Hoppa till huvudinnehåll

Karistonåringar om vuxna: De ser oss som alltför små men samtidigt för stora

ungdomar poserar för gruppbild
I främre raden: Frida Söderlund, Karin Westerlund, Martin Jungar, Ines Latvala och Fredrik Nordström. I bakre raden Frida Österlund, Sandra Holmroos, Lucas Rothwell, Cecilia Nylund och Viivi Tasanko. ungdomar poserar för gruppbild Bild: Monica Slotte / Yle tonåringar,konflikter,vuxna,Karis,Raseborg,Lucas rothwell

- Vuxna förväntar sig ofta det värsta. De har förutfattade meningar om hur hemskt tonåringar beter sig.

Det säger studerande vid Karis svenska högstadium och Karis-Billnäs gymnasium.

Vuxna lyssnar inte på oss. De tror att vi är dummare än vi är.

De vittnar om hur man som tonåring får sämre service om man besöker en restaurang i grupp.

- Vuxna lyssnar inte på oss. De tror att vi är dummare än vi är.

Då ett tiotal ungdomar ombeds reflektera över vuxnas bemötande är kodorden lyhördhet och respekt.

När dessa saknas förvandlas en ung människa lätt i vuxnas ögon till en besvärlig tonåring.

Huliganer i grupp

17-åriga Ines Latvala beskriver hur stor skillnad det är att gå ut och äta på restaurang ensam eller i vuxet föräldrasällskap jämfört med att gå med kompisar.

- Man får inte samma betjäning. De ser oss som huliganer och det känns inte bra. Då vill jag säga: Döm mig inte innan ni vet vem jag är.

Sluta snäsa

Yle-redaktören Jessica Edén frågar sig i en kolumn varför många vuxna beter sig ohyfsat och ohövligt mot tonåringar.

Hon tar sin egen 19-årige son och hans erfarenheter som exempel.

Edén kommer till att det kan handla om förutfattade meningar om hur tonåringar förväntas bete sig men också om maktmissbruk från vuxnas sida.

Försök förklara

Fredrik Nordström som studerar vid Karis-Billnäs gymnasium tror på att förklara hur saker och ting ligger till.

- Man kan försöka göra sitt bästa och förklara, om det är något som man påstås ha gjort men inte har gjort. Här i Karis säger de att det är ungdomarna som härjar men de har inga bevis.

Om man blir oskyldigt anklagad händer det att man blir arg. Och är man skyldig så får man erkänna det man har gjort.

- Men att påstå att det är vi när det inte är det tycker jag nog är fel, konstaterar Fredrik Nordström.

Vuxna ofta misstänksamma

Martin Jungar kan inte påminna sig att han skulle ha utsatts för tydliga övertramp från vuxnas sida.

Har det hänt så har det varit mindre saker som han inte ens noterat.

- Vuxna är alltid lite misstänksamma i första hand.

Hur ska man då vara för att uppfattas som skötsam?

- Om man gör sina läxor så är man ordentlig. Och om man inte festar så mycket att det märks. Mina föräldrar varnade mig för allt som kunde gå fel som om det skulle hända, funderar 16-åriga Karin Westerlund.

- Dom antar att tonåringar inte kan bete sig. Dom ser oss både som jättesmå och alltför stora samtidigt.

- Att folk inte lyssnar på en gör att man tappar motivationen.― Ines Latvala, 17 år

Ines Latvala ser också dilemmat.

- Man märker ofta hur många vuxna tror att man är dummare än vad man är. Om ungdomar har en poäng de vill föra fram så tas den inte seriöst.

Det tycker hon är frustrerande.

- Att folk inte lyssnar på en gör att man tappar motivationen.

Olika synsätt

Att det uppstår missförstånd kan sannolikt också bero på skillnader i synsätt mellan olika generationer.

- Det ändrar ju hela tiden, hur man gör i olika situationer, säger Cecilia Nylund

Viivi Tasanko kan inte påminna sig riktigt svåra incidenter men säger att hon nog berörs om någon blir arg på henne.

- Det kan vara så att de skriker åt en fastän man inte har gjort någonting. Att vuxna tror att ungdomar håller på med sådant som man egentligen inte gör.

Hur känns det om någon skriker åt dig?

- Man känner sig dålig. Det är inte roligt, även om är oskyldig.

Lärare förstår de flesta

De här tonåringarna berättar om lärare som favoriserar vissa studerande och hur besvärligt det kan kännas.

Samtidigt uppfattas lärarna ha större förståelse för tonåringar än de egna föräldrarna.

- En lärare har ungdomar runt sig varje dag. Därför kan det vara lättare att förstå vad som har hänt eller vad som har gjorts. En förälder överreagerar ganska snabbt, bedömer Karin Westerlund.

Hur ska då tonåringar och vuxna hitta ett bättre sätt att kommunicera?

- Vuxna måste börja tänka mera som barn tänker och barnen mera som vuxna. Att man inte tänker bara på sig själv, funderar Sandra Holmroos och hennes kompisar vid Karis högstadieskola.

Hur gör man det?

- Det är svårt. Man får öva.
- Man ska våga tala och öppna sig.


Läs också