Hoppa till huvudinnehåll

När har du senast känt igen dig i en film - haft en koppling till själva inspelningsplatsen?

kommentar av Silja Sahlgren-Fodstad
Från Lovisa till Åbo. Efter många år i Lovisa spelades den fjärde Onneli & Anneli-filmen in i Åbo sommaren 2018. kommentar av Silja Sahlgren-Fodstad filmer

Även om man aldrig varit i New York är chansen stor att man känner igen staden från otaliga filmer och serier. Men vad händer när man på riktigt känner igen sig i en miljö som skildras? Händer det någonting alls?

Nästan 110 000 finländare såg Mielensäpahoittaja 2 under de nio första dagarna efter premiären. Det är väldigt många.

I ett utlåtande till pressen låter producenten Markus Selin förstå att framgången handlar om den höga identifikationsfaktorn.

”Kverulanten fångar det finska själslandskapet på bästa sätt. Var och en kan i Heikki Kinnunens kverulant hitta antingen sig själv, en nära bekant eller delar av dem”.

Kverulanten sätter potatis med bästa vännen/grannen.
Du och jag och vår åker. Heikki Kinnunen och Sulevi Peltola i Ilosia aikoja, Mielensäpahoittaja. Kverulanten sätter potatis med bästa vännen/grannen. Bild: Marek Sabogal Heikki Kinnunen,Sulevi Peltola,Iloisia, aikoja mielensäpahoittaja

Det han gärna kunde ha tillagt är att även miljön spelar en viktig roll när det gäller att mobilisera en publik som kanske inte annars går på bio.

För trots att man ofta framhäver filmens funktion som verklighetsflykt så kommer man inte ifrån att den också fungerar som en spegel.

En spegel som bekräftar ens existens sjuhundra gånger effektivare än vilka selfies och facebookbilder som helst.

För när det egna kvarteret eller grannens åker dyker upp på duken blir den egna verkligheten plötsligt väldigt påtaglig. Känns viktig.

Bekräftad.

Mellan själslandskapet och potatisåkern

Det finns naturligtvis olika grader av igenkänning. Och den kan fylla olika funktioner, vara viktig på olika sätt.

Vi har den mer övergripande formen, den som Selin kallar ”det finska själslandskapet”. Ett vanskligt begrepp man gärna kan ifrågasätta, men i det här sammanhanget väljer jag att se det som något som har att göra med språket, tonfallet, atmosfären, attityden.

Så har vi den identifikation som handlar om tematiken – i det här fallet mötet mellan en äldre människa som upplever att hen inte längre har något att leva för och en yngre som känner att hen kvävs av krav och roller.

Heikki Kinnunen ja Satu Tuuli Karhu.
Hem till byn? Heikki Kinnunen och Satu Tuuli Karhu. Heikki Kinnunen ja Satu Tuuli Karhu. Bild: Solar Films Heikki Kinnunen

Och så har vi den konkreta miljön. En hyfsat snäv ingång till igenkänning, men det är kanske just därför den är så effektiv.

Just denna gång är det den finska landsbygden som står i fokus. Den del av landsbygden som handlar mer om potatisåkrar och leriga grusvägar än snygga skärgårdsklippor och lappländska vyer.

Här åker man inte "till landet" för att kratta på sommarstugan. Här bor man året om - även när det inte finns förutsättningar att fotografera pittoreska gärdsgårdar i motljus.

Det här är helt enkelt en vardaglig landsbygd som generationer av finländare känner igen. Direkt eller indirekt.

Månne inte det bidrar till filmens popularitet?

Filmplatsen som resmål

Idag görs det ofta ett nummer av var en film är inspelad och vissa platser börjar rent av leva ett eget liv efteråt.

I Helsingfors har det gjorts stadspromenader i till exempel de kvarter där Pussikaljaelokuva (2011) spelades in.

I Ystad i Sverige kan man ta del av Wallanderguidningar och i Oxford i England kan man följa i kommissarie Morses fotspår.

Oxford är en av Storbritanniens största studiestäder. Balliol College grundades 1263 och är den äldsta högskolan i staden.
Morses Oxford har levt vidare i spin off-serien <em>Lewis</em>. Oxford är en av Storbritanniens största studiestäder. Balliol College grundades 1263 och är den äldsta högskolan i staden. Bild: Yle / Staffan Björkell Storbritannien,Brexit,studerande,Oxford,Balliol College, Basevi Buildings, Garden Quadrangle

Så visst spelar det en viktig roll var en filminspelning landar - speciellt om det rör sig om filmer som erhåller kultstatus eller utvecklas till en serie.

När det tidigare i år blev klart att Onneli och Anneli-konceptet efter tre filmer flyttar från Lovisa till Åbo blev det naturligtvis ett stort hallå i Östnyland.

Hur många turistpoäng gick man inte nu miste om?

ada och gladas hus i Lovisa 2016
Onnelis & Annelis hus i Lovisa. ada och gladas hus i Lovisa 2016 Bild: Yle/Stefan Härus ada och gladas hus i lovisa,Östnyland,Lovisa,Film

Den emotionella effekten

Valet att i efterhand besöka en inspelningplats är ändå något helt annat än att se en film ta sats i en miljö som står en nära.

Det påmindes jag personligen om just i samband med Mielensäpahoittaja 2. Hade ingen koll på miljöerna i förväg och var därför inte alls beredd på att känna igen mig i varannan scen.

Eller på vilken emotionell effekt detta igenkännande skulle komma att ha.

Men där satt jag - glad och stolt och nostalgiskt längtansfull av att se delar av mitt Vichtis förevigat på film.

Inte för att jag bor där nu längre - och inte för att miljöerna i den här versionen är till sin fördel - men för att det jag ser väcker minnen och en känsla av samhörighet.

Samhörighet med en fiktiv gestalt i en fiktiv story – men som plötsligt framstår som mycket mera verklig.

Nu har vi ju trots allt något gemensamt.

Inbillar jag mig.

Läs också