Hoppa till huvudinnehåll

"Jag vill visa en mansroll som inte är den stereotypa" - Hanna Nordenswan gjorde en minidokumentär om brustna hjärtan i tre generationer

Hanna Nordenswan
Hanna Nordenswan Bild: Yle porträtt,hanna nordenswan

Kommer du ihåg den där vintern? Det var inte någon snö på marken och allting kändes mycket mörkare än vanligt, jag tillbringade väldigt mycket tid på golvet den där vintern. Det kändes som att jag aldrig skulle kunna stiga upp, så som det väl känns för de flesta när ens hjärta har blivit riktigt totalt krossat.

Med de orden börjar minidokumentärfilmen Det som kunde varit av Hanna Nordenswan. Ett krossat hjärta blev till en film och själva filminspelningen öppnade för djupa diskussioner mellan Nordenswan och hennes egen far och farfar.

– Visst är det en personlig berättelse, men jag ogillar när det blir ett vältrande i de egna angelägenheterna, därför behandlade jag ämnet via pappas och min farfars historia.

Ifall de tidigare förhållandena hade fortsatt hade man själv inte funnits

I filmen berättar både Hannas farfar och far om hur de själva älskat och blivit dumpade, hur det som då i tiderna kändes som stora kärlekar till slut kom att hamna i skuggan av det liv som sedan tog fart på riktigt.

För ett barn eller barnbarn kan det vara hisnande att inse att ens föräldrar haft ett annat liv och att ifall de tidigare förhållandena hade fortsatt så hade man själv inte funnits.

– Jag tycker att det är tröstande att bägge hade upplevt samma som jag och för bägge har livet sedan ändå blivit så fint och rikt.

Jag gick ner sju kilo på en vecka, jag var alldeles out. Jag kunde inte föreställa mig att något sådant kunde hända― Henrik Nordenswan i Det som kunde varit

Hanna berättar att det inte var svårt att få männen att prata och att det också var viktigt för henne att visa en annan mansbild än den stereotypa där mannen inte klarar av att tala om sina känslor.

– Åtminstone i min familj har vi alltid pratat om känslor och männen är inget undantag. Speciellt med pappa har det varit lätt att prata om allt och jag är stolt över honom. Det är alltid pappa jag ringer först till när jag är riktigt ledsen.

Verkligheten överträffar dikten

Nordenswan har en bakgrund som journalist och för henne var det ett lätt val att börja studera dokumentärfilm istället för exempelvis spelfilm.

- Det stämmer ju att verkligheten överträffar dikten. Och att en berättelse är sann gör att den kan kännas ännu viktigare än andra berättelser. Jag vill berätta små berättelser som är sanna och viktiga. Med små menar jag att jag gärna lyfter upp oväntade människor som annars kanske inte avporträtteras så ofta.

Hanna Nordenswan
Hanna Nordenswan Bild: Jessie Adler porträtt

Nordenswan berättar att hon inkommande höst kommer att återvända till New York som numera känns som ett hem för henne. I New York har hon studerat film i två år på School of Visual Arts.

Det är alltid pappa jag ringer först till när jag är riktigt ledsen

På hösten kommer hon bland annat att fortsätta med ett projekt som går ut på att prata med människor som nattarbetar som städare. Nordenswan har till exempel hittat en städerska som drömde om att bli dansös, men nu jobbar med att städa en danslokal. En annan person gick själv aldrig ut skolan men arbetar nu med att städa en skola.

- Jag vill prata om deras relation till det utrymme de städar och om deras drömmar. Jag fascineras av det fantastiska i det vardagliga, säger Nordenswan.

Det som kunde varit har tidigare visats på filmfestivalerna DOC NYC och Yonkers Film Festival.

Lördag 25.8 kl.19:48 visas Det som kunde varit på Yle Fem/Teema och finns också på Arenan.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje