Hoppa till huvudinnehåll

"I mina tankar ser jag inga inre bilder, känner inga dofter eller smaker"– Afantasi är att leva utan fantasi

Kan du föreställa dig en nära persons ansikte? En underskön aftonrodnad? Det är nämligen inte alla som kan återskapa känslor, bilder eller ljud bara genom att tänka på dem. Afantasi är ett tillstånd som innebär att man nästan inte alls kan återskapa bilder eller fantisera.

Förvirring och misstro, det var Teppo Mattssons första reaktioner på vetenskapsnyheten år 2015. Mattson är själv fysiker. Nyheten avslöjade att en del människor inte kan se inre bilder, inte fantisera alls. De har inga bildminnen och de kan inte frammana fantasier i sitt sinne.

Några brittiska forskare hade av en slump råkat på en grupp människor som berättade att de var så att säga mentalt blinda. Den här egenskap saknade ett namn. Man härledde småningom ett namn från grekiskan: afantasi.

Enligt en grov första uppskattning kan cirka två procent av befolkning ha den här egenskapen.

Bilden som aldrig kommer

Mattsson var inte förvånad över vilka resultat den brittiska forskargruppen funnit utan slutsatsen de kommit fram till.
Afantasin var en beskrivning av honom själv och han insåg att de allra flesta människor till skillnad från honom, kan fantisera. Se visuella tankar som kan sakna direkt verklighetsförankring.

Det här kändes ofattbart för honom.

– Jag var ju så van vid att uppleva världen och behandla mina minnen på mitt sätt. Det var som om jag hade fått höra om ett nytt sinne som jag själv aldrig hade upplevt.

I sin blogg i tidskriften Tiede skrev Mattsson nyligen:
" En människa föreställer sig lätt att alla andra är som man själv är. Jag levde själv med den här missuppfattningen."

Mitt sätt att tänka är språkligt eller matematiskt, med hjälp av siffror― Teppo Mattsson

En person som kan fantisera kan å sin sida vara förvånad över hur någon kan ha undgått det faktum att vi kan skapa bilder i huvudet. Vi gör det när vi pratar, i våra berättelser, i olika fantasiövningar, i studietekniker ...

Också Mattsson har använt sig av fraser som "för mitt inre öga". Men han trodde att det bara var symboliskt uttryckt.

Teppo Mattsson katsoo kaloja Sea Lifessa.
Teppo Mattsson tittar på fiskar på SeaLife. Teppo Mattsson katsoo kaloja Sea Lifessa. Bild: Yle föreställningar (mentala fenomen)

Den enorma överraskningen över att andra människor faktiskt kan fantisera och se fantasier är vanligt förekommande bland personer med afantasi. Många blir medvetna om sitt tillstånd först efter att ha läst om det.

Blake Ross, en av Firefox grundare, har skrivit en scifi-berättelseom sitt eget uppvaknande.

Men hur är det att tänka utan bilder? För de som ser dem känns det som en oskiljaktig del av medvetandet.

– Mitt sätt att tänka är språkligt eller matematiskt, med hjälp av siffror, säger Mattsson.

Mattsson har som fysiker bra redskap för det. Som hjälp kan vissa motoriska knep fungera: exempelvis gestaltar sig formen på en fisk när han tänker på att rita en. Fingertopparna följer med i rörelsen.

Sina försök att visualisera har han slopat helt. Det skapade enbart frustration.

– Om jag försöker se för min inre syn, känns det för mig ungefär på samma sätt som att ha ett ord på tungan, det kommer inte, förklarar Mattsson.

"Jag vet saker om min dotters ansikte men jag kan inte se det framför mig"

Några nya upptäckter i avsaknaden av fantasi har sedan den senaste forskningen inte gjorts. Francis Galton, känd som Charles Darwins släkting, skrev faktiskt om det här tillståndet redan år 1883. Han hade blivit bekant med fenomenet i samband med att han undersökte medvetna föreställningar.

Den senaste forskningen startade år 2005 när neurologen Adam Zeman fick ta emot ett märkligt fall: en 65-årig man som hade förlorat sin fantasiförmåga i samband med en hjärtoperation. Sannolikt hade han fått en lindrig cirkulationsstörning i hjärnan under operationen.

När man för mannen visade bilder på kända personer så aktiverades samma områden i hjärnan som när man vanligen ser på ansikten. Perceptionen hos honom fungerade alltså. Sedan bad man honom föreställa sig de här ansiktena.

I en normal hjärna aktiverar fantasin samma delområden i hjärnan som ett faktiskt möte. Men i den här mannens hjärna saknades de här reaktionerna helt och hållet. Hans hjärna klarade alltså inte av att medvetet repetera en dylik neurologisk funktion.

Teppo Mattssonin tytär valokuvassa.
Teppo Mattsson kan ge en målande beskrivning av sin dotterns utseende utan att han kan se det framför sig. Teppo Mattssonin tytär valokuvassa. Bild: Teppo Mattssonin kotialbumi föreställningar (mentala fenomen)

Det här är en typisk egenskap hos afantasin. Informationen finns men av den bildas inga visuella helheter – inte ens beträffande utseendet hos egna familjemedlemmar.

– Min dotter har stora vackra ögon, lockigt hår och ett ljuvligt leende. Hon har runda kinder som är fina att smeka. Jag kommer ihåg den här informationen och det väcker en varm känsla hos mig att tänka på henne men jag ser inte hennes ansikte framför mig, berättar Teppo Mattsson.

Efter att forskningen blev offentlig började neurolog Zeman få meddelanden av människor som berättade att de var likadana som mannen i fallstudien med det enda undantaget att de aldrig hade kunnat föreställa sig bilder.

En medfödd fantasiblindhet kom som en överraskning för forskarna.

Ett tiotal av de som tagit kontakt med Zeman deltog i följande forskning. Många av deltagarna klarade av uppgifter som man skulle tänka sig att kräver visuellt tänkande. De flesta av dem kunde exempelvis räkna fönstren i sitt hem utan att se huset.

Hjärnan har alternativa metoder för att bearbeta visuell information

Om den två procent som Zeman presenterar låter som mycket så vinner hjärnforskaren Joel Pearson från det australiensiska universitetet i New South Wales med sitt påstående att det verkliga antalet kan ligga på 4-6 procent av befolkningen.

Många lever lyckligt ovetande om den här egenskapen och ingen känner till det verkliga antalet.

Ett problem med att forska i fantasi är mätbarheten. Människors egna skildringar är alltid subjektiva

I ett av Pearson ledda universitetslaboratorium kom man på att som måttstock använda sig av binokulär tävling alltså en tävling mellan ögonen.

När man visar en bild för det enda ögat och en annan åt det andra kan hjärnan inte bilda sig en helhetsbild av synintrycken. Då väljs endast den ena bilden till medvetandet. I det här experimentet handlade det om en grön eller en röd bild.

Forskarna strävade efter att påverka resultatet genom att be testpersonerna att på förhand tänka på färgen röd. När det sedan för ögonen visades två olika bilder beskrev de som kunde förställa sig, fantisera oftast att de sett rött.

För de "bildblinda" fördelades det jämt mellan rött och grönt. Deras hjärnor hade inte skapat en förhandsbild som påverkade resultatet.

Vid Universitetet i Westminster har man utrett hur en fantasiblind person klarar av en uppgift som kräver visualisering. I den här forskningen deltog också en finländsk forskare, Juha Silvanto, som arbetar vid universitetet som professor i kognitiv neurologi.

Forskningen visade att hjärnan kan kompensera för bristen på fantasi.
Den har alternativa sätt att behandla visuell information.

Att kunna fantisera eller se för sin inre syn stöder ändå ett exakt arbetsminne alltså situationer där man behöver komma ihåg detaljer av ett föremål eller en plats man sett.

I drömmarna kan porten till sinnenas värld öppnas

Trots att personer med afantasi inte kan föreställa sig bilder eller ljud kan de paradoxalt nog ändå drömma.

Zemans grupp av testpersoner har under årens lopp vuxit till att omfatta flera tusen. För de flesta är tillståndet medfött men några av dem har förlorat sin förmåga att fantisera i samband med någon skada på hjärnan eller på grund av psykologiska omständigheter.

De medverkande består av en brokig grupp och bland dem finns också bildkonstnärer och författare. Zeman betonar att det att förmågan att fantisera och att se för sin inre syn fattas, inte behöver betyda att man saknar förmåga till kreativt tänkande.

Det tar tid att genomgående analysera forskningsresultat men ur mängden sticker några centrala teman fram. Att ha nedsatt eller helt sakna förmåga att se inre bilder verkar höra ihop med ansiktsblindhet. Vilket innebär att en person ofta har svårt att känna igen människor de borde känna igen och också lätt tar miste på person.

En mindre grupp av testpersonerna berättar att de endast har svaga minnen av exempelvis en semesterresor - eller en familjefestlighet. Därför tar de ofta mycket fotografier.

Bland de tillfrågade återfinns en liten grupp som fått en diagnos som hör under autismspektrumstörningarna.

Ihmisiä jonossa Linnanmäen lippuluukulla.
Ansiktsblindhet hos personer med afantasi är individuell. Teppo Mattsson har aldrig haft problem med att känna igen ansikten. Ihmisiä jonossa Linnanmäen lippuluukulla. Bild: Yle föreställningar (mentala fenomen)

Det är också intressant att många med afantasi, också Teppo Mattsson, berättar att han ser drömmar. Det verkar vara så att när medvetenhetsgraden sjunker händer någonting i hjärnan som gör det möjligt för bilder att träda fram.

Men hur kan en person som inte ser bilder veta om hen har drömt?

Mattsson erkänner att han inte kan vara hundra procent säker på saken. Men när han vaknar känns det lite på samma sätt som när han har tittat på tv.

Jag behöver verklig stimulans av mina sinnen för att uppleva dem
.

Det mest centrala i Zemans undersökning visar ändå på att det finns många olika former av afantasi. En exakt beskrivning av tillståndet gäller inte för alla. Den här egenskapen innefattar inte bara att inte se inre bilder.

– Det finns ingenting visuellt i mina tankar och utöver det så upplever jag inga ljud, dofter eller smaker förknippade med mina minnen. Jag behöver verklig stimulans av mina sinnen för att uppleva dem.

Sinnesbaserade upplevelser som doften av kaffe, myggornas surr eller hur det känns att sila varm sand mellan fingrarna – de sparas nog i hjärnan men de går inte att återskapa i medvetandet på samma sätt.

Att fullständigt återkalla någonting i minnet lyckas inte alltid heller för genomsnittsmänniskan. Det märker man på de totalt olika ögonvittnesskildringar som människor avger efter brott eller olyckor.

Mål för eventuella framtida forskningar kan vara hur afantasi påverkar inlärningen. Vi vet att visualisering stöder inlärningen så bristen på sådan kan visa sig som inlärningssvårigheter. Om antagandet visar sig vara korrekt kunde man för de här personerna söka andra inlärningsvägar.

Påverkar afantasi empatiförmågan? Förmåga att leva sig in i en annan persons situation. Att uppleva och förstå andra kännande individers känslor. Också där är fantasiförmågan av central betydelse.

Om det här vet man ännu väldigt lite.

Afantasi är en gåta som det tar tid att lösa

Simo Vanni, docent i neurofysiologi vid HUS och vid Helsingfors universitet, talar om normala skillnader mellan olika individer som har att göra med våra iakttagelser.

Pippuripallokala.
Fantasibilder baserar sig på tidigare minnen. Hur de uppstår är en komplicerad process där många av hjärnans delområden deltar. Hur allt det här exakt fungerar vet man ännu inte. Pippuripallokala. Bild: Yle Blåsfiskar

– Alla våra iakttagelser är subjektiva men människor märker inte av det om man inte lyfter fram det. Man förstår nödvändigtvis inte att alla inte upplever saker på samma sätt som man själv gör.

Det kan till exempel handla om hur någon ser en klänning som guld någon annan ser den som blå.
Här kan du själv testa!
Bilden är ett exempel på hur människor kan uppfatta färger olika.

– Man har visserligen forskat mycket i hjärnan och det finns information att tillgå men på ett allmänt plan så vet man fortfarande väldig lite fortfarande om hur hjärnan fungerar. Det här medför begränsningar, konstaterar Simo Vanni.

Till det outforskade hör bland annat var det brister i informationsgången mellan syniakttagelse och inre bild hos personer med afantasi. Man letar efter ledtrådar bland annat med hjälp av magnetundersökningar.

Med eller utan förmåga att fantisera – om man fick vilja?

En del av de som deltagit i Zemans forskning har berättat att de känner sig ensamma och sorgsna på grunda av sin egenskap.
Bristen på fantasi har orsakat dem svårigheter på många av livets områden.

Viktiga minnen har kanske bleknat eller försvunnit helt och hållet. En del ser det att kunna fantisera och se inre bilder som en "superkraft". En kraft som de med afantasi blivit utan.

Det vanligaste reaktionen är ändå känslan av lättnad över att det finns en förklaring på det oförklarliga man upplever

I olika nätforum delar de som känt igen sig som afantasiker med sig av sina upplevelser. Det finns många frågor.

Hör du musik i ditt huvud? Föredrar du böcker eller filmer? Kan dina familjemedlemmar se fantasier?

Teppo Mattsson istuu vuoristoradan kyydissä.
Av upplevelser blir informationen kvar men inga sinnesförnimmelser, säger Teppo Mattsson. Teppo Mattsson istuu vuoristoradan kyydissä. Bild: Yle föreställningar (mentala fenomen)

Mattsson upplever att det finns många bra sidor med afantasin.
När du inte har förnimmelser av det förflutna och inte kan måla upp bilder av framtiden, blir det lättare att vila och vara närvarande i nuet.

Inte ens upplevelsen av en allvarlig jordbävning i Christchurch på Nya Zeeland år 2011 som Mattsson råkade hamna mitt i fick honom ur balans.
"Jag hann bara söka skydd under bordet när byggnaden började svaja och alla möjliga tunga föremål började falla omkring", berättar han i sin bloggtext.

Mattsson upplever att han har gått stärkt ur upplevelsen och han plågas heller inte av ångestfyllda minnen av händelsen.

Den här sidan av afantasin intresserar forskare på grund av att starka och ohanterliga fantasier ofta hänger ihop med många mentala störningar. Till exempel tvångsbeteenden och olika traumatiska stressyndrom hör hit.

Att kunna se inre bilder och fantisera intresserar nog Mattsson men han är inte beredd att så där bara byta.

– Jag skulle i alla fall vilja ha en prövotid för att kunna avgöra vilket av alternativen som sist och slutligen är bättre.

Den här artikeln är en version av artikeln "Ajatuksissani ei ole kuvia, ääntä, hajua, makua eikä tuntoa" – Millaista on elämä ilman mielikuvia? som är skriven av redaktör Henna-Leena Kallio på Yle Oppiminen.

Känner du igen dig själv i beskrivningen av afantasi? Tillståndet är fortfarande kanske outrett.
Om du vill får du gärna dela med dig av dina tankar eller upplevelser kring det här fenomenet i kommentarsfältet under artikeln!

Vetamix

Nyligen publicerat - Vetamix