.”

Jag undrar vad hon kände då hon såg sin älskade lilla trollunge kuta iväg över gården― Saga

Ny penal och färgglada pennor i Österbotten 1991

Saga började i skolan i Österbotten 1991. Hon kommer ihåg att hon var full av förväntan: ”Jag står på en asfalterad skolgård i Österbotten och mamma står bredvid. Jag har ny ryggsäck, ny penal med färgglada blyertspennor i, och ett suddgummi i form av en ponny.

Jag är väldigt spänd över att börja skolan. Jag föreställer mig ett stort ansvar! Komma i tid och sitta snällt vid pulpeten. Runt om mig står andra barn med sina föräldrar, men jag minns inte att jag skulle ha talat med dem fastän jag kände de flesta från dagis.

Jag står bara och väntar. Och så händer det: Det ringer in! Först fattar jag inte vad det är för ljud. Jag förväntade mig ett ettrigt drillande, som på tv. Men när jag inser vad det är så sätter jag av som en skottspole.

Jag sprintar in före alla andra och hittar mitt klassrum och sätter mig. Så småningom är alla inne och föräldrarna står längs med klassrummets väggar.

Men var är mamma? Hon syns inte till! Hon är inte där! Resten av dagen minns jag inte, men mamma hämtar mig från skolan och jag konfronterar henne genast: Var var du? Alla andra hade sina mammor där!

Mammas svar gjorde mig djupt besviken: Du for iväg med sån fart istället för att gå in med mig och hålla mig i handen. Jag trodde att du ville klara dig själv. Hur kunde hon tro det? Jag är ju så liten! Jag behövde ju henne!

Idag tänker jag att mamma nog på allvar visste att hennes kavata unge klarar sig. Och jag undrar vad hon kände då hon såg sin älskade lilla trollunge kuta iväg över gården, fast besluten om att inte komma för sent och utan att en enda gång titta tillbaka för att försäkra sig om att mamma hänger med.

Kanske hon var lika besviken som jag? Kanske det var början till min självständighet från mammas kjolar? Jag vet inte, men jag kan skratta åt det idag.”

Skolbarn som klättrar ute på en klätterställning
Skolbarn som klättrar ute på en klätterställning Bild: Seppo Sarkkinen skolelever,Skolbarn,skolan (fenomen),skolgård

Skola stängdes i Björkboda 2010

En läsare som skriver under pseudonymen ”Björkbodabo” började i skolan år 2009, men hann tyvärr inte gå i samma skola särskilt länge: ”Jag började i en liten byskola bara några hundra meter från vårt hus i Björkboda.

Jag hann bara gå ett år i den skolan innan den stängdes och alla fick en över 10 kilometer lång skolväg. Det var en bra skola och lärarna var bra, men det fanns bara 21 elever där då skolan stängdes. Det var år 2009-2010.”

Skolstarten är inte alltid en dans på rosor

Alla har inte trevliga minnen från skolstarten. En av våra läsare, som skriver under pseudonymen ”Tomtenissen”, började i första klass i Jakobstad år 1988 och upplevde skolstarten som ganska traumatisk:

”Jag började första klassen i Nordmans Skola. Jag var ängslig att gå in på lektionen, minns att min mamma gungade gungbräde med mig. När klockan ringde in märkte jag inte gungbrädan som slog mig i huvudet. Inne på lektionen fick vi nya böcker.

Jag kommer ihåg hur vi skulle teckna några fiskar med tusch i en mattebok. Mina tårar gjorde fiskarna suddiga. Jag gillade inte skolstarten alls och värre blev det. De kommande fyra åren var jag mobbad av klassens värsting.”

Barn är inte precis snälla mot varandra

En annan av våra läsare, som skriver under pseudonymen ”VÖS”, hade heller ingen lätt skolstart: ”Jag minns min första skoldag mycket bra. Eftersom jag inte bodde långt från skolan gick min mor tillsammans med mig första dagen.

Efter att hon vänt tillbaka hem inledde de andra eleverna sina frågor; "Var det där din mamma? Hon såg jättedum ut.", med påföljande hånskratt, och så vidare. Barn är inte precis snälla mot varandra."

Skolelever som spelar bollspel på skolgård
Skolelever som spelar bollspel på skolgård Bild: Mika Kanerva skolan (fenomen),skolgård,skolelever

Pseudonymen ”1974”, har ett pinsamt minne av skolstarten: ”Mitt främsta minne från den första dagen och hösten var att jag inte fick någon riktig skolväska, som mina klasskamrater.

Istället fick jag använda en begagnad Silja Line-kasse i tantmodell. Hög, mörkblå och tråkig och utan axelrem. Antar att min mamma inte riktigt förstod hur viktigt det skulle ha varit med en egen skolväska.”

Ett otrevligt minne av skolstarten har också en läsare som skriver under pseudonymen ”Ångest varje dag”: "Jag minns den dagen, och alla andra skoldagar. Hur skulle jag ha glömt? Läraren hånade mej ofta inför klassen: Är du verkligen så dum? Hoppas de som går i skola nu har det lättare!"

Skoltiden väcker känslor hos såväl unga som gamla. Alla har vi en historia att berätta. Vi tackar så mycket alla som delat med er av era första skolminnen!

En av berättelserna i artikeln plockades bort den 2.1.2019.

Läs också

Nyligen publicerat - Inrikes