Hoppa till huvudinnehåll

Livstidsdömd före detta gängmedlem: Fler poliser orsakar fler motsättningar

Janne Raninen står framför en tegelvägg i svart t-skjorta.
Janne Raninen anser att fler poliser inte skulle ha stoppat hans kriminella bana. Janne Raninen står framför en tegelvägg i svart t-skjorta. Bild: Yle / Frida Holmberg brott (juridik),janne raninen

– När man sätter in poliser i förorten är det redan för sent, säger livstidsdömde Janne Raninen. Istället för förortspoliser kunde socialarbetare och före detta kriminella tygla brottsligheten.

– Mina föräldrar var inte kriminella men kriminaliteten var alltid närvarande. Jag hade flera kompisar vars pappor satt i fängelse, och jag kände äldre killar som helt öppet höll på med kriminalitet, säger Janne Raninen.

Raninen blev känd för den stora allmänheten då han år 1998 mördade gangsterledaren Dragan Joksovic på Solvalla-travstadion i Stockholm.

Han är dömd för två mord. För tillfället avtjänar han ett livstidsstraff för det så kallade Nordsjömordet.

Såg de kriminella som lyckade

Raninen säger att han som barn endast såg de "bra" sidorna med kriminalitet: de äldre killarna som lyckats tjäna pengar.

– Jag växte upp i förorten Jordbro, en förort som inte är speciellt bra. Det fanns sociala problem, ekonomiska problem, säger han.

Jag hade fortsatt göra mina brott fast det satts in tusen poliser

Förorten Jordbro ligger i kommunen Haninge, söder om Stockholm och är en av förorterna som byggdes upp som en del av Miljonprogrammet under 1960- och 70-talet.

Raninen växte upp i ett av de höga, grå höghusen, som Raninen själv säger "den klassiska bilden av den dåliga förorten".

Socialarbetare hellre än poliser

Inrikesminister Mykkänens förslag med förortspoliser är bakvänt, anser Raninen.

– Att tackla problemet genom att sätta in flera poliser är att vakna alldeles för sent. Om man identifierar problemen först då barnen blivit tonåringar spelar det inte längre någon roll om man så sätter in tusen poliser. Jag hade fortsatt att göra mina brott ändå, säger Raninen.

Minister Mykkänen vill alltså sätta in 20 poliser i en handfull förorter. Janne Raninen anser att man istället ska använda pengarna till att anställa 10 socialarbetare samt 10 före detta kriminella för att jobba i arbetspar och förebygga kriminalitet.

– Socialarbetare borde komma in i barnens liv redan innan tonåren, enligt Raninen.

Polisnärvaro kan verka som en tryckkokare

– Varje reaktion föder också en motreaktion. I Sverige har motsättningarna lett till bland annat stenkastning mot polis, brandkår och ambulans och någon sådan reaktion vill vi verkligen inte se här i Finland. Det skulle vara en katastrof, säger han.

Vi kände oss inte hemma någonstans och skapade vårt eget minisamhälle istället

Raninen ser ändå att det finns en liten risk för att motsättningarna i de finska förorterna ska urarta på ett sätt som de gjort i Sverige.

– Om vi redan nu kan identifiera den lilla grupp som utgör ett problem och identifiera deras problem då tror jag inte att det kommer att gå lika långt som i Sverige, säger Raninen.

Skillnad mellan Sverige och Finland

Raninen säger att man inte får glömma skillnaderna mellan förorterna i Sverige och förorterna i Finland. Han anser att Sverige, åtminstone ännu är väldigt mycket mer segregerat än Finland.

Bostadspolitiken är enligt honom en annan, invandringspolitiken likaså, och klasskillnaderna är mindre i Finland än i Sverige. Det finns ändå likheter som inte får glömmas bort.

– Jag växte upp i Sverige som andra generationens invandrare som barn till finska föräldrar. Största delen av mina kompisar var också barn till andra generationens invandrare - turkar, jugoslaver, araber.

– Vi kände oss utanför samhället, vi kände inte att vi var del av det svenska samhället men inte heller det samhälle som våra föräldrar kom från. Det var ju därför vi hittade varandra och skapade ett minisamhälle bland oss själva och den likheten ser jag här i Finland, säger Raninen.

Viftande batonger i gathörnen ingen lösning

Raninen får delvis också medhåll av Christian Wentzell som är verksamhetsledare på Stationens barn.

Föreningen strävar efter att främja ungdomars uppväxt och vill förhindra marginalisering, våld, brottslighet och missbruk.

Wentzell förstår inte riktigt vad inrikesminister Mykkänen grundar sin tanke på.

- Om tanken är att det ska vara samma poliser i något givet område som gör sina ansikten bekanta, det kan jag köpa. Om tanken är att vi måste öka antalet poliser, så vad man vill uppnå med det är ju sen fråga, säger Wentzell.

Wentzell tror inte att Finland kommer att gå samma väg som Sverige där det finns områden dit poliser inte vågar gå.

- Vi kommer att ta lärdom av de stora misstag man gjort i Sverige. Jag tror inte att något liknande kommer att upprepas här.

I Finland anser Wentzell att det inte handlar om polisens "varande eller inte varande".

- Det handlar om var servicen i förorterna finns tillgänglig, vad den bostadspolitik vi bedriver är, hur mycket kan vi stötta familjer i alla olika samhällsklasser där det finns utmaningar och så vidare.

- Att vi fixar en och annan Kling och Klang som viftar med batongerna i gathörnen löser inte det här problemet.

Läs också

Nyligen publicerat - Inrikes