Hoppa till huvudinnehåll

Valsverkslinjen på väg ut – nedmonteringen har börjat

Kenneth Nordell och Göran Eriksson står intill en arbetsgrop i valsverkshallen i Dalsbruk. De har båda hjälmar på huvudet.
Kenneth Nordell (vänster) och Göran Eriksson tar en titt på hur arbetet i fabrikshallen framskridit. Kenneth Nordell och Göran Eriksson står intill en arbetsgrop i valsverkshallen i Dalsbruk. De har båda hjälmar på huvudet. Bild: Amanda Vikman/YLE personer,Skyddshjälm,fabrik

Ett år dröjde det innan man kunde hitta en köpare till den omfattande maskinparken som tillhörde valsverkslinjen i Dalsbruk. Nu är ändå kontrakten skrivna och sedan en vecka tillbaka har engelska arbetare påbörjat arbetet med demonteringen.

– Vi får se hur mycket bilder du kan få. Deras grävmaskin gick sönder i går så det kanske inte händer så mycket i dag, säger Nordell.

Både tekniska chefen Kenneth Nordell och verkställande direktör för Dalsbruks Fabrik Göran Eriksson verkar vara vid gott mod just nu. Arbetet har framskridit enligt planerna.

– Just nu plockar man bort det som man anser vara osäljbart som maskiner. Det plockas ner och demonteras i småbitar. Det mesta säljs till skrotvärde, berättar Nordell.

En man med orange halare och vit skyddhjälm ser på när en annan person bränner sönder metallskrot i en fabrikshall.
Gnistorna flyger när engelsmännen går loss på gammalt järnskrot i fabrikshallen. En man med orange halare och vit skyddhjälm ser på när en annan person bränner sönder metallskrot i en fabrikshall. Bild: Amanda Vikman/YLE Gnista,svetsare,Skyddshjälm

Det är gamla sovjetiska maskindelar som står först på tur. Visserligen har de inte slitits sönder, för bastanta konstruktioner är det, men de håller inte längre dagens prestanda.

– Går du och köper en motsvarande maskin i dag så ser det likadant ut, det som har ändrats är växellådor, motorer, automation och sådana bitar.

Enligt honom gäller samma sak för nästan alla maskiner i fabriken. Mekaniskt ser det likadant ut, men utvecklingen har skett inom automation och kontroll.

– Hårdvaran kan vara lika attraktiv som en ny produkt för potentiella köpare, säger han.

Den nyaste maskinen köptes i ett sista försök att rädda verksamheten på 2000-talet till ett värde av 3 miljoner euro. Nedmonterad och såld som bättre begagnad kan man uppskattningsvis få mellan en halv och en miljon euro.

Man med ansiktsmask och skyddhjälm som bränner sönder metall med ett svetsliknande verktyg.
De sovjetiska maskindelarna består av tjocka järndelar. De tar tid att bränna sönder. Man med ansiktsmask och skyddhjälm som bränner sönder metall med ett svetsliknande verktyg. Bild: Amanda Vikman/YLE svetsare,arbetare,skrot

– Men det är upp till köparna, O'Brien & Sons, att hitta köpare. Det enda vi hjälper till med är att garantera elsäkerheten för arbetarna och svara på eventuella frågor om maskinparken, säger vd Göran Eriksson.

Bristen på träd i Sverige gav Dalsbruk sin industri

Enligt historieskrivningen blev bristen på trä för träkolsproduktion så svår i Bergslagen att man sökte en annan lämplig plats för tackjärnsgjuteriet.

I Dalsbruk fanns det mycket skog, en bra hamn och dessutom masugnsträsket varifrån man enkelt kunde få vatten att kyla det hela med.

Miljövännerna hade nog hoppat högt om de hade sett de gula molnen som kom ut ur skorstenarna på den tiden― Göran Erksson

– Men järmalm fanns det inte, utan den hämtades från Utö i Stockholms skärgård, säger Kenneth Nordell.

Man måste alltså importera råvaran som användes i produktionen av järn. Järnet förädlades sedan bland annat till stål.

– Första lotsrutten kom från Sverige till Dalsbruk och då blev det på Högsåra som man grundade den första lotsstationen, allt detta kan kopplas till frakten av järmalm från Sverige.

En grävmaskin håller på att köra in i en grön hall. Intill hallen ligger en ganska stor hög med metallskrot.
Metallskrotet styckas och fraktas bort allteftersom. En grävmaskin håller på att köra in i en grön hall. Intill hallen ligger en ganska stor hög med metallskrot. Bild: Amanda Vikman/YLE skrot,grävmaskiner

Genom tiderna har fabriken i Dalsbruk sysslat med en mängd olika saker. Till exempel axeldragning, valsning av stål och till och med båtmotorer.

– Man göt stora delar som användes inom varvsindustrin, bland annat propellrar vilket fortfarande syns i Kimitoöns vapen.

Historien går vidare

En period använde man råolja för att smälta skrotet till järn. Den tekniken har sedermera bytts ut till en elbaserad lösning.

– Miljövännerna hade nog hoppat högt om de hade sett de gula molnen som kom ut ur skorstenarna på den tiden. Det var den tekniken som användes då, berättar Göran Eriksson.

Kolugnarna inhöljda i grönt i Dalsbruk
Kolugnarna i Dalsbruks hamn berättar om fabrikens förflutna. Kolugnarna inhöljda i grönt i Dalsbruk Bild: Yle/Nina Bergman Taalintehdas - Dalsbruk

Eftersom det blev en dyr metod lades nedsmältningsverksamheten ner och man fokuserade i slutet av 1800-talet på valsverkslinjen och importerade råmaterialet från Koverhar stålverk.

Att en epok med järnindustri tar slut nu tro Nordell inte kommer att leda till någon identitetskris för Dalsbruksborna.

– Historien går framåt, vår målsättning är att skapa möjligheter för nya jobb och innovationer. Vi är förhoppningsfulla om att man om 50 år kan säga att det här var början på något nytt och betydande, säger Nordell.

Läs också

Nyligen publicerat - Åboland