Hoppa till huvudinnehåll

Kommentar: Krig, manlighet, ideologier och kost - därför blev det ett sådant liv om beväringar och vegetarisk mat

Bilda av sallad och porträtt på redaktör Jonas Jungar
Bilda av sallad och porträtt på redaktör Jonas Jungar vegetarisk kost,beväringstjänst

Massmedialt var det här nästan alltför läckert för att vara sant. Försvarsminister Jussi Niinistös kritik av vegetarisk kost för våra beväringar var en given snackis från första början. Det var bara att ta fram popcornen och vänta på reaktionerna för och emot.

Det visste givetvis Niinistö, som säkert kalkylerade med att publiciteten trots allt skulle gagna honom och partiet. I dagens uppmärksamhetsekonomi är det svårt, speciellt för ett litet parti, att nå genom mediebruset, så det gäller att sticka ut hakan ordentligt för att få ens lite synlighet.

Medierna hoppar genast på dylika brandfacklor eftersom konflikten är enkel, nästan övertydlig. Alla kan ha en åsikt.

Men varför denna uppståndelse kring ett par mål vegetariskt i veckan? T.o.m. under kriget var ju kosten huvudsakligen vegetarisk för soldaterna vid fronten. Av nödtvång, men dock.

En mera odramatisk ändring av menyn kan man år 2018 svårligen tänka sig. Att många inte tycker om smaken på vegetarisk mat stämmer säkert, men det har varit vardagsmat redan länge bl.a. i våra skolor, så det är svårt att se varför försvarsmaktens lilla justering på den här punkten inte vore försvarbar.

I synnerhet som det finns fullgoda miljömässiga skäl för att minska på köttet.

Medierna hoppar genast på dylika brandfacklor eftersom konflikten är enkel, nästan övertydlig - alla kan ha en åsikt

Jag tror alltså de upprörda rösterna bottnar i mera än själva maten. Det är inte den vegetariska lasagnen eller spenatplättarna i sig som irriterar.

Dels krockar här en utpräglat manlig och konservativ domän (militär och krig) med något som många fortfarande förknippar med något slags liberal rödgrön ideologi med feministiska förtecken.

Den ena vegetariska dagen vid våra truppförband ses som ännu ett i raden av provocerande uttryck för en en påtvingad ideologi.

Det vegetariska fungerar då som sinnebilden för det som är klent och mesigt, köttet står för styrkan och beslutsamheten. Riktiga män äter inte sallad och groddar, liksom. Allra minst de som ska försvara landet.

Dels är kostfrågor i dag närmast religiösa till sin karaktär - vare sig det handlar om vegetariskt, LCHF, socker, salt eller något annat, så betraktas frågor kring vad vi äter eller inte äter ofta med en oerhört stark övertygelse.

Vem som helst kan googla fram sig till en egen absolut sanning om vad som är nyttigt och hälsosamt och vad som inte är det.

Det vegetariska fungerar då som sinnebilden för det som är klent och mesigt, köttet står för styrkan och beslutsamheten

Krig, beväringstjänst, manlighet, kostfrågor, miljöhänsyn och ideologi - frågan om vad beväringarna borde äta innehåller alla ingredienser för en upprörd debatt.

Knappast kunde major Eija Pulkki, som basar för försvarsmaktens matförsörjning, ana sig till vilket plötsligt liv det skulle bli.

Men hon kan trösta sig med att den här diskussionen sannolikt ebbar ut lika snabbt som den uppstod. Det finns inte riktigt tillräckligt med nya vinklar för att hålla den vid liv.

Samma mediala logik som blixtsnabbt lyfte upp frågan på dagordningen gör att den försvinner från löpsedlarna med samma fart.

I modern anda avverkar vi t.o.m. samtalsämnen i allt snabbare takt - speed-debating kring det som för stunden råkar väcka mest känslor.

Imorgon är det något annat som upprör.

Skribenten är chef för kvalitetskontroll och publikdialog vid Svenska Yle. Han är köttätare.

Läs också

Nyligen publicerat - Inrikes