Hoppa till huvudinnehåll

Barn utsatta för brott har olika rättsskydd beroende på språk och var de bor - psykologer och poliser med rätt att höra barn finns inte alltid tillgängliga

En manshand täpper till en gråtande flickas mun.
Beroende på var i landet ett barn som misstänks vara utsatt för brott bor, och vilket språk hen talar, varierar det hur och när barnet kan bli hört av en polis eller psykolog med rätt kompetens. En manshand täpper till en gråtande flickas mun. Bild: Mostphotos/Luis Louro fruktan,kidnapping,misshandel,barnmisshandel,familjevåld,Sexuellt utnyttjande av underårig,barn -- sexuellt utnyttjande,Sexuellt övergrepp,Barnens rättigheter,barnets rättigheter,Barnuppfostran

Det finns stora regionala och språkliga skillnader då det gäller att förhöra barn som misstänks vara utsatta för brott. Det här sätter en del av de redan utsatta barnen i en sämre situation som kan påverka hela rättsprocessen.

Då ett barn hörs i en rättsprocess, förhörs barnet i första hand av en polis.

Är barnet under skolåldern, eller ifall barnet eller den unga lider av psykisk ohälsa eller utvecklingsstörning, kan förhöret på polisens begäran ske vid en rättspsykologisk- eller rättspsykiatrisk undersökningsenhet för barn och ungdomar.

Då är det en psykolog som är specialutbildad att förhöra barn som skall utföra intervjun.

Det finns fem rättspsykiatriska undersökningsenheter för barn och ungdomar i landet och de är knutna till universitetssjukhusen.

Men här blir det problem, för det finns inte tillräckligt med psykologer med denna specialkompetens på alla områden i Finland.

Om barnet bor i närheten av något av de fem rättspsykiatriska enheterna och talar finska, eller om det finns utbildade psykologer eller poliser på orten som har kompetens att förhöra barn, så är det i regel inget problem.

Bor barnet långt borta från någon av dessa enheter eller om barnet talar annat språk än finska, blir det ofta problematiskt.

Svårt på svenska i Åbo

På svenskspråkigt håll kan man utföra den här typen av barnförhör i Helsingfors, men också i Vasa som är knutet till Åbos enhet.

Värre är det däremot för de svenskspråkiga barnen på Åland och i Åbotrakten, för där finns inte svenskspråkiga psykologer med rätt kompetens.

Dock är fallen på Åland mycket få till antalet och poliserna där är omvittnat duktiga på att förhöra också mindre barn.

I Åbo är situationen allvarligare. Trots att enheten där försökt anställa svenskspråkiga, finns där ingen som kan svenska för tillfället.

Det berättar överläkare Anna-Mari Salmivalli vid rättspsykiatriska enheten för barn och unga i Åbo.

I de fall där ett svenskspråkigt barn i Åbotrakten misstänks ha utsatts för brott, konsulteras någon av de svenskspråkiga psykologerna med rätt kompetens per telefon.

Det har även hänt att man anlitat tolk, vilket sällan är att föredra.

Fem barn deltog i Barn med på jobbet-dagen på Vasa stads kommunikationsavdelning.
För att intervjua ett barn utsatt för ett brott, krävs specialkompetens. På finlandssvenskt håll finns det tre psykologer med denna kompetens, och de hjälper ofta poliser på orter där det inte finns svenskspråkiga psykologer att tillgå. Fem barn deltog i Barn med på jobbet-dagen på Vasa stads kommunikationsavdelning. Bild: Yle/Jukka Tyni barn,arbetsliv,Vasa

Problematiskt med tolk

Bristen på svenskspråkiga psykologer med kompetens att höra barn är ändå hanterbar, även om läget inte är det bästa om man bor på "fel" ställe.

Värre är det med de barn som har mycket lång väg till personer med kompetens att höra barn eller med de som talar ett annat språk än finska och delvis svenska.

- Det här är ett stort problem. Invandrarbarnen är överrepresenterade och då blir det att förhöra med hjälp av tolk, vilket är olyckligt på många sätt, säger Julia Korkman, docent i rättspsykologi.

Hon utbildar dessutom poliser och psykologer i hur man förhör barn som misstänks vara utsatta för brott.

Problemet med tolk är att kvaliteten är väldigt varierande. Det innebär att även om intervjuaren är utbildad och kan ställa de rätta frågorna, kan det hända att tolken ställer väldigt direkta eller ledande frågor, eller inte använder ett barnanpassat språk.

- Jag tror att alla enheter och polisinrättningar i Finland har dåliga erfarenheter av bristande kunskaper hos tolkar som förhört barn.

Invandrarbarnen är överrepresenterade och då blir det att förhöra med hjälp av tolk― Julia Korkman

Korkman understryker att barn har rätt att bli hörda på ett språk de behärskar väl.

- Det är en väldigt, väldigt viktig fråga för barnens rättskydd och också för de vuxna misstänkta.

Korkman säger att det finns många fall där det visat sig att barnet inte blivit utsatt för ett brott utan det har blivit ett missförstånd.

Missförstånd sker lätt då det är fråga om små barn som har begränsade språkkunskaper.

Därför kan det vara helt avgörande att barnet får kommunicera med en person som har rätt kompetens och att detta sker på ett språk som barnet behärskar bra, det vill säga det egna modersmålet eller i vissa fall skolspråket.

Julia Korkman
Julia Korkman är docent i rättspsykologi och forskare vid Åbo Akademi. Hon har också tjänst vid Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikts rättspsykologiska enhet för barn och ungdomar. Hon utbildar även psykologer och poliser i hur man utför intervjuer med barn som man misstänker har utsatts för brott. Julia Korkman Bild: Rikhard Tiula Åbo Akademi,vetenskap,rättspsykologi,vad säger vetenskapen

Långa avstånd kan vara ödesdigra

Psykolog Tom Pakkanen är specialiserad inom rättspsykologi och har kompetens och utbildning att förhöra barn i rättsprocesser.

Han konstaterar att även om läget i huvudstadsregionen är rätt okej, så är det många barn i i resten av landet som inte har tillgång till samma rättsskydd som de i exempelvis huvudstadsregionen.

- I östra och norra Finland kan det vara väldigt långa avstånd, flera hundra kilometer för familjerna att komma till en polisstation där det finns specialiserade barnutredare eller så till någon av de fem specialenheterna.

I de fall där det gått en lång tid och barnet är litet är det så gott som omöjligt att avgöra vad barnet upplevt― Tom Pakkanen

Precis som Korkman anser Pakkanen detta vara ett stort problem.

- I de här fallen är det jätteviktigt att intervjun sker så snabbt som möjligt efter att misstanke uppstått. Blir det långa avstånd och väntetider så får vi en situation som är väldigt dålig för barnet och för utredningsprocessen.

För ett litet barn kan minnet svika och barnet påverkas av vuxnas frågor och eventuella påtryckningar runt omkring sig.

Om ett litet barn inte kan förhöras så gott som genast efter att misstanke uppstått, kan man ifrågasätta om det alls är någon vits med att höra barnet.

- I de fall där det gått en lång tid och barnet är litet är det så gott som omöjligt att avgöra vad barnet upplevt och vad som lagts till av någon annan, säger Pakkanen.

Förändring, tack!

Eftersom de regionala och språkliga skillnaderna skapar olika förutsättningar beroende på var barnet bor och vilket språk barnet talar, innebär det att vissa barns rättsskydd naggas i kanterna.

Detta kan få förödande konsekvenser i en rättsprocess.

Vad gäller den svenskspråkiga kompetensen i detta avseende, är det ett faktum att de svenskspråkiga fallen där barn misstänks vara utsatta för brott, är förhållandevis få till antalet.

Det blir med andra ord att förlita sig på att de rättspsykiatriska enheterna för barn och unga kan garantera svenskspråkig service.

Tyvärr har inte detta kunnat förverkligas, som till exempel i Åbo.

Jag tror att alla enheter och polisinrättningar i Finland har dåliga erfarenheter av bristande kunskaper hos tolkar som förhört barn― Julia Korkman

På Folktinget tar man denna fråga på allvar.

- Barnen har rätt att höras på sitt eget språk. En förutsättning för att utredning skall kunna göras är att resultatet från intervjuerna blir rätt, säger jurist Johanna Lindholm, sakkunnig i social- och hälsofrågor på Folktinget.

Lindholm påpekar att det vore skäligt att kräva att det skulle finnas åtminstone ett team i landet som skulle kunna göra de här motsvarande utredningarna på svenska.

- Det här teamet kunde vara mobilt så att det kan åka till olika regioner enligt behov.

Vad kan då Folktinget göra åt detta?

- Vi kan lyfta det till diskussion och närma oss de ansvariga ministerierna och påtala att det finns ett sånt här problem och att man bör se över detta då man planerar kommande verksamhet.

Johanna Lindholm
Jurist Johanna Lindholm är sakkunnig i social- och hälsovårdsfrågor på Folktinget som ämnar ta upp saken med berörda ministerier. Johanna Lindholm Bild: Yle/Anna Savonius folktinget språkskyddssekreterare johanna lindholm

Tummen upp

Lindholm har fler konstruktiva förslag.

Om sote-reformen går igenom skulle det enligt henne vara väldigt viktigt att landskapen då de planerar sitt samarbete också tittar på denna fråga.

- Hur gör man med psykologresurserna och hur säkerställer man att det finns den här typen av specialkompetens i de kommande landskapen?

Lindholm påpekar att man inte kan kräva att det finns beredskap i varje landskap för en svensktalande specialutbildad psykolog, eftersom de svenskspråkiga fallen inte är särskilt många per år.

- Inte ens på samtliga av de fem kompetensområdena kan man kräva det så för att lösa detta skulle man med ett mobilt specialteam se till att det finns tillgång till svenskspråkiga resurser.

Julia Korkman ställer sig mycket positiv till Lindholms och Folktingets förslag om ett mobilt team.

- En jättebra idé. Här skulle jag dessutom vilja framhålla mångspråkigheten, att teamet skulle vara mångspråkigt och knyta till sig tolkar med specialutbildning inom rättsprocesser.

Korkman föreslår att man skulle sålla ut vilka språk som oftast förekommer i de här förhören, var det finns intervjuare och tolkar och då försöka knyta de här personerna till det mobila teamet.

- Därmed kunde vi se till att alla barn får tillgång till bra intervjuare eller tolk på sitt eget språk.

Läs också

Nyligen publicerat - Samhälle