Hoppa till huvudinnehåll

Den privata samiskan blev professionell för Peter Steggo - “Jag trodde inte samiskan skulle vara värd något”

Peter Steggo.
Peter Steggo ville lära sig samiska för att prata med sin släkt, men språket öppnade också andra dörrar. I dag använder han det, förutom på jobbet, också bland annat i sociala medier. Peter Steggo. Bild: Privat/Marika Thörn person,peter steggo

Peter Steggo kunde vara bitter på att hans pappa inte hade lärt honom den pitesamiska som var hans modersmål. När han väl hittade språket gav det honom mycket mer än han kunnat gissa.

Dessutom kunde han i sin tur dela med sig av sina kunskaper till sin pappa.

Språket är något personligt. Det var också med den intentionen som Peter Steggo började läsa samiska år 1997.

Det finns inga kurser i pitesamiska, vilket var det hans pappa pratade, men han tog vägen via nordsamiskan och dessutom lulesamiskan för att tillslut känna sig säker på sitt språk.

Han ville kunna prata med sin pappa och med släkten, lyssna på de gamla inspelningar som fanns med hans farfar, bland annat med jojk.

- På den tiden trodde jag inte att samiskan skulle vara värd något, bara att den skulle att vara rolig för mig, för att förstå min släkt. Men från samhället visades det att samiskan inte var värd någonting.

Han skulle få fel.

Utrotningshotat språk

I Finland är nordsamiskan relativt dominerande, men här finns också de mindre utbredda enaresamiska och skoltsamiska.

I Sverige har nordsamiskan också stor spridning. Där finns också sydsamiska, umesamiska, lulesamiska och så pitesamiska.

Pitesamiskan pratas i och kring Arjeplog, i Lappland i Sverige, men också på andra sidan gränsen, i Norge. Totalt finns det ändå under 100 personer som talar språket, som också listas som utrotningshotat av UNESCO.

År 2010 kom en ny lag i Sverige, lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk, och det innebär att de kommuner som är samiskt förvaltningsområde har skyldigheter att tillhandahålla dagvård och äldreomsorg på samiska.

Språket blev till jobb

Den nya lagen förde med sig att många kommuner behövde tillsätta nya tjänster. År 2010 fick Peter Steggo en av dem, som samisk koordinator i Arvidsjaur kommun.

I dag har han den motsvarande tjänsten, minoritetssamordnare, vid Umeå kommun. Att han skulle kunna jobba med samiskan var inte något han väntat sig.

- Jag visste naturligtvis att det fanns lärare som undervisade i samiska i skolan, men att det fanns tjänster som inte gick ut på att undervisa, där samiskan var viktig, det trodde jag aldrig.

Första ordboken

När jag träffar Peter Steggo har har precis hållit ett entusiastiskt föredrag om samiskan, och om sin egen väg in i språket. Det märks att han är glad att kunna berätta om det som händer med pitesamiskan just nu.

För trots att pitesamiskan är ett marginellt språk händer det ändå saker som gör att språket lever vidare.

Språket har i dag inget godkänt skriftspråk, men i Arjeplog har kommunen satt upp skyltar på pitesamiska ändå. Det glädjer Peter Steggo.

- Jag tycker att det är fantastiskt att man ändå gör det, utan att vänta, för vi måste göra något åt språket nu.

För några år sedan gjordes också den första pitesamiska ordboken.

- Ordboken är ett steg i rätt riktning, men det behövs mer, till exempel läromedel.

Peter Steggo ser ljust på framtiden för språket. Men det måste samtidigt till en förändring.

- Vi måste få till undervisning i skolan och vi måste få föräldrar att prata pitesamiska med sina barn.

Peter Steggos pappa skriver på sitt modersmål, pitesamiska, för första gången.
Peter Steggos pappa skriver på sitt modersmål, pitesamiska, för första gången. Peter Steggos pappa skriver på sitt modersmål, pitesamiska, för första gången. Bild: Privat/Peter Steggo skrivande

Chatt på samiska

Sedan år 2010 har Peter Steggo arbetat med samiskan, men egentligen började det lite tidigare, det att hans samiska kunde användas till annat än att kommunicera med familjen.

Redan några år innan hade han lett en studiecirkel i pitesamiska.

- Då började jag förstå att folk verkligen brydde sig, att det var intressant för folk.

Med på kursen fanns Steggos egen pappa. Han hade aldrig fått använda sitt eget språk när han själv gått i skolan och var i stort sett analfabet på sitt eget modersmål.

Under de två år som Peter Steggo höll i studiecirkeln lät han sina elever skriva på pitesamiska.

- Jag var med när pappa skrev sin första text på pitesamiska, det var ett häftigt tillfälle.

Att byta språk med pappa som han tidigare alltid pratat svenska med var för svårt, men nu för tiden chattar de alltid på pitesamiska.

- Jag märker att pappa är mer stolt över sitt språk nu, han använder det mer gärna, säger Peter Steggo.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje