Hoppa till huvudinnehåll

Sonja dansade åtta timmar i veckan: "Utan dansen skulle jag inte vara den person jag är nu"

En blond flicka och en pojke med keps står och pratar med varandra. Bilden är tagen snett nerifrån och i bakgrunden finns gröna träd.
Sonja Laitamäki och Walton Pihl har fått ut mycket av sina hobbyer. En blond flicka och en pojke med keps står och pratar med varandra. Bilden är tagen snett nerifrån och i bakgrunden finns gröna träd. Bild: Anna Hellberg / Yle Västnyland,Karis,hobbyer,dans,handboll,ungdomar,fritid,walton pihl

Sonja Laitamäki och Walton Pihl satsade stort på sina hobbyer och tränade ofta. Som mest hade Laitamäki åtta danslektioner i veckan. Men kommer de att ha någon nytta av sina hobbyer i vuxenlivet?

Sonja Laitamäki, 18, har dansat aktivt i dansskolan Hurja Piruetti i tio år. Hon har började med nutidsdans och balett, och har senare också hållit på med bland annat street dance.

Walton Pihl, 18, har spelat och tävlat i handboll i föreningen BK-46. Han var med i sju år, men slutade när hobbyn gick ut över skolgången.

- Vi var väldigt bra och vann ofta, så det var ju såklart roligt. Men lagandan är också viktig och jag anser att vi hade en bra laganda i BK när jag spelade där, säger Pihl.

Sonja Laitamäki har också mycket gott att säga om sin hobby.

- I Hurja Piruetti är vi en familj i princip. Det finns en gemenskap och jag har fått många vänner.

En flicka står framför spegeln i en danssal med armarna utsträckta. Hon ler och har på sig en gul t-skjorta med texten Hurja Piruetti.
Sonja Laitamäki stortrivs på dansskolan Hurja Piruetti. Så mycket att hon brukade dansa åtta gånger i veckan. En flicka står framför spegeln i en danssal med armarna utsträckta. Hon ler och har på sig en gul t-skjorta med texten Hurja Piruetti. Bild: Anna Hellberg / Yle Västnyland,dans,Hobby,ungdomar,Karis,fritid,danssalar,Spegel,sonja laitamäki

Det är tydligt hur passionerad Laitamäki är av att dansa. Kärleken till musiken och att uttrycka sig genom rörelse är något hon brinner för.

Men det är inte bara rörelser och steg hon lärt sig genom sin danshobby. Att arbeta i grupper med olika människor är något hon lyfter fram. Samarbetet har också överskridit språkgränserna.

- Vissa har talat bara finska och andra bara svenska och ändå har vi kommit bra överens. Flera har också sagt att de lärt sig språk jättebra, berättar Laitamäki.

Goda kontakter

Walton Pihl ska göra sin militärtjänstgöring efter gymnasiet. Handbollen har gett honom en bra grundkondition som kommer att vara till stor hjälp där.

Dessutom har han fått vänner för livet. Inte bara från den egna föreningen utan också längre bort ifrån.

Laget gjorde tävlingsresor till Sverige och till exempel på båten hade spelare från olika lag en chans att umgås med varandra.

De tvingade inte oss att vinna utan det ska också vara roligt― Walton Pihl

Sonja Laitamäki gick med i en särskild tävlingsgrupp i dansskolan, som också reste utomlands.

- När vi for till Spanien var där en massa andra dansskolor och alla var ivriga att träffa varandra. Jag talar ännu med flera därifrån.

Resorna var inte gratis och pengar samlades in med talkokrafter.

- Man kanske måste kontakta banker eller sälja plättar eller något sådant, berättar Laitamäki.

Jobb på dansskolan

Sonja Laitamäki skulle gärna jobba som dansare i framtiden, men hon vet att branschen är hård och att det kan vara svårt att få en fast anställning.

Hon har också andra planer, men även om hon inte kommer att jobba med något dansrelaterat kommer hon ändå att ha nytta av de kunskaper hon fått.

- Jag har blivit mer självsäker. Utan dansen skulle jag inte vara den person jag är nu.

Vad än framtiden för med sig har Sonja ändå dansen att tacka för sin nuvarande anställning. Efter intervjun är hon på väg på sitt första arbetspass i foajén vid Hurja Piruetti.

Hon ska också börja vikariera danslärare och kommer kanske ha en egen grupp att undervisa någon dag.

Egen motivation bättre än prestationskrav utifrån

Varken Sonja Laitamäki eller Walton Pihl har upplevt några särskilt negativa sidor med sina hobbyer. Det enda som varit synd är att man inte alltid hunnit göra så mycket annat.

Pihl slutade med handbollen eftersom den tog för mycket tid från skolan.

Men han har aldrig upplevt någon särskild press på att satsa stenhårt på handbollen.

- Det var mera så att man ska själv vilja nå sina mål. De tvingade inte oss att vinna utan det ska också vara roligt.

Pihl tycker att man nog kan vara med också fastän man inte har motivation att vara bäst.

En pojke står på en gräsmatta med träd bakom sig. Han ser in i kameran och har på sig en keps och en grön jacka.
Konditionen från handbollen kommer att vara till nytta i militären, säger Walton Pihl. En pojke står på en gräsmatta med träd bakom sig. Han ser in i kameran och har på sig en keps och en grön jacka. Bild: Anna Hellberg / Yle handboll,hobbyer,fritid,Västnyland,Karis,bk-46

Sonja Laitamäki vet att många dansskolor sätter hård press på dansarna redan som unga. När hon var på utbyte i USA upplevde hon att tvånget att prestera bra och ha perfekt teknik var stor.

Hon tror att många då kan minnas de dåliga erfarenheterna senare i livet.

- Om föräldrarna ville att man skulle bli en balettdansare så var man där tio timmar i veckan.

Om man inte själv är den som vill uppnå sina mål, då kommer det inte att fungera― Sonja Laitamäki

Laitamäki har ändå inte själv haft sådana upplevelser.

- I Hurja Piruetti är det inte som i flera andra dansskolor där det är press på tekniken. Det handlar mera om att ha roligt.

Själv säger Sonja Laitamäki att hon nog vill öva och vara en så bra dansare som möjligt, men motivationen har alltid kommit inifrån.

Föräldrarna ska inte bestämma vad barnet ska ha för hobbyer, utan det ska barnen få göra själv, tycker både Walton Pihl och Sonja Laitamäki.

Har man tvingat barnet så kommer det att märkas senare.

- Om man inte själv är den som vill uppnå sina mål, då kommer det inte att fungera, säger Laitamäki.

En blond ung kvinna ler och håller i en nalle som har en duk på huvudet där det står "Hurja Piruetti".
Sonja Laitamäki jobbar i foajén på sin dansskola. En blond ung kvinna ler och håller i en nalle som har en duk på huvudet där det står "Hurja Piruetti". Bild: Anna Hellberg / Yle Västnyland,dans,Hobby,ungdomar,Karis,Nallebjörn,sonja laitamäki

Men vad om man har ett barn som inte vill göra någonting alls?

- Såklart får föräldrarna uppmuntra barnen att pröva på någonting nytt. Men sen när man har prövat behöver man inte fortsätta.

- Och kanske testa på en hobby som någon kompis från skolan håller på med, tänker Laitamäki.

Pihl kommer också med ett tips.

- Jag skulle kanske själv gå med och spela tennis eller fotboll med barnet för att få det att bli intresserat.

Läs också

Nyligen publicerat - Västnyland